LADDADE

Dag 59

I går kväll. Fortsatte läsa Kristian Gidlunds blogg, I min kropp. Trean ringde. Bad mig hämta honom från Pännäinen. Hoppsan! Vilken glad överraskning. Kom till stationen alldeles för tidigt. Gick in i väntrummet. Och töjde baklåren under tiden. 

Fredag. Dagen före mitt livs fjärde marathon. Full fokus på loppet. Käkade ett ordentligt morgonmål. Läste ÖT och PS. Den senare innehöll en artikel om röda butiken. Och en bild. Där butikschefen Marko L poserade framför en ny hylla. Med chiafrön! Kanon! Jag har på sistone haft svårt att få tag på fröna. Men nu fanns de alltså bland röda butikens utbud. 

Efter morgonbestyren skyndade jag mig till stan. Tankade röda, rostiga. Köpte chiafrön, en burk klövervaselin, en ny springaspajto och skavsårsplåster. Fröna kostade 10:90 för 350 g. Ett mellanbra pris. Jag har nog handlat både billigare och dyrare påsar. Passade samtidigt på att föra treans söndriga I-Phone 4 till Trefoil. Att reparera den skulle kosta typ hundratrettio juuro. Det jöutades jag inte.

Hemma igen. Fixade en broilerpasta. Förstås. Då den var klar packade jag träningsväskan. Pedade iväg till Centralplan. Hyfsat väder. Nästan vindstilla. Plus en grad. Kutade en dryg halvmil i tävlingsfart. Allt kändes bra. Fortsatte till simhallen. Sprang lite i vattnet med en slags flytväst på ryggen.  Bastade länge. Pedade hem igen.

Käkade två portioner broilerpasta. Funderade lite på morgondagens lopp. Prio ett. Att komma i mål med förståndet i behåll. Prio två. Att få en anständig sluttid. Typ under fyra timmar. Prio tre. Att hålla ett jämnt tempo. Alusta loppuun saakka. Tog en tuschpenna. Gjorde upp ett schema enligt 5:30 min/km-fart. Plitade ner mellantiderna på handleden. Sluttiden fick jag till 3:52:06. Tja? Antingen så går det vägen. Eller så skiter det sig. I morgon är jag klokare.
Packade väskan. Stoppade ner två par skor. Saucony Kinvara och nya Adidas Boston. Hmmmm? Vilket par tror jag mest på? Det får bli morgondagens bekymmer. Skjutsade trean till Larsmo. Kokade kaffe. Och väntade på att få gå och lägga mig. I morgon bitti. Kymmenen kolmekymmentä. Gäller det. Smäller det. Pohjalainen Hallimaraton. Startnummer tjugofyra är redo. Fruktansvärt redo. Såheså.

Saldo: 6,0 km

Totalt: 677,0 km

Mål: + 28,0 km

Kanon: Känner mig redo.

Kalkon: Viktminskningen misslyckades. Men det visste vi ju på förhand. :-)

KOCKADE

Dag 58

I går kväll. Efter besöket hos mina föräldrar. Kollade på Sveriges Mästerkock. Spännande. Zappade sen över till SVT1. Till Jills veranda. Countrystjärnan hade bjudit in svårt cancersjuke Kristian Gidlund till Nashville. Ett fascinerande möte. Naket och avskalat. Kristian berättade öppet om sin sjukdom. Om sina drömmar. Det har han också gjort i bloggen "I min kropp". Som sommarpratare i P1 och i en bok med samma namn. Han hade med sig en låt som betydde mycket för honom, Blue eyes cryin in the rain. Den sjöng han tillsammans med Jill i slutet av programmet. Oerhört stämningsfullt. Kristian dog i höstas. Bara några månader efter inspelningen. 

I morse. Steg upp sju. Vilodag med tanke på lördagens race. Hmmm? Käkade. Och kollade på Vetenskapens Värld. Tack Henrik W! Programmet handlade om myter och sanningar kring träning. Intressant! Vikten av vardagsmotion poängterades. Och att man skall akta sig för att sitta stilla för mycket. Så är det nog. Efter programmet läste jag Kristian Gidlunds gripande blogg. Den startade i mars 2011. Läste ett år framåt. Imponerades mest av hans öppenhet gentemot läsarna. Starkt!
Sen blev päronskallen fruktansvärt rastlös. Vaimo var ute på vift. Visste inte riktigt var? Och han ville röra på sig. Trots att jag utlyst dagen till vilodag. Skit samma. Päronskallen packade träningsväskan. Och traskade iväg till Fitness. Sprang. Bara lite, en halv mil. Jobbade med fläsket. Bastade. Och kände sig lugn på nytt. Antagligen har han blivit helt beroende av att få svettas varje dag.
Jag fortsatte dagen tillsammans med vaimo. Som hade sin lediga dag. Till gröna butiken. Hittade ett nytt nummer av Runners World. Som jag försökte smussla ner i kundvagnen tillsammans med en gelpåse. Hoppla, hoppla. De där grejorna får du allt betala själv, upplyste den hulda. Som handlade ingredienser till sin smarriga snålsoppa. Som päronskallen lovat tillreda.
Hemma. Päronskallen var vrålhungrig. Drog på sin kockmössa. Och ställde sig vid spisen. Bad om hjälp. Försökte följa instruktionerna. Men hade svårt med mängderna. Vatten, potatis, morötter, buljong, selleri, fänkål, paprika, blomkål, persilja, gräslök. Plus smakhöjarna créme fraiche och koskenlaskija. Allt skulle kokas upp i jättekastrull. Check, check, check. Äntligen. Tog en tesked. WTF! Soppan smakade ingenting! Absolut ingenting. För lite av nånting? Vaimo kom till undsättning. Du måste ha i en till buljongtärning. Och dubbelt mera fänkål och selleri. Aj, aj, kapten! Till slut fick soppan sin rätta smak. Mmmm. Päronskallen käkade två mega-portioner. Men nästa gång skall han nog hålla sig till att bära matkassarna. För kock lär han nog aldrig bli! Såheså.

Hoppsan. Tänkte glömma berätta. Anmälde mig idag till GöteborgsVarvet Marathon. Den 19 september 2021. Snacka om att ha långsiktiga mål.

Saldo: 5,0 km

Totalt: 671,0 km

Mål: + 33,0 km

Kanon: Jills veranda.

Kalkon: Borde ju ha vilat idag.

HELAN & HALVAN

Dag 57

I går kväll. Vaimo tittade på Bygglov. Medan jag sjönk ner i litteraturens värld, Analfabeten som kunde räkna. Gillade speciellt kapitlen om brevbäraren Ingmar, monarkisten som förvandlades till kungahatare. Vilken päronskalle!

Vaknade redan sju i morse. Vaimo redan i jobbet. Käkade. Kollade youtube-klipp med gamla Helan & Halvan-filmer. Oliver Hardy och Stan Laurel var nog mina barndomsidoler. Då som nu. Skrattade jag hejdlöst åt grabbarna. Mest garvade jag åt ett klipp där idolerna skulle byta byxor. Filmen hette Liberty, från 1929. Vilket kärt återseende! 

En timme senare packade jag ner mina nya skor i träningsväskan. Sen iväg till Fitness. Snörde skorna med Stefan B:s patenterade maratonknut. Klev upp på mattan. Precis som jag gissat! Skorna var hur sköna som helst. Löpningen kändes bra. Nästan skrämmande bra. Kutade en tolva. Lätt som en plätt. Joggade ned ett par kilometer. Töjde och bastade efteråt. Lite störde det att päronskallen lämnat handduken hemma. Men allt kan ju inte gå på räls.

Fortsatte min sportlovs-onsdag i arbetets tecken. Chefen skulle prompt ha en utvärdering av budgetåret. Som jag lyckats glömma bort. Tog vaimos svarta till skolan. Kanslijobbade ett par timmar. Fixade utvärderingen. Och passade på att förbereda nästa vecka. Avslutade jobbet över en tallrik havregrynsgröt. 

Next på agendan var ett besök hos min hovmassör, Sune E. Berättade om lördagens utmaning. Sune lovade ge mig kanon-ben. Vilket jag nog fick. Men han mojttade fortfarande på mitt töjande. Päronskallen lovade bot och bättring. Nästa gång skall han gå ner i spagat. Eller så inte!

Hemma igen. Strax före vaimo. Fixade käk för två. Under tiden noterade vaimo att jag under dagen kollat på Helan och Halvan. Har du fått spader? Nej, nej. Kolla själv. Så här roliga filmer görs inte längre. Såheså. Vaimo kunde inte annat än hålla med mig.
Senare på kvällen besökte vi mina föräldrar på Trädgårdsgatan. Farsan friserades av sånakunon. Det gillade han nog. 

PS

Anledningen till att jag började kolla på H&H-filmerna var att jag förra veckan lärde ut skillnaden mellan hel- och halvnoter åt mina elever. I musikboken fanns en bild på komikerparet. Men barnen  kände förstås inte igen dem. Så nästa vecka ska jag ge dem ett smakprov.

Saldo: 14,0 km

Totalt: 666,0 km

Mål: + 39,0 km

Kanon: Nya skorna.

Kalkon: Vikten står stilla.

BANPREMIÄR

Dag 56

I går kväll. Halvsov i soffhörnet. Kollade på en talangtävling från trean. Och ett avsnitt ur "Tjockare än vatten". Riktigt bra serie faktiskt. Synd att jag missat den. Kröp i säng tillsammans med Jonas Jonasson och Analfabeten som kunde räkna. Garvade gott åt dråpligheterna.

I morse. Andra dagen på sportlovet. Läste ÖT i sängen. Tog det piano. Tisdagsinvägning. Sjuttio-två-komma-två. Perhana! Jag som bara åt ägg, sallad och tonfisk igår. Antagligen har det ingen betydelse vad jag stoppar eller inte stoppar i mig! Käkade. Funderade på dagens sportlovsaktivitet. Vackert väder. Plus fyra grader. Hmmm? Tänk om jag skulle testa dagsformen på Centralplanen! Och kombinera det med att simma efteråt? Vilken bra idé! Letade fram mitt tio gångers simkort. Kortet fick jag på min femtioårsdag. Hoppades att det fortfarande var i kraft. Packade träningsväskan omsorgsfullt. Kollade vilka varvtider jag borde ha på banan. Två minuter per varv för att komma ner i 5:00 min/km. Två och tolv per varv gav 5:30 min/km. Två och tjugofyra per varv gav 6:00 min/km. Beslöt mig för att sikta på två-och-tolv-alternativet.

Tog Treken till Centralplan. Solen tittade fram. Mötte Kari V. Halloj Ingo! Ska du springa på bana i februari? Då är du den första i stan, tjoade han. Jepp, jag skall ju tävla på bana inkommande lördag. Då passar det ju alldeles utmärkt med lite banlöpning, 25 varv. Startade försiktigt, 5:21 min på första kilometern. De följande nio gick något snabbare. Jämn fart. Pendlade mellan 5:03 och 5:12. Benen kändes okej, men jag var nog ändå ganska trött efteråt. Hmmmm? På lördag skall jag fixa drygt åttio varv till! Hmmmm? Det är nog tveksamt. Joggade ned ett par kilometer. Och peedade vidare till simhallen. Tio-gångers-kortet funkade utmärkt. Jo, du har sju gånger kvar, upplyste mig bruden i simhallskassan. Käkade en banan. Drack lite svartvinbärssaft. Tog på mig Adamsdräkten. Och satte mig på bastulaven. Oerhört skönt! Funderade på att skippa simningen. Men tog mig i kragen. Och rutschade iväg till bassängkanten. Valde banan för motionssimmare. Egentligen borde jag ha valt en bana för "de som med nöd och näppe håller sig flytande i tjugofem meter". Men någon sådan hittade jag inte. Göta Petter vad tungt det var! Drygt två minuter från kakel till vila. Efter sju sorger. Och åtta kallsupar. Fick jag till slut ihop fem-hundra-meter. Det hade tagit mig lika länge som att kuta tio kilometer. Bastade en gång till. Tog Treken hem till Marstranden. Solen tittade fortfarande fram.

Hemma. Fixade käk. Stefan B ringde från Mattssons. Vårens löpskor hade anlänt. Sätt undan ett par Adidas Boston US åtta åt mig! Ska ske. När hämtar du dem? Tja, jag kan komma.....fast mesama. Peedade iväg till stan på nytt. Hämtade skorna. Skitsnygga! Och bekväma. Antagligen springer jag i dem på lördag. 

På hemvägen gjorde jag en sväng in till Henry M:s kontor. Förevisade stolt mina splitternya dojor. Henry var måttligt imponerad. Men önskade mig i alla fall, efter viss påtryckning, lycka till på lördag. 

Saldo: 12,0 km

Totalt: 652,0 km

Mål: + 36,0 km

Kanon: Att kunna springa på bana i februari.

Kalkon: Att inte kunna simma.

KÄRT ÅTERSEENDE

Dag 55
Söndagskväll. Så ska det låta. Och en thriller från TV4. Namnet har jag glömt. Kom i säng först långt efter midnatt. Men har man sportlov så har man.

Sovmorgon. Ack så skönt! Steg upp åtta. Käkade. Tog det piano. Kollade ansiktsboken. En massa fördömande/hånfulla kommentarer. Alla riktade mot den svenska hockeyspelaren som dopat sig. Med Zyrtec, en allergimedicin. Jag har själv käkat Zyrtec mot nässelfeber. Tror knappast att den är särskilt prestationshöjande. Inte i en hockeyrink heller. Läste också en artikel om minister Arhinmäki. Som deltagit i Lejonens bronsfirande. Och supit sig full. Slocknat vid bordet. Arhinmäki är minister, idrottsminister! Han har rest till OS på skattebetalarnas kostnad. Det reagerar åtminstone jag betydligt kraftigare på!
Packade träningsväskan för ett Fitnessbesök. Tänkte ta cykeln. Min dyra, fina Trek. Som jag omsorgsfullt vinterförvarat i ett förråd. Klev in i förrådet. WTF! Där stod tre mommo-peedar. Men ingen Trek. Voj raatis, raati. Miten on mahdollista? Att en cykel-tjuv har brutit sig in i förrådet. Och snott min ögonsten! Sportlovshumöret sjönk under nollstrecket. Cykeln hade ju kostat skjortan. Åtta-hundra juuro! Minst. Tog rostiga, röda till stan. Fick ett infall. Och gjorde en sväng till gula startplatsen. Trodde inte mina ögon. Där stod ju min trotjänare. Omsorgsfullt fastkedjade vid cykelställningen. Hur tusan? Päronskallen gick på högvarv. Antagligen har jag någon gång under vintern cyklat  till stationen. Och sen på hemvägen glömt hur jag tog mig dit. Antagligen har cykeln stått där i flera veckor. Kanske månader? Utan att jag sett den! Skit samma. Hjärtat tog ett glädjeskutt. Körde hem röda, rostiga. Traskade tillbaks till gula startplatsen. Nöjd och glad. Befriade Treken ur fångenskapen. Pusi, pusi! Struntade i att sadeln gav mig en dyngsur byxbak.
Fortsatte till Fitness. Egentligen vilodag i dag. Men kunde inte hålla mig borta från mattan. Kutade en dryg mil. Lugnt och försiktigt. Måste ju spara på benen till lördag. Jobbade lite med fläsket. Töjde, foamrollade och bastade.
Besökte Sportia Mattsson. Sneglade på ett par röda Adidas Boston. Men rätt nummer saknades. Tja. Kinvarorna får duga i Botniahallen. Underlaget lär vara hårt. Men knappast hårdare än asfalt ändå. Pedade vidare till gröna butiken. Köpte tonfisk och sallad. Skall försöka få bort ett par kilo barlast till  rejset. Antagligen kommer jag att misslyckas. Men he e så tå.
Hemma igen. Bjöd vaimo på en ägg-tonfisk-sallad. Hon kontrade med en smoothie. Lade mig i treans säng och läste Tove L:s blogg. Hon hade just sprungit Sevilla Marathon på en fantastiskt bra tid, 2:54:39. Blogginlägget var också kanonbra! Rocknrollrunning

Saldo: 11,7 km

Totalt: 640,0 km

Mål: + 35,0 km

Kanon: Att Treken kom till rätta.

Kalkon: Idrottsminister Arhinmäki.

ANMÄLDE MIG

Dag 54

Lördagskväll. Kollade på svenska mellon. Men var jättetrött. Orkade med första låten. En discodänga av Alcazar. Helt okej låt. Sen somnade jag. Vaknade. Lagom till mellanakten med Thomas Ledin. Vilken showman! Sen sköljde tröttheten över mig igen. Kravlade mig på nytt upp i John B:s sköna famn. Zzzzz.

I morse. Steg upp halv åtta. Ola S ringde. Hade fått arbetsförhinder. Vi hade ju tänkt långlänka tillsammans. Ingen fara. Kollade i stället på herrarnas fem-mil. Imponerades av ryssarnas trippelseger. Och av sluttiden. Tänk att skida femtio kilometer på en timme, fyrtiosex minuter och 55 sekunder. Det gör drygt tjugoåtta kilometer i timmen!

Efter femmilen drog jag på mig träningskläderna. Och fyllde ett par flaskor med svartvinbärssaft. Funderade lite om jag skulle springa dubbat? Hmmmm? Tog till slut mina gamla Icebugs. Ut på banan halv elva. Märkte genast att jag gjort fel skoval. Cykelvägarna var så gott som isfria. Shitt! Borde nog ha satsat på dubbfritt ändå! Löpningen kändes i alla fall bättre än i går. Norrut längs Jakobstads omfartsväg. Vägen jag döpt om till Larsmovägen. Mötte Max P. Som svängde om och slog följe. Najs med sällskap! Märkte genast att farten blev högre. Jag hade vissa svårigheter att följa. Men bet ihop. Farten låg strax över fem minuter per kilometer. Vid Hamnskogen skiljdes våra vägar. Jag var rejält trött. Lunkade långsamt den sista biten hem till Marstranden. Fick ihop prick två mil.

Hemma igen. Vaimo hade söndagslunchen klar. Käkade broiler-nuggets. Och kladdkaka till efterrätt. Kollade på hockeyfinalen, Canada-Sverige. Inte så värst spännande. I periodpausen förde jag trean till Pännäinen. Kanadensarna vann finalen komfortabelt. Och en svensk hade dopat sig!

Efter mycket röjkande och fundeerande anmälde jag mig sen till Pohjalainen Hallimaraton nästa lördag. Ringde Bo L för att kolla vilken tävlingsklass jag skulle välja. Velade mellan M50 och M55. Någonstans hade jag hört att det år man fyller 55 får man kliva upp en tävlingsklass. Och det gör jag ju i år. Vare sig jag vill det eller inte. På Bo:s inrådan valde jag ändå M50. I praktiken spelar det knappast så stor roll. Om man kommer ett par pinnhål högre eller lägre på lördag. Huvudsaken är att man fixar att kuta ett-hundra-fem-och-ett-halvt-varv. På en någorlunda anständig tid. Och med det (lilla) förstånd man har i behåll. Såheså.

Saldo: 20,0 km

Totalt: 628,3 km

Mål: + 34,3 km

Kanon: Draghjälpen av Max P.

Kalkon: Fel skoval.

STUMMA BEN

Dag 53

Fredagkväll. Kvällskaffi. Och ett nytt underhållningsprogram från SVT, Stjärnor hos Babben. Sämsta jag sett på länge. Hujedamej! Hur kan man hitta på något så tråkigt? Gick och la mig kymmeneltä. Steg upp vid midnatt. sen. Skitväder. Snö i massor. Mera på kommande. Blåsigt värre. Hämtade trean från gula startplatsen. Kröp i säng igen. Hoppades att det åtminstone skulle sluta blåsa till nästa dag.

I morse. Steg upp halv sju. Kollade vädret. Inte så blåsigt längre. Men snödrivorna låg kvar. Förstås. Shitt, shitt! Tredje veckoslutet i rad som det snöat. Träffade Henry M utanför Fitness. Inga andra hade tydligen vågat sig ut. Off längs Larsmovägen Maxi. Fredrik A joinade lite längre fram. Mina ben kändes stumma. Och andningen funkade dåligt. Vad nu då? Henry och Fredrik hade det också jobbigt. Till en början kutade vi längsvägrenen. Men halvvägs möttes vi av en plogad cykelbana. Jubel. Men löpningen gick trögt ändå. Vi hankade oss vidare. Tog flera pauser. Fredrik och jag följde Henry hem. Jag fick ihop en dryg tolva. 

Hemma. Käkade chiagröt, ägg, bacon och kaffe. Läste min nya bok. Analfabeten som inte kunde räkna. En uppföljare till Hundraåringen som klev ut genom fönstret. Av succéförfattaren Jonas Jonasson. Tog en kort tupplur. Fortsatte sen till Tellus. Sopade av och rullade in de mobila läktarna. Fick hjälp av Sig N, Olli N och Niklas S. Fortsatte dagen med att fixa käk, makaronilåda. Sen tog jag rostiga, röda tillbaks till Tellus. Jaro skulle spela en träningsmatch mot ett lettiskt lag, FC Metta. Helt okej match. Jaro något bättre. Vann med uddamålet.
Fortsatte hem för att följa med Arsenal mot Sunderland i PL. Shitt! Matchen visades inte. Men gladde mig åt en övertygande 4-1 seger för kanonjärerna. Noterade också att Lejonen krossat USA i bronsmatchen. Idel segrar idag alltså. 

I morgon skall jag på långlänk med Ola S. Och så måste jag också besluta mig om jag skall förhandsanmäla mig till mitt livs fjärde marathonlopp, Pohjalainen Hallimaraton nästa lördag i Botniahallen.

Saldo: 12,3 km

Totalt: 608,3 km

Mål: + 25,3 km

Kanon: Plogade cykelvägar.

Kalkon: Löpning kändes inte alls bra.