PÄRONSKALLEN KOKKADE

Dag 243

I går kväll. Veneziansk afton. Päronskallen pustade ut efter en jobbig dag på vedabacka. Tittade på finnkampens avslutande grenar. Hade kaffet klart då vaimo kom från jobbet. Den hulda ville sen ha sushi. Det ville inte päronskallen. Sushi, hujedamej! Nej, jag vill bara sova, grymtade han. Tassade bort till sovrummet. Göta Petter vilken tråkmåns han är!

Söndag. Steg upp klockan sex. Käkade chiagröt och ett par smörgare. Kröp sen tillbaks till sängvärmen. Aaaaagh! Och sov ännu ett par timmar. Packade sen träningsväskan. Peedade till Centralplan. Långpass på agendan. Minst tjugofem. Soligt. Nästa vindstilla. Typ elva-tolv grader. Började med att kuta en femma runt Keskuskenttä. Fem-och-en-halv-minuts-fart. Bo L dök upp. Bad honom joina. Mest på skoj. Bo hade ju kutat Ventsialaismaraton i går! Varför inte, men då tar vi det lugnt. Max fem-tretti-fart. Kul! Fem-tretti passar riktigt bra. Jakob halvan. Men i motsatt riktning. Tempot lyckades vi inte hålla. I stället. Typ fem-femton-fart. Tjugoandra kilometern på fyra-tjugo-åtta. Efter den tackade jag Bo för farthållningen. Fortsatte på egen hand de tre avslutande. Via Tempellunden. Ljuset på pappas grav brann fortfarande.
Hemma. Päronskallen möttes av en glad sur-prajs. Vaimo hade söndagsmiddagen klar. Modell läcker. Åt som en häst. Thanks! Äppelpaj till dessert. Vaimo bad honom fixa en vaniljsås till pajen. Aj, aj kapten! Päronskallen letade efter vaniljpulver. Hittade nada. Vaimo bad honom vispa grädde i stället. Ok. Letade strösocker. Fick ögonen på en burk, Vaniljkrämpulver 500 gram. WTF? Hmmm? Funkar säkert lika bra? Höftade. Halva pulverburken i gräddskummet. Som genast förvandlades till ...... gröt.  Typ gul risgrynsgröt. Modell stabbig. Voj arma dagar! Päronskallen kliade päronflinten. Vad gör jag nu? Mjölk! Måste försöka förvandla gröten till sås, naa-lejss. Duttade i en halv liter. Nope. En halv liter till. Sen rymde skålen inget mer. Och päronskallen hade i stället för lite vaniljsås, typ två liter vaniljkräm. Vaimo tittade misstänksamt på den gula sörjan? Vad tusan har du nu hittat på? Fick sen syn på burken. Ahaa. Den där gamla burken. Läste. Bäst före 18 december, tjugo-tie! Jo, men krämen är skit-god ändå, insisterade päronskallen. Mmmmmm! Jätte, jätte-god!
Efter söndagslunchen. Vilade ett par timmar på soffan. Loggade dagens saldo. Summerade augusti. Fyra-hundra-tjugo-sju kilometer. Min bästa månad, ever. Rejält på plus ligger jag också. Två tredjedelar av utmaningen avklarad. Peedade sen tillbaks till Keskuskenttä. Jaro versus HJK. Go Jaro go! Återkommer tomorrow. Stay tuned! 

Saldo: 25,0 km

Totalt: 2 778,0 km

Mål: + 105,0 km

Kanon: Rekordmånad takana.

Kalkon: Vaniljsåsen

PÅ VEDABACKAN

Dag 242

Fredagskväll. Dödstrött. Orkade med kvällskaffet och Hauskat kotivideot. Men sen var det kört. Vad tråkig du är, tyckte vaimo. Det är ju fredagskväll. Men var är fredagsmyset? Hjälps inte, jag hör till gambälfolttji. Måste få sova. Smög i säng kvart över nie. Ställde Nokian på sovmorgon. Somnade heti.

I morse. Masade mig upp sju. Lätt huvudvärk. Drog på mig shortsen och kinvarorna. Måttligt inspirerad. Träffade Henry M vid Galgbacken halv åtta. Kyligt. Frös lite om fingrarna. Off längs Larsmovägen Maxi. I pratfart. Benen kändes tröga ändå. Följde Henry till hans kämppä. Fick ihop en-och-en-halv mil. Och passerade mitt gamla månadsrekord. Trots att augusti ännu inte är slut. Najs. Fyra-hundra-två kilometer i hamn.Och ännu ett långpass i morgon. Har jag tänkt.
Hemma. Käkade. Och återvände till sänghalmen. Sov hela förmiddagen. Antagligen för att jag behövde det? Packade sen ner ett par Atrilli. Ett par smörgare. Och lite potatissallad. Hämtade peräkärryn från RMG. Och farsans fransman från Trädgårdsgatan. Fortsatte mot Vexala. Till mommos gamla stuga. Stannade vid Cindys. Käkade en baconburgare. Mmmmm! Fyllde sen släpkärran med ved från mommos veda-liider. Rätt jobbigt. Varmt och dammigt. Svettades floder. Fortsatte till mammas och pappas villa. Soligt och vackert väder ute vid havsbandet. Lassade av veden. I en någorlunda snygg trave. Slet av mig jackan och skjortan. Torkade svetten. Mission compleeted. Kokade kaffe. Åt smörgare och rå Atrilli. Toppade med en näve Marianne. Gick sen ner till bastun. Till en cistern som farsan i tiderna släpat dit. För att samla regnvatten i. Hade med mig en ny kran till den. Som Henrik E på Fluid Bag konstruerat. Kranen passade perfekt. Jublade. Det tror jag pappa också gjorde. På andra stranden. Mamma har berättat för mig hur han kämpade för att fixa fram en ny kran. Men gått bet med uppgiften. Önskade därför att han hade varit med mig i dag.
Lite senare på dagen. Fick besök av moster Gretel och kusin Anders N. Snackade en stund med dem. Kollade sen lite resultat från Venetsialaismaraton i skinnstaden. Bo L hade vunnit 50-årsklassens halvmara. Överlägset, 1:23:35. Grattis Bo till segern och till den fina sluttiden! Ola S hade också kutat riktigt bra. Gissar att han persade, 1:36:37?
Rattade hem från villan vid sjutiden. Moster Gretel följde med till Vexala. Gjorde sen en sväng in till Tempellunden. Tände ett ljus på pappas grav. Berättade om veden. Och om den nya kranen. Pappa gillade nog hur jag spenderat min dag. Tror jag.

Saldo: 15,0 km

Totalt: 2 753,0 km

Mål: + 91,0 km

Kanon: Att kranen passade.

Kalkon: -

MORDHOTADES

Dag 241

I går kväll. Kollade på en dokumentär om Whitney Houstons sista dagar. Ett tragiskt slut för en stor artist. Kröp i säng. Dödstrött.

I morse. Skulle gärna ha slaggat minst ett dygn till. Men, men. Ei auta. Töihin pitää mennä. Släpade mig upp ur bingen. Shorts och pannlampa. De två senaste morgnarna har jag haft bra fart under Kinvarorna. Kutat rundan på 25:02 och 25:10. Därför siktade jag på att alittaa tjugofem minuter. Första kilometern gick trögt. Typ nästan sex-minuters-tempo. Men sen fick jag upp farten. Snittade de resterande kilometrarna klart under fem. Kurvade in på gårdsplanen. Garminen visade 24:31. Bra början på en trög morgon. På väg till jobbet. Christian E bakom gula ratten. Berättade att han funderade på att sälja röda, rostiga? Till en kille i Ähtävä. Okej. Där får röda det säkert bra också. Normaldag på jobbet. Fredagsfeelis. Eleverna såg fram emot villa-avslutningen.
Efter jobbet. Päronskallen tog tvåans gula hem. Janne S bakom ratten. Tjeenare! Päronskallen tyckte att Janne såg märkligt sammanbiten ut. Va beredd! Päronskallen fattade nada. Vadd-då, beredd? Tittade sig omkring. Elever från finska yrkesskolan i Kokkola. På väg hem till Jeppis. Precis som vanligt. Men stämningen i gula verkade tryckt. Naa-lejss? Trots att det var fredag? Spända ansikten. Rädda ansikten. Förklaringen satt längst fram i bussen. En kille. Typ tretti. Typ puli-ukko. Typ tokstolle. Med stirrig blick. Och blodigt ansikte. Höll på och trakkade en snygg, ljushårig tjej. Gulp! Bäst att söka sig längst bak, tänkte päronskallen. Hittade en ledig plats. Smygsneglade på galningen. Som fortsatte trakkandet. Göta Petter! Otäckt! En jacka och en ryggsäck låg bredvid päronskallen. Det är säkert tokstollens? Bäst att jag byter plats, tänkte han. Klev upp. Flyttade typ tre rader framåt. Det borde han INTE ha gjort! I ögonvrån såg päronskallen hur tokstollen närmade sig. Och slog sig ner på andra sidan gången. Spände blicken i päronskallen. Och började ösa ur sig hotelser. På engelska! Typ. I'll kill You! I'll fu....ing kill You. Right now. You think I'm joking? Tillsammans med en massa svordomar. Både på engelska och finska. Päronskallen blev livrädd. Visste inte om han skulle låtsas att det regnade? Eller försöka lugna ner killen. Som nu närmade sig level RABIAT. Han valde regnet. Stirrade rakt fram. Rörde inte en min. I typ tie minuter. Kommer han på mig så trycker jag in armbågen i solar plexus. Allt va ja orkar. Sen får jag improvisera. Hur tusan brukar John McClane göra? Men. Ingen armbåge behövdes. Galningen steg plötsligt upp. Lomade tillbaks till etupenkkin. Men fortsatte pek-finger-skjuta mot päronskallen. Och att trakka den stackars ljushåriga. Tiden verkade stå still. Men sen agerade dagens hjälte ..... Janne S, han bakom gula ratten. Smygringde till farbror blå. Bad om assistans. Stannade sen bussen vid Strandcamping. Kling och Klang klev in. Greppade resolut tag i galningen. Som med ens förvandlades till ett lamm. Och svenskatalande. Ni kör väl hem mej, tiggde han. Med ett retfullt grin. I det samma håksade päronskallen var han sett killen förr. Göta Petter! Det är ju Skejtar-Jens, stans mest ökända skejtare. Hur tusan kunde jag missa det? Under tiden släpades Skejtar-Jens ut ur gula av Kling och Klang. Glöm det! Du ska tillbaks till Kokkola! Till butkan, upplyste lagens långa arm. Och alla i gula pustade ut.
Snackade lite med Janne bakom-ratten efteråt. Det där skötte du skit-bra! Men hur tusan kunde du hålla dig så lugn? Tja, jag antar att reaktionen kommer senare? Men sådana där idioter kör jag aldrig mer. Såheså, konstaterade dagens hjälte. Efteråt. Peedade till Polishuset. Lämnade in en anhållan om arrangerande av offentlig tillställning, Rosa Loppet den 5 oktober. Stay Tuned! Fortsatte hem. Packade träningsväskan. Peedade till Fitness. Peedade hem igen. Hade glömt mina dojor. Taas! Andra gången på en vecka! Kutade sen en knapp mil på löpmatta. Foam-rollade, töjde och bastade efteråt. Satt länge på bastulaven. Fundeerade på hemresan. Göta Petter vilken mes jag är! Tänk om jag hade stött på riktig galning. Med kniv. Eller pistol. Nu var det ju bara Skejtar-Jens!

Saldo: 13,6 km

Totalt: 2 738,0 km

Mål: + 87,0 km

Kanon: Janne S

Kalkon: Päronskallen är en mes, såheså!

KRÄNGDE SMÄLLARE, PART TWO

Dag 240

Avslutade onsdagskvällen med Idol. Rattade sen in MTV1Sport. För att följa med Arsenals CL-kval. WTF! Ingenting från matchen? Varken från ettan eller tvåan! Hur tusan tänkte kanal-ledningen här? Gick och lade mig i stället. Rejält frustrerad.

Torsdag. Smög upp tidigt. Försiktigt. För att inte väcka vaimo. Loggade in på Aftonbladets sportsidor. Kanonjärerna hade vunnit! En uddamålsseger mot Besiktas. Vidare till Champions League. För sjuttonde året. Starkt! Letade fram pannlampan. Och begav mig ut i höstmörkret. Kutade pappas runda. Nästan lika bra tempo som i går morse. Tredje snabbaste rundan, ever. Tog gula till jobbet. En splitter-ny chaffis bakom ratten. Från Jepu, tror ja. Men bosatt i Nyykaabi? En obekant tjej steg av vid lanthandeln i Holm. Hejade på mig. Och berättade att hon brukar läsa min blogg. Kul!
Efter arbetsdagens slut kutade jag mitt eftermiddagspass i Bosund. Försökte hålla högt tempo. Kom runt på strax över fyrtio minuter. Rätt långt från mitt rekord från tjugo-tolv, 39:19. Antagligen borde jag inte lassat in så mycket lapskojs vid skollunchen?
Tog gula hem från jobbet. Sov som en stock. Klev av redan vid Skolparken. Och traskade till Friends & Burgers. Svepte en hampurilainen. På typ två minuter. Max. Hälsade på Gerd S. Som tog hand om min pappa i livets slutskede. Tackade henne för det goda bemötande vi fick. Hastade sen vidare till gula startplatsen. Och tog Treken till gröna kauppan. För att kränga bomber och granater. Toinen päivä. Full fart i kväll också. Men inte lika stressigt som igår. Fem före nie låste jag skåpen. Stängde butiken. Och peedade hem. Mission kränga-raketer-till-villa-avslutning-tjugo-fjorton äntligen kåmmpliited. Pust!
Där hemma puttrade kaffepannan. Slängde upp mina värkande fyrtio-ettor på tv-soffan. Aaaaagh! Vaimo berättade att hennes faster i Amirika brukar läsa min blogg. Det visste jag inte. Men det gladde mig väldigt mycket. Ha det så armadis bra overthere René! Minns hur bra du tog hand om vaimo och mig. Då vi gjorde vår första Amirikarejso. Vår bästa resa, ever. Såheså.

Saldo: 13,2 km

Totalt: 2 724,4 km

Mål: + 84,4 km

Kanon: Arsenal till CL.

Kalkon: Sakkokassan växte med en juuro i morse, glömde spolandet. Taas!

KRÄNGDE SMÄLLARE

Dag 239

Avslutade tisdagskvällen framför dumburken. Kollade på Idol. En engelsk dramathriller, Undeniable. Och sena Sportnytt. Kom i säng. Alldeles för sent!

Päronskallen vaknade fyra-femton. Till ljudet av busväder. Vaimo var också vaken. Den hulda "hörde" att han röjkte och fundeerade. "Du måste inte springa. Det regnar ju!" Päronskallen drog ett extra djupt halsbloss. Päronpannan i djupa veck. Hmmmm? I går hade jag ju "bestämt" att inte springa idag. Men. Å andra sidan. Jag är ingen mes. Som ballar ur för lite vatten. Tvärtom. Det härdar. Alltså. Klev han upp. Drog på sig kortbyxorna. Letade fram pannlampan. Och begav sig iväg. Regnet öste ner. Träden bugade sig. Päronskallen log. Det här blir kul! Kutade iväg. Tyckte att han flög fram i medvinden. Benen som pånyttfödda. Stannade som vanligt vid pappas grav. Berättade om dammsugarinköpet. Sista kilometern på 4:27. Snittade prick fem. Nästbästa tiden någonsin!

Efteråt. Hängde de dyngsura kläderna på tork. Käkade chiagröt. Och tog Treken till gula startplatsen. Blev dyblöt på nytt. Förstås. I skolan. Började dagen med att slita av mig allt. Utom kalsare. In med härlighten i skolans torkskåp. Hittade ett par gamla träningsbyxor. Och en sticka-tröjo, XXL. Lite antikt. Men WTF! Det är ju ändå insidan som räknas.
Efter jobbet. Liftade hem med Charlotte R, en kollega. Thanx. Gav mig lite respit. Hemma redan halv fyra. Slängde mig genast på sängen. Tog en timmes tupplur. Peedade sen till kvällspasset i gröna butiken. Raketförsäljning till villa-avslutningen. Hade räknat med en riktigt lugn kväll. Det blev det inte. Jobbade som en galning i fyra timmar. Hann inte ens uppsöka hemlighuset. Eftersom kön till försäljningsdisken bara växte. Hela stan var tydligen på raketuppköp. Just i kväll. En timme före stängningsdags kunde jag äntligen pusta ut. Göta Petter! Vilken kommers! Torkade svetten. Fötterna värkte. Pustade ut. Hoppas att torsdagen blir något lugnare!

Saldo: 5,0 km

Totalt: 2 711,2 km

Mål: + 82,2 km

Kanon: Morgonpasset

Kalkon: Stressig dag.

EN MÅNAD UTAN VILA

Dag 238

I går kväll. Käkade tårtrester. Och kollade på Idol. Ettan blandade till en proteindrink åt mig. Mjölk och ett pulver med vaniljsmak. Tog en slurk. Tvi vale! Söt och sliskig. Den där smörjan måste D u nog dricka upp själv! Avslutade kvällen med lite PL. Första halvlek av Manchester C versus Liverpool. Blå laget i förarsätet.

Tisdag. Masade mig upp samtidigt som ettan kröp i säng. Mindes tisdagsinvägningen. Sjutti-komma-sex. Tvåhundra gram tyngre än i går. Prinsesstårtans fel? Ut på banan halv fem. Morsade på ÖT-utdelaren. Och en igelkott. Ganska varmt. Men mörkt. Kutade den vanliga morgonrundan. Rädd att snubbla i skogsdungen strax före radio-mast-backen. Inbillade mig att jag hade bra fart under kinvarorna. Men lurades rejält av mörkret. Av någon konstig anledning upplever jag att jag flyger fram då det är mörkt? Det gjorde jag definitivt inte! Just under sex minuter per kilometer. Efteråt. Käkade. Och hastade vidare till gula startplatsen. Markus W bakom ratten. Najs! Snackade löpning med honom hela resan. Markus hade i somras kutat SUB40 på milen. Bara så där. Under ett träningspass. Imponerande! Kände en viss avundsjuka. Men tröstade mig med att han är typ tretti år yngre.

På jobbet. Höll fyra lektioner. Kanslijobbade. Skinkfrestelse till skollunch. Gott! Käkade som en häst. Innan jag tog gula hem, passade jag på att springa dagens andra pass, Bosundrundan. Åtta-komma-två kilometer. Benen kändes rejält slitna. Löpning funkade därefter. Tog mig i alla fall runt. I typ snigelfart. Loggade dagens saldo på jogg.se. Noterade att jag kutat oavbrutet sen den 26 juli. Ofta två pass om dagen, 52 pass på 31 dagar. 

Liftade hem med Gitte F, en kollega. Fortsatte sen med mamma till HH. Handlade en dammsugare åt henne. Två mjölk och lite käk åt ettan och mig själv. Vilade en stund på soffan. Och hastade vidare till gröna butiken. Träffade styrelsen för Jaro Junior. Kånkade raketlådor. Och fyllde förråden med smällare inför villa-avslutningen på lördag. Redan i morgon börjar juniorföräldrarna kränga produkterna. Jag har lovat dem en hjälpande hand. Förstås. Hemma strax efter åtta. Trött. I både kropp och knopp. Fundeerar på att unna mig en löpfri onsdag? Eventuellt?

Saldo: 13,2 km

Totalt: 2 706,2 km

Mål: + 88,2 km

Kanon: Att Markus fixat SUB40 på milen.

Kalkon: Båda löppassen.

PÄRONSKALLEN I LABBET

Dag 237

Måndag. Vecka trettiofem. Tredje veckan på höstterminen. Nokian på fyra-tjugo igen. Masade mig upp efter en orolig natt. Inte speciellt utvilad. Drog på mig kinvarorna. Och begav mig ut i augusti-mörkret. Rätt kyligt. Men satsade på shorts ändå. Benen brukar nog hållas varma. Kutade pappas runda. Benen på gott humör. Gasade på nerför Trädgårdsgatan. Spurtade lite på slutet. Efteråt. Offrade den sista lilla mjölkskvätten till morgongröten. Sorry vaimo! Ingen mjölk till morgonkaffet! Tror nog hon överlever ändå. Naa-lejss. Tog gula till jobbet. Trevliga Ari S bakom ratten. Intensiv dag på jobbet. Flera lektioner och en hel del pappersexercis. Avslutade dagen med två lärarmöten.
Päronskallen åkte hem med gula. Fortsatte direkt till torget. Till en motionshappening, Finska män på äventyr. På torget stod en långtradare parkerad. Utrustad med "motions-laboratorium." Päronskallen började sitt äventyr med att fylla i en blankett med bakgrundsfakta. Sen slussades han in i laboratoriet. Hälsades välkommen av en snygg tjej. Ahaa, det är hon som ska laborisera med mig, tänkte päronskallen full av förväntan. Men bruden skickade honom bara vidare till en stor, skäggig typ. Som stoppade en slags knipanordning i hans hand. Och bad päronskallen klämma. "Purista niin kovaa kun pystyt." Päronskallen hämtade luft till lungorna. Och puristade så han blev blå i ansiktet. Skägget kollade resultatet. Skakade på huvudet. Och uppmanade att klämma på nytt. Något bättre resultat nu. En tvåa på en skala från ett till fem. Nååjaa, tänkte päronskallen. Det enda jag behöver purista är ju tv-staken. Sen slussades han vidare till två tjejer som bad honom klä av sig. Men bara mössa, jacka, strumpor och skor. Och smörja päronfingrarna, speciellt peukalon, med en salva. Sen ställa sig på en slags våg. Först med händerna utefter sidorna. Och sen greppa en styrstång - typ. En massa siffror började samtidigt snurra. Päronskallen fattade nada. Visste inte vad det hela gick ut på. Men följde instruktionerna nogsamt. På den tredje stationen drog han snällt upp skjortan. Medan en tredje tjej sprang runt honom med ett måttband. Päronskallen drog in magen. Lite lagom myttji. Till slut fick han lägga sig ner med ett pulsbälte. Typ fem minuter. Sen var äventyret över. Och päronskallen fick resultatet på ett papper. Med typ tusen-miljoner detaljer om hans vartalo. Typ viktindex, visceralt fett, kroppssammansättning. Han fattade nada av det mesta. Men längst nere på pappret stod det att han är en idrottare. Det gillade päronskallen. Och påpekade det sen för Bjarne H. Som också hade besökt långtradar-laboratoriet.
Fortsatte hem sen. Packade träningsväskan. Och skyndade mig till Fitness. Där jag märkte att skorna lämnat kvar hemma på balkongen. Shitt, shitt! Peedade efter dojorna. Upp på mattan i fivefingers. Kutade en knapp mil. I bra fart. Hur lätt som helst. Senare på kvällen. Studerade resultatet lite noggrannare. Den maximala syreupptagningsförmågan (VO2 max) intresserade mest. Kände mig hyfsat nöjd med 54 ml/kg/min. Men hur tusan labb-folket fick fram den siffran? Det vete katten.

PS
Elitlöpares VO2 max brukar pendla mellan 65-85. Hämtade uppgiften från Johan Renströms "Hjärnfysik - en blogg om hjärnan och löpning." Läs den!

Saldo: 13,3 km

Totalt: 2 693,0 km

Mål: + 86,0 km

Kanon: Idrottare

Kalkon: Gripkraften