I går kväll. Kollade på Torpederna och Blå ögon. Kröp i säng typ kymmeneltä. Benen värkte. Ställde Nokian på sovmorgon.
Måndag. Årets nästsista vecka. Steg upp kuudelta. Käkade. Tog svarta till jobbet. Höll två mattelektioner och religion i ettan. Fortsatte sen till kommungården. Till chefens julmiddag. På hemlig ort. En mångårig tradition. Följde Cronhjelmrektorns mersu söderut. Ahaaa. Antagligen Jeppis? Mycket riktigt. Parkerade svarta utanför Stadshotellet. Och traskade upp till julbordet. Jättegott! Gillade speciellt efterrätten. Tack så myttji chefen!
Efter julmiddagen. Skyndade mig hem. Hämtade mitt blodgivarkort. Pedade till Pedersöre församlinghem. Ingen kö. Najs! Fyllde i frågeformuläret om min hälsa. Svarade nej på typ alla frågor. Fick träffa en jämngammal tjej. Från Krombi, men bosatt i Hämeenlinna. Mitt Hb visade 148. Hoppsan. Mycket bättre än väntat. Antagligen blodbrödets förtjänst? Fick ändå en ask järntabletter. Sen pumpade tjejen en halv liter blod ur Päronskallen. Och förbjöd honom att springa på tjugofyra timmar. Voj arma dagar! I dag var det ju tänkt att jag skulle ta min utmaning i mål. En stor dag. Naa-lejss.
Hemma. Päronskallen vilade lite på soffan. Röjkte och fundeerade. Hmmm? Jag lovade ju blod-bruden att inte springa i dag. Men om jag joggar i stället? Hmmm. Vilken är skillnaden? Jag peedade ju hem från församlingshemmet. Det är ju nästan som att jogga? Eller? WTF! Jag joggar riktigt sakta efter vita från Pörhös. Jag måste ju ändå dit. Tavalla tai toisella. Och. Blodbruden läser knappast min blogg? Päronskallen drog på sig springkläderna. Skämdes lite för att innerst inne visste han nog. Att han typ trotsade förbudet. Joggade till bilbutiken. Aktade sig noga för att springa. Drack en kopp varm blåbärssoppa i väntan på domen. Ser inte bra ut det här, konstaterade verstadschefen. WTF? Jo, din vita kuggades. Tyvärr. För höga utsläppsvärden. Och glappande p-ändor. Päronskallen suckade. Ok. Men det går väl att fixa, naa-lejss? Jodå, det lovade verkstadschef Söderlund. Kanske inte i morgon, men snart. Skitsamma, tyckte Päronskallen. Jag åker ändå mest med gula.
Joggade hemåt i sakta mak. Via Terapiträdgården. Via Tempellunden. Sju, sex, fem, fyra, tre, två kilometer kvar av utmaningen. En kilometer vid Pedersöre kyrka. Kurvade in på gårdsplanen till Marstranden. Pling! En mil i hamn. Utmaningen i hamn. Totalt fyra-tusen-femton kilometer. Mission compleeted. En skön känsla. Jag gjorde det. Taas. Med typ en halv månad till godo. He va int rokot he, mumlade Päronskallen för sig själv. Och trappade upp till sin kämppä.
Saldo: 10,0 kmEfter julmiddagen. Skyndade mig hem. Hämtade mitt blodgivarkort. Pedade till Pedersöre församlinghem. Ingen kö. Najs! Fyllde i frågeformuläret om min hälsa. Svarade nej på typ alla frågor. Fick träffa en jämngammal tjej. Från Krombi, men bosatt i Hämeenlinna. Mitt Hb visade 148. Hoppsan. Mycket bättre än väntat. Antagligen blodbrödets förtjänst? Fick ändå en ask järntabletter. Sen pumpade tjejen en halv liter blod ur Päronskallen. Och förbjöd honom att springa på tjugofyra timmar. Voj arma dagar! I dag var det ju tänkt att jag skulle ta min utmaning i mål. En stor dag. Naa-lejss.
Hemma. Päronskallen vilade lite på soffan. Röjkte och fundeerade. Hmmm? Jag lovade ju blod-bruden att inte springa i dag. Men om jag joggar i stället? Hmmm. Vilken är skillnaden? Jag peedade ju hem från församlingshemmet. Det är ju nästan som att jogga? Eller? WTF! Jag joggar riktigt sakta efter vita från Pörhös. Jag måste ju ändå dit. Tavalla tai toisella. Och. Blodbruden läser knappast min blogg? Päronskallen drog på sig springkläderna. Skämdes lite för att innerst inne visste han nog. Att han typ trotsade förbudet. Joggade till bilbutiken. Aktade sig noga för att springa. Drack en kopp varm blåbärssoppa i väntan på domen. Ser inte bra ut det här, konstaterade verstadschefen. WTF? Jo, din vita kuggades. Tyvärr. För höga utsläppsvärden. Och glappande p-ändor. Päronskallen suckade. Ok. Men det går väl att fixa, naa-lejss? Jodå, det lovade verkstadschef Söderlund. Kanske inte i morgon, men snart. Skitsamma, tyckte Päronskallen. Jag åker ändå mest med gula.
Joggade hemåt i sakta mak. Via Terapiträdgården. Via Tempellunden. Sju, sex, fem, fyra, tre, två kilometer kvar av utmaningen. En kilometer vid Pedersöre kyrka. Kurvade in på gårdsplanen till Marstranden. Pling! En mil i hamn. Utmaningen i hamn. Totalt fyra-tusen-femton kilometer. Mission compleeted. En skön känsla. Jag gjorde det. Taas. Med typ en halv månad till godo. He va int rokot he, mumlade Päronskallen för sig själv. Och trappade upp till sin kämppä.
Totalt: 4 015,0 km
Mål: + 176,0 km
Kanon: I mål
Kalkon: Lögnen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar