måndag 30 juni 2014

REKORDMÅNAD

Dag 181
Avslutade veckan med fjärde åttondelen, Grekland vs Costa Rica. Tråkig första halvlek. Händelsefattigt. Sov mest. Matchen tog fart i andra. Mål och en utvisning. Ett-ett i fulltid. Förlängning och straffar. Otroligt spännande. Gladdes åt CR:s historiska avancemang. Stackars Grekland!
Måndag. Sovmorgon. Skönt! Magen kändes okej. Pappas runda next. Spänd på hur magen skulle reagera? Redan vid första steget märkte jag att något var galet. Men vad? Mötte Anette L utanför Tellus. Berättade om problemet. En sträckning? Tja. Kanske. Kutade vidare. I knapp styrfart. Arma dagar! Käkade. Fortsatte till skolan. Kanslijobbade ett par timmar. Sen hem igen. Fixade käk åt ettan och trean. Henry M ringde. Fitness? Tja, varför inte. Kutade en lätt åtta på mattan. Kände av magen. Men inte så mycket som utomhus. Bastade efteråt. Hemma. Stekte plättar. Loggade dagens saldo. Juni i hamn. Rekordmånad. Fyra-hundra-en kilometer. Slog januari knappt. Fortsatte kvällen med femte åttondelen, Le Bleus vs Nigeria. Fransmännen starkare, 2-0.
Magen bekymrar fortfarande. Så fort jag tar ett löpsteg får jag värk i bälteshöjd. Ju hårdare jag springer desto mera värk. Löpmattan funkade naa-lejss. Eventuellt har Anette rätt. Alltså. En sträckning i min musculus rectus abdominis, magmuskel? Men. Fattar inte. Varför jag också får så många sura uppstötningar? Och varför jag hamnar att gödsla halva Pedesi? Nååjaa. I morgon kanske det  ordnat upp sig. Eller så inte.

Saldo: 13,0 km

Totalt: 1 958,0 km

Mål: - 33,0 km

Kanon: Rekordmånad

Kalkon: Att inte kunna ge järnet.

söndag 29 juni 2014

REKORDVECKA

Dag 180
Avslutade lördagskvällen med den andra åttondelsfinalen, Colombia-Uruguay, 2-0. Två spelare ur Colombias lag fastnade på näthinnan. James Rodríguez förstås. Som gjorde båda målen. Det första var nog turneringens snyggaste. Sen var det turneringens dribbler, Juan Guillermo Cuadrado. Vilken lirare! Jag misstänker att brassarna får det tufft i kvarten. 
Söndag. Sov jättelänge. Började dagen med pappas runda. I toppenväder. Nästan tjugo grader. Soligt. Käkade sen i kuvösen. Peedade till morsans. Tankade pappas bil. Och tvättade bort villa-vägs-dammet. Fortsatte till torget. Årets andra lösglass. Testade blåbär. Tja! Mango-melon är nog fortfarande ykkönen. Pratade en stund med Leif N och Juuso A. 
Hemma. Käkade snålsoppa. Läste en stund. Inferno av Dan Brown. Kollade ansiktsboken. Maria B:s  barn sjöng och spelade på deras morfars begravning. Amazing Grace och Claptons Tears in heaven. Oerhört vackert! Tog sen en tupplur. Tvåtimmars! Vaknade till ett ihållande regn. Shitt! Drog på mig träningskläderna ändå. Larsmo Maxi på agendan. Första kilometrarna kändes hur bra som helst. Inte så dumt att springa i regn! Sen fick jag problem med magen igen. WTF? Var tvungen att stanna hur många gånger som helst. Ibland för att söka skydd bakom något träd eller buske. Funderade på att korta av länken. Funderade på fingrar i halsen. Men lät bli. Kämpade vidare. Knapp styrfart. Lyckades ta mig runt. Naa-lejss. Men mådde pyton under den sista femman. Hemma. Lade mig på soffan. Försökte lugna ner magen med Rennie. Skippade kvällskaffet. Kollade tredje åttondelen, Mexico-Holland. Höll på de grönklädda krigarna. Men det hjälpte inte. Förstås. Och magen fortsatte jävlas. Shitt!
Loggade dagens saldo på jogg.se. En rekordvecka takana, 116,0 km. Och ifall. Jag orkar tretton i morgon så får jag bokföra en ny rekordmånad. Antagligen sätter magen stopp för det? 

Saldo: 16,4 km

Totalt: 1 945,0 km

Mål: - 35,0 km

Kanon: Rekordvecka

Kalkon: Magen, igen.

lördag 28 juni 2014

ONT I KISTAN

Dag 179
Efter Jaromatchen i går kväll. Kollade lite på dumburken. Ingen VM-fotboll. Konstig feeling. Kröp i säng strax efter tie.
Päronskallen var trött. Men sov uruselt. Snurrade runt mellan bolstren. Vaknade med jämna mellanrum. Magen i uppror. Antagligen för mycket Burana och Immodium på sistone. Vaimo ojade sig också över sjuk mage. Päronskallen steg ändå upp halv sju. Fundeerade på att ringa Henry M. Och avblåsa morgonlänken. Men WTF! Så gör man ju inte. Mediterade sen en stund på tronen. Drog resolut på sig spring-kläderna. Sammanstrålade med Henry och Kari V utanför HH. Trion fortsatte ut mot spånbanan i Östanpå. Päromagen protesterade ljudligt. Kompisarna ryggade tillbaks. Livrädda för att hamna i köl-doften. Grinade illa åt päronskallens brakare. Vad tusan har du käkat, undrade Henry.
Hemma. Fjorton-komma-sex. Med tanke på omständigheterna. Inte så illa. Väckte vaimo. Som mödosamt masade sig upp. Och kokade snålsoppa. Världens godaste! Well done! Sen packade vi för årets villapremiär. Hämtade mamma, syrran och hennes make. Och rattade ut till Hägnan i Vexala. Ett kanonställe. Ställde mig genast vid spisen. Stekte plättar. Snålsoppa och plättar till lunch. Fruktansvärt gott. Resten av dagen njöt vi av det vackra vädret. 
Rattade hem för att hinna till första åttondelen i VM, Brasilien vs Chile. Förlängning och straffar. Grym dramatik. Gladdes med brassarna. Beundrade Neymars kyla. Men tyckte nog mest synd om chilenska krigarna. Så nära ett avancemang. Så oerhört nära. 
Magen reagerade också. Illamåendet återvände under förlängningen.  Voj raatis! Vad tusan har jag för fel på kistan?

Saldo: 14,6 km

Totalt: 1 928,6 km

Mål: - 40,4 km

Kanon: Villabesöket

Kalkon: Diarrén

fredag 27 juni 2014

HAMNADE SNETT

Dag 178
De avslutande gruppspelsmatcherna spelades i går kväll. Kollade på Algeriet vs Ryssland i dumburken. Afrikanerna gick vidare. Najs!
Fredag. Steg upp halv åtta. Kutade pappas runda. Noterade att blommorna på graven förts bort. Kvar fanns bara fem rosor. Och mammas ängsblommor. Vemodigt. Naa-lejss. Höftböjaren ömmade lite. Men hängde bra med. Najs!
Efter morgongröten. Päronskallen åkte med sin vaimo till gröna kauppan. För att storhandla. På ditvägen. Hamnade han efter en svartklädd MC-kille. På HD. En hårding. Körde som om han ägde halva stan. Typ. Vid trafikljusen. Strax utanför gröna. Körde päronskallen upp hårdingen. Sida vid sida. Med nedvevad sidoruta. I samma fil! Mötte HD-hårdingens mörka blick. En blick som kunde döda. Gulp!
- Mitä v....ttua sä teet? Tää on mun kaista!
Päronskallen fick tunghäfta. Undvek blicken. Stirrade bara rakt fram. Skämdes. Krystade till slut fram ett.....
-Sori!
Vaimo skämdes ännu mer.
- Vad håller du på med? Han har ju rätt!
Päronskallen ville inte hamna i trubbel. Fortsatte stirra. Räddades av vihreä valo. Pust!
Storhandlandet tog sen en evighet. Vaimo skulle prata med alla. Typ. Första stoppet räckte en halv timme. Typ. Hela besöket tog det tredubbla. Typ. Efteråt. Lassade in käk för miljoner i svartas bagageutrymme. Rattade hemåt igen. Såg att HD-hårdingens motorcykel stod parkerad utanför kauppan. Funderade på att gå och göra något "gälit" med den. Men slog snabbt bort den fula tanken. Så får man ju inte göra. Och hårdingen hade ju rätt. Det var ju hans kaista. Epäilemättä.
Förde hem miljonkäket. Packade träningsväskan. Peedade till Centralplan. Laddade ölstugan och biljettluckorna inför kvällens match, Jaro vs RoPS. Sen var det dags för dagens andra pass. Kutade tjugo varv. Hyfsat tempo. Höftböjaren hängde fortfarande med. Utan att protestera. Snittade strax över fem. Mötte tre veteranidrottare. Per G, Kurt B och Lars S. Som försynt undrade hur gammal jag var? Tja, jag föddes samma år som Ingo blev världsmästare. Femti-nie. Hoppsan, då gissade vi nog helt galet, utbrast gubbarna. Vi trodde du var långt över sexti! Hmmm? Hoppas de skojade!
Fortsatte hem. Käkade pasta. Vilade en halv timme. Och peedade tillbaks till matcharenan. Ingen höjdarmatch. Tyvärr. Frös. En poäng för vardera laget. Inte helt rättvist. Efter matchen. Käkade lite pyttipanna och en plätt. Peedade hem med vaimo. I morgon blir det morgonlänk med Henry M. Sen skall jag och vaimo ratta ut till Hägnan. Mammas och pappas villa i Vexala. En pärla vid havet. Hoppas på lite värme. Åtminstone.

Saldo: 14,0 km

Totalt: 1 914,0 km

Mål: - 44,0 km

Kanon: Carlos Fondacaro, som räddade en pinne åt Jaro.

Kalkon: Mötet med HD-hårdingen.

torsdag 26 juni 2014

TILLBAKA PÅ BANAN

Dag 177
I går kväll. Kollade sena matchen i VM, Le Bleus vs Equador. Tråkig första halvlek. Typisk noll-noll-match-feeling. Lyssnar du på hård-rock farsan, flinade ettan? Va, va? Du head-bangar ju! Fattade till slut vad han menade. John B strödde sömnpulver över mig. In i drömmarnas värld ..... med huvudet före. Bang-bang. Armadis tröjtto. Repade mig till andra halvlek. Det gjorde matchen också. Men noll-noll blev det. Förstås. Men. En spelare. Nummer tretton i Equador. Hade den head-bangande päronskallen ändå registrerat. Enner Valencia. Vilken spelare! Vilken spänst! Hoppade halvvägs till månen. Studiokillarna snackade om häng. Men killen verkade ju ha vingar! Gjorde tre mål i VM. Tyvärr stannade hans VM-äventyr i går kväll. Synd! Jättetråkigt.
Sov till åtta i morse. Sträckte ut extremiteterna i sängen. Försiktigt. Försiktigt. Masade mig upp. Shorts, jacka och mössa. Nike Free på fötterna. Spännande. Skulle höftböjaren hålla? Började som i går. Mycket försiktigt. Hmmmmm? Höftböjaren ömmade lite. Men inte värre än att jag kunde springa. Jippppie! Fortsatte i sju-minuters-fart. Kände efter. Inga protester från Iliosoas. Najs! Stannade vid pappas grav. Berättade om mitt äventyr längs Utterleden. Fortsatte hemåt. Skruvade upp tempot en aning. Kikade ifall Elias på Smedsvägen hade vaknat. Nope. Hemma kvart före nio. Glad i hågen. Iliopsoasen hade klarat testet. Chiagröt och Löfbergs Lila. Läste ÖT i kuvösen. Riksdagens lagutskott hade röstat ner medborgarinitiativet för könsneutrala äktenskap. Svagt! Enligt utskottets ordförande "på grund av tekniska inkonsekvenser". Skitsnack! Jag skäms över de förtroendevaldas flathet i den frågan. Skamligt. Såheså!
Besökte mamma på Trädgårdsgatan. Käkade en jättegod laxsoppa på AE. Tack för sällskapet Bjarne H, Ulf F och Carl-Gustav CaGu N! Fortsatte till Fitness. Kutade en knapp mil på mattan. Höftböjaren hängde med. Hur lätt som helst. Najs! Avslutade passet med töj, is-sprej och bastu.
Hemma. Stekte plättar åt ettan och trean. Kollade VM. Portugal mot Ghana. USA mot Tyskland. Loggade dagens skörd. Bara hundra kilometer kvar till tvåtusen. Bara hundra kilometer kvar till nästan halvvägs! Inte illa.

Saldo: 14,0 km

Totalt: 1 900,0 km

Mål: - 47,0 km

Kanon: Att jag kunde springa igen.

Kalkon: Riksdagens lagutskott.

onsdag 25 juni 2014

ILIOPSOAS

Dag 176
I går kväll. Låg fullständigt utpumpad i soffan. Följde med Jaros match mot Lahti på Livescore. Retfull uddamålsförlust, 1-0. Kollade hur Suarez tuggade på Cellinis axel. Någon borde nog erbjuda killen ett vegetariskt alternativ! Var tvungen att skippa elvamatchen, Grekland vs Ivory Coast. Måste få sova!
Onsdag. Vaknade seitsemältä. Sträckte på mig i dubbelsängen. Oändligt försiktigt. Vänster ben. Höger ben. Högra höftböjaren protesterade lite. Satte mig på sängkanten. Inspekterade föötre. En åt gången. Högerfoten? Två blåfärgade tånaglar. Eikä muuta. Vänsterfoten? En ilsket röd blåsa. Strax under hallux valgus. Vristen ömmade. Kände mig rätt nöjd ändå. Kunde ju ha varit mycket värre.
Kollade matchvikten. Tre kilo lättare än i går. Fattas bara. Jag brände väl långt över tretusen kalorier. Gjorde mig redo för en morgonlänken. Mössa. Shorts. Nike Free. Pappas runda. Prick fem kilometer. Började ytterst försiktigt. Kände efter. Försiktigt. Höftböjaren Iliopsoas protesterade. Oaaaajjjj! Shitt! Shitt! Gick ett par meter. Nytt spring-försök. Nope! Ei käy. Måste avbryta. Shitt! Surt! Linkade till Trädgårdsgatan, typ tvåhundra meter. Tog hissen upp. Förklarade läget. Morsan förfärades mest över mina shorts! Du måste ju ha varmt om benen! Men gav mig Burana. Lånade pappas bil. Hjälpte högerbenet över tröskeln med händerna. Rattade hem till Marstranden. Käkade gröt. Lade mig på soffan. Deppade lite. Voj arma dagar! Voj arma, arma dagar!
Tog mig i kragen. Repade mod. Hämtade Burana, Voltaren gel och kylspray från staan. Ägnade sen resten av dagen åt rehab. Piller-sprej-salva-vila-piller-spej-salva-vila. Läste en hel del. Dantes Inferno. Där var jag inte. Ännu.
På eftermiddagen. Rattade pappas bil till Trädgårdsgatan. Vandrade försiktigt hemåt. Åttahundra meter. Tog tjugo minuter. Tröstade mig med en hallonbakelse till ett-meddas-kaffi. Fortsatte rehabiliteringen. Henry M ringde. Ville ha en kaveri till Fitness? Ei onnistu! Men. I morgon bitti gör jag ett nytt försök. Hoppas, hoppas att rehabiliteringen av Iliopsoas gjort susen! Annars vet jag inte vad jag tar mig till? 

Saldo: 0,0 km

Totalt: 1 886,0 km

Mål: - 50,0 km

Kanon: TROR att behandlingen går åt rätt håll.

Kalkon: Den trilskande höftböjaren.

tisdag 24 juni 2014

UTTERLEDEN

Dag 175
I går kväll. Kollade på Brasilien mot Kamerun. Käkade ännu en plätt. Neymar. Kung på plan. Gjorde två mål. Brassarna vann programenligt. Ställde Nokian på halv fem. Kröp i säng halv två. I senaste laget.
I morse. Masade mig ur sängen. Fortfarande proppmätt. Tisdagsinvägning. Fruktade en katastrof. Sjuttio-tre-komma-två. Min sämsta notering på jättelänge. Men väntat. Med tanke på vad jag proppade i mig i går. Käkade ändå en gröttallrik. Imodium. Och Burana.
Hämtade Ola S från Sexmansgränd klockan sex. Rattade svarta mot skidstugan i Lappfors. Ställde mig i kön för nummerlapp. Hundra deltagare. Många kända ansikten. Sen med buss till startplatsen. Mattias K uppmanade oss att följa blåa markeringar. Och sade att banan mätte typ 52-53 km. Hyfsat väder vid starten halv åtta. Typ tio grader. Mulet. Inte så blåsigt. Ola och jag slog följe med två trevliga killar, Leif N och Robert Ö. Märkte genast att vätskebältet var en miss. Flaskorna dunsade som besatta mot min ändalykt. Robert föreslog att jag skulle rotera bältet. Så att flaskorna hamnade på magen i stället. Funkade bättre. Men nöjd var jag inte. Noterade också hur jobbigt det var att löpa mellan stenar, rötter och buskar. Men bet ihop. Höger höftböjare började snart protestera. Ville inte lyfta högerfoten så högt. Fick rejält ont i böjaren. Droppade vätskebältet vid första stationen. Typ efter en mil. Dit for allt i energiväg jag släpat med mig! Shitt! Vid den andra stationen kylde jag ner höftböjaren med en ispåse. Lindrade smärtan. Marginellt. Halvvägs in i loppet bjöds vi på köttsoppa och plättar vid Sexsjön. Jag skippade käket. Kylde höftböjaren i stället. Och kutade vidare. Nu började också magen protestera. Tydligen hade jag käkat alldeles för mycket igår? Hur korkad får man vara? Flera depåstopp i skogen följde. Medan grabbarna tålmodigt väntade. Thanx! Kände mig ändå rätt fräsch i benen. Höftböjaren undantagen. Efter typ trettio kilometer. Tjejrop. Strax framför oss. Maria B, Fia S och Mimmi Ö? Jepp. Tjejerna hade sprungit på en huggorm. Som låg och solade. Mitt på Utterleden. En av grabbarna tog en käpp. Och slängde iväg odjuret. Vilken hjälte! Tjejerna tackade så mycket. Och lät oss passera. Av alla som startat hade vi nu bara två löpare framför oss. Men över två mil till målet. Tunga mil! Och magen fortsatte protestera. Funderade på att stoppa två fingrar i halsen. Men lät bli. Med tanke på de påtvingade depåstoppen. :-) Fyrtio-två kilometer passerades. Så långt har jag aldrig sprungit tidigare! Men. Tempot hade sjunkit rejält. Ibland gick vi. Sista stationen vid Bockabron. Typ sju kilometer kvar. Drack fem muggar vatten. Och en hallon-sopps-mugg. På tok för mycket! Kylde ner höftböjaren. Drygt sju kvar. Den sista sträckan småsprang vi. Eller gick. Kvartetten var sliten. Leif och jag hade det nog jobbigast. Till slut syntes taket till skidstugan i Lappfors! Vilken vacker syn! Jiiihaaa! En liten spurt nerför backen. Och så var vi i mål. Äntligen! Femtio-två kilometer takana. På drygt sex timmar, 6:15:15.
Mattias K delade ut diplom. Jag tömde en energidryck. Och bastade med resten av kvartetten. En stund senare dök tjej-trion upp. Hur glada som helst över sin prestation. Vilket de naturligtvis skall vara. Ari L skall också känna sig stolt. Han kutade hela sträckan i sina älskade Fivefingers. Vilken kille!
Hämtade skit-bältet från sista stationen. Vid Bockabron. Men bara för att jag lämnat snusdosan i det. Träffade en trevlig kille. Tror han hette Andreas F? Berättade att hans vaimo brukar läsa min blogg som godnattsaga (!) åt honom. Sov gott Andreas! Det skall i alla fall jag göra. Efter Jaromatchen. Och VM-fotbollen. Förstås.

Saldo: 52,0 km

Totalt: 1 886,0 km

Mål: - 39,0 km

Kanon: Att ha kutat 52 kilometer.

Kalkon: Magen, höftböjaren och vätskebältet förstås.

måndag 23 juni 2014

FYLLDE DEPÅERNA

Dag 174
Hade inte så stora förväntningar på Algeriet versus Syd-Korea i går. Men tji fick jag. Underhållande match. Massor av mål. Till och med vaimo hittade till dumburken. Och hejade friskt på röda laget. 
Måndag. Dan före femtio-kilometers-utmaningen. Steg upp sju. Noterade att USA och Portugal kryssat i natt. Kutade pappas runda. Benen kändes okej. Men ryggen trilskades lite. Spanade efter Elias i gungan. Men han sov nog. 
Hemma i kuvösen. Käkade chiagröt. Med både blåbär och äppelmos. Löfbergs Lila och smörgare. Slängde in ett par Burana. Ryggen gillade genast. Kollade E-posten. Ett glatt besked från Utterleden-arrangören. Vi får busstranport. Från Lappfors till startplatsen i Purmo. Najs!
Tog sen Treken till VM-Sport. Lämnade in den på service. Kikade på ett par Trail-skor, Inov8 X-Talon 212. Köpa? Njaaaeee. Jag hade ju redan bestämt mig. Kinvarorna får duga. Satsade i stället slantarna på ett nytt vätskebälte. Och ett par energistänger. Fortsatte till Apoteket. Imodium. Ett måste för oroliga magar. Hämtade ännu Tupla, bananer och ett par energidrycker från lähikauppan. Sen var jag nöjd. Resten av eftermiddagen slappade/laddade jag. Tog en tupplur. Läste Dan Brown. Käkade. Rostbiff, potatissallad, hallonbakelser, smörgare och en massa småplock från kylskåpet. Stekte plättar. Med socker, sylt och gräddskum. Fruktansvärt gott! Kolhydrat-depåerna borde i alla fall vara mer än nöjda. Ringde Ola S. Bad honom ta med sin kännykkä. För min är inget att lita på! Lovade i gengäld att hämta honom i morgon bitti. Kvart över sex. Till slut orkade jag inte slappa längre. Tog nyservade Treken till Fitness. Inget spring. Men töjde en halv timme. Träffade Cay H. Bastade.
Just nu ser jag fram emot en annorlunda. Och spännande morgondag. Men. Jag har noll koll på banan. Tyvärr! Och. Mitt lokalsinne är en katastrof. Helt outvecklat. Fråga vaimo! Är helt säker på att vi kommer att springa fel. Någonstans? Frågan är bara hur mycket fel? Underlaget vet jag heller inget om. Antagligen varierande? Sen oroar jag mig för skador. Typ stukningar. Typ ramla och slå knäna. Eller smalbenen i en vass sten. Jag är ju ett asfalt-barn. Trottoarkanter fixar jag. Men thats it. Har sprungit i skogen. Men inte mycket. Nååå-jaa. Det skadar ju inte med lite spänning i livet. Men bara, na liiti.

Saldo: 5,0 km

Totalt: 1 834,0 km

Mål: - 82,0 km

Kanon: Plättarna

Kalkon: Ryggen oroar, na liiti.

söndag 22 juni 2014

ELIAS

Dag 173
Tyskland-Ghana i går kväll. Vilken fantastisk match! Vilken underhållning! Andra halvlek var helt sagolik. Hade nog unnat afrikanerna alla tre poängen. Men oavgjort kändes ändå någorlunda okej. VM:s höjdpunkt. So far.
I morse. Sov som en stock. Kravlade mig upp ur sängen först vid tiosnåret. Mindes Åkesons artikel. "Vilar gör vi på natten". Det hade jag sannerligen gjort. Beslöt mig därför för en lätt morgonlänk. Pappas runda. Skönt väder. Mössa och shorts. Sol och duggregn. Stannade vid radio-mast-backen. Bakom Radiovägen i Västermalm. Tror att platsen kallas så? Pappa brukade i alla fall gymnastisera där. Då han var ute på sina motionsrundor. Mitt gym, kallade han platsen. Fortsatte sen via kyrkogården till Ejdevägen i Kyrkostrand. Passerade Smedsvägen. Och kutade upp för en liten backe.
- Hej, vad heter du?
Vände mig om. Stannade. Torkade svetten ur ögonen. Och. Fick syn på en glad kille. Som gungade. Typ fem-sex år.
- Ingo, heter jag, och du då?
- Elias. Min mamma heter Mia och pappa heter Sture. Men jag vet inte vad de heter i efternamn.
- Okej....
- Ska jag säga vad jag heter i efternamn?
- Ja, gör det.
- Jag heter Cederberg. Jag vet vad en sån där jacka kallas!
- Jaha.....?
- Träningsjacka.
- Jepp. Det stämmer. Hej då Elias!
- Hej då Ingo!
Kutade med ett brett leende vidare mot Gamla Bennäsvägen. Elias, vilken trevlig kille! Vilket trevligt möte! En bra start på dagen. Hemma halv elva. Käkade chiagröt i kuvösen. Pimplade Löfbergs Lila. Bacon. Och ett par smörgare. Raap!
Resten av söndagen slappade jag. Inget dubbelpass. Läste. Kollade TV. Utforskade en karta över Utterleden. Käkade spagetti. Peedade med vaimo till Björnvägen. Där jag visade Peters foton från begravningen. Svärmor och svärfar gillade. Avslutade kvällen med mera spagetti. Och mera fotboll. Vaimo börjar bli rejält trött på alla matcher som jag MÅSTE se. Det kan jag förstå. Men Fotbolls VM spelas ju bara vart fjärde år.
I övermorgon skall jag för första gången i mitt liv kuta femtio kilometer. Antagligen  springer jag mina gamla Kinvaror. Inga nya Trail-dojor alltså. Men nu skulle det gälla att ladda upp ordentligt inför utmaningen. Kanske jag tynger i mig ännu en tallrik spagetti?

Saldo: 5,0 km

Totalt: 1 829,0 km

Mål: - 76,0 km

Kanon: Elias

Kalkon: Ryggen trilskas, na liiti.

lördag 21 juni 2014

VILAR GÖR VI PÅ NATTEN

172
Midsommaraftonen avslutade jag som vanligt i TV-soffan. Käkade lakrits. Och kollade på fotboll. Le Bleus versus Schweiz. Bra match. Många mål. Fransoserna jublade mest.
I morse. Midsommardagen. Ingmar i almackan. Kvart före sju. Nokian skrällde på köksbordet. WTF? har det hänt något? Ettan? Trean? Nope. Henry M. Förstås. Som ville springa. Jag var inte särskilt svårövertalad. Blåsan på hälen hade spruckit. Najs! Drog ändå på mig mina Nike Free. Varmuuden vuoksi. Mötte Henry vid galgbacken. Hyfsat väder. Om än något kylslaget. Kutade Larsmovägen Maxi. Pausade ett par gånger. Följde Henry till hans kämppä. Fick ihop hela fjorton kilometer. Najs.
Hemma. Drack Löfbergs Lila. Föredrar numera svenskt kaffe. Såheså. Käkade lax-smörgare från minnesstunden. Läste Runners World, Åkesons Tänk. Med rubriken "Vilar gör vi på natten". Claes Åkeson har ganska radikala åsikter om löpning. Och han är definitivt inte rädd att sticka ut skäggstubben. Jag har ju funderat på att vila söndag-måndag. Mest med tanke på 50-kilometersutmaningen på tisdag, Utterleden. Såhär skriver Åkeson. "Av någon anledning tycks vi lida av någon sorts övertro på att det är farligt att röra på oss för mycket. Att vi måste vila från det farliga. Givetvis håller jag med om att vila är viktigt för kroppen. Men jag menar också att vi får den här viktiga vilan då vi sover på natten. Människan är ju skapt och satt på denna planet för att röra på sig.  Varje dag. Människan är skapt för fysiskt arbete. Fysiskt arbete är inte farligt. Fysiskt arbete är nyttigt. Personligen hatar jag vilodagar. Jag tycker inte de är bra för min kropp. Vare sig fysiskt eller psykiskt. Min egen dag blir aldrig helt komplett om jag inte har fått röra på mig så att hjärta, lungor och muskler får sig en omgång." Tja. Vad skall man säga? Jag håller väl inte med Åkeson till hundra. Men lite rätt har han nog! Loggade sen mina kilometerar på jogg.se. Ett-tusen-åtta-hundra-tjugo-fyra. Najs. Kollade sen hur långt sajtens ykkönen hade sprungit? Ida Blad-Johansson, en trettiotre-årig brud från Varberg hade bokfört 5 103,9 km. Göta Petter! Fem-tusen-ett-hundra-tre-komma-nio kilometer! Undrar just hur många vilodagar den tjejen unnat sig?
Trean och jag käkade rostbiff till lunch. Jag fortsatte med ettmeddas-kaffi på Trädgårdsgatan. Besökte på ditvägen Pedersöre kyrkogård. Hem sen. Tog en tupplur på soffan. Började på Dan Browns Inferno. Kollade på EM i lagidrott. Sandra Eriksson kutade 3000 meter hinder. Imponerade. Spurtade bra. Vann. Grattis Sandra!
Senare på kvällen. Käkade en tallrik chiagröt. Och förberedde sittmusklerna inför kvällens VM-dos. Inledde med Messis Argentina. Mot Iran. Bedrövlig första halvlek. Iran var värd en pinne. Men Messi ville annorlunda. Avgjorde med ett kanonmål. På övertid. Helt sanslöst.

Saldo: 14,0 km

Totalt: 1 824,0 km

Mål: - 70,0 km

Kanon: Messis mål.

Kalkon: Att iranierna inte fick åtminstone en poäng.

fredag 20 juni 2014

MIDSOMMARAFTON

Dag 171
Avslutade torsdagskvällen framför dumburken. Uruguay versus England. Imponerades av Luiz Suarez effektivitet. Led med engelsmännen. Som i och med förlusten är ytterst nära att möta samma öde som matadorerna. 
Midsommarafton. Sov länge. Typ nie. Läste ÖT i sängen. En intressant artikel om slaget vid Tienhaara, midsommaren 1944. Gösta K och Allan F intervjuades. Vilka hjältar! Sen var det dags för dagens första pass. Kyligt. Pappas runda. Ganska lätta ben. Mötte Ulla-Stina L och dottern Ida på kyrkogården. Pratade lite med dem. Och med farsan. Förstås. Glad midsommar! Efter morgonlänken. Vrålhungrig. Käkade chiagröt i kuvösen. Peedade till lähikauppan efter en ny fröpåse. Bra att man inte längre behöver jaga fröna land och rike runt! Slappade resten av dagen. Läste Runners World. Om vikten av att lyssna till kroppens varningssignaler. Det är jag jättedålig på! Fixade midsommarkäket. Rostbiff med nypotatis. Jordgubbar med gräddskum. Tror att både vaimo och trean gillade. Jag tog en tupplur efter maten. Sen var det dags för dagens andra pass. Drog på mig Kinvarorna. Oaaaaj! Skavsår på hälen. Lättade på Compeedplåstret. Hittade en jätteblåsa under plasten. Shitt! Jag har nog också tidigare känt av såret. Men nu såg det riktigt illa ut. Och. Om det inte funkar att springa med Kinvarorna? Vad gör jag då? Shitt! Måste nog skippa passet? Eller? Beslöt mig för att ännu testa med mina fritidsskor, Nike Free. Världens skönaste och mjukaste. Hmmm? Kände nada av jätteblåsan. Kanon! Kutade till Hamnskogen. Två varv där. Jobbiga varv. Inte för benen. Men för pumpen. Trött och andfådd. Var tvungen att stanna flera gånger. Sista pausen. På en bänk utanför Mariahemmet. Kände mig både gammal. Och orkeslös. Knölade mig hem. Naa-lejss. Genom en folktom stadskärna.
Senare på kvällen. Kaffe på Trädgårdsgatan. Tillsammans med vaimo, mamma, syrran och hennes make. Lillkungs kanelkakor och hallonbakelser. Läste minnesadresserna på nytt. Vackra verser. Ord. Tankar. Hälsningar. Från när och fjärran. Tusen tack! Kollade hur Costa Rica besegrade Italien. Vilken knall! Som tyvärr innebar att Good Old England är ute ur VM. Jättetråkigt!

Saldo: 13,0 km

Totalt: 1 810,0 km

Mål: - 71,0 km

Kanon: Nike Free

Kalkon: Pumpen

torsdag 19 juni 2014

SEREY DIE

Dag 170
Chile versus Spanien i går kväll. Imponerades stort av sydamerikanska krigarna. Vilken inställning! Vilken otrolig patriotism! Redan under nationalsången visste jag vem som skulle vinna. Maken till taggade fejs har jag aldrig sett. Fejs, som fortsatte sjunga efter att musiken tystnat. Klart som korvspad att Chile skulle vinna! Efter matchen. Tyckte synd om de spanska matadorerna. Som förlorat. Ute ur VM. Men. Som ju under många år bjudit oss på så många högtidsstunder. Aftonbladets Erik Niva skrev. "Vare sig tiki-takan eller den spanska fotbollen är död. Däremot har just den här eran oundvikligen tagit slut, och nu är det vår skyldighet att begrava den med all den respekt och värdighet som den har förtjänat." Jag instämmer till hundra. Och jag ger inte ett piss för de skadeglada kommentarerna på sociala medier etc. Såheså. 
Torsdag. Sov ända till åtta. Skönt! Kutade pappas runda. På fastande mage. Löpningen kändes något lättare än i går. Men noterade att pulsen var ovanligt hög? Hmmm? Käkade. Avslutade med fyra Lillkungs kanelkakor. Infernaliskt goda småbröd! Vi hade typ tvåhundra kvar efter begravningen. Nu återstår bara två! Fortsatte till jobbet. Kanslijobbade i fem timmar. Sen tog rektorsexpeditionen juhannus-loma. 
Hemma. Vaimo lovade städa. Ifall jag tog hand om kylskåps-påfyllandet. Plockade kärran proppfull med delikatesser från gröna butiken. Stötte på Maria A bland hyllorna. Som berättade att hon skall springa Paavo Nurmi Marathon om en dryg vecka. Lycka till Maria! Mötte också Henry M bland nypäärona. Vi far väl å spring halv sju? Selvä peli. Hämtade ännu en tre kilos paahtopaisti från röda butiken. Skavsårsplåster från drugstoren. Och tre liter spanska jordgubbar av ett par jordgubbs-brudar. Återvände till Marstranden. Med käk för ett helt kompani. På tal om kompani. Trean mukkar idag från KJK, kustjägarkompaniet. Få se om han lärt sig bädda sängen? Åtminstone.
Senare på kvällen. Henry ringde. Flyttade fram kvällslänken en kvart. Ännu senare på kvällen. Henry ringde. Och avbokade kvällslänken. Jobbet kallade. Jag begav mig ut ensam i stället. Kutade Larsmo Maxi. Höll bra tempo längs omfartsvägen. Under fem minuter per kilometer. Tungt. Men inte övermäktigt. Kurvade via pappas grav igen. Ja, ja, här e jag igen. Och i morgon är det messomas-afton. Ses! Fick ihop en tolva. Totalt sjutton. Inte illa. Det tar nog inte åttio dar för mig att kuta jorden runt. Såheså.
Kollade på dagens första VM-match. En fantastisk andra halvlek. Och otroligt duktiga spelare på plan. Men. Berördes mest av Elfenbenskustens Serey Die. Hans pappa dog två timmar före avspark. Dessutom blev Serey syndabock för Colombias 2-0 mål. Det tror jag ingen önskade. Absolut ingen!Efter matchen. Dränkte rostbiffen i pilsner, soja och svartvinbärssaft. Skall koka där i fyra timmar. Kokade kaffe. De två kanelkakorna? Fanns inte längre. Antagligen vaimo? Men. Det unnar jag henne i så fall. Verkligen.

Saldo: 17,0 km

Totalt: 1 797,0 km

Mål: - 73,0 km

Kanon: Lillkungs kanelkakor

Kalkon: Alla som är skadeglada över Spaniens utträde ur VM.

onsdag 18 juni 2014

JORDEN RUNT

Dag 169
Anna B hade dumpat sina långbyxor i går. Tackochlov! Hade tänkt kolla alla tre matcherna i VM. Men orkade igen bara med två. Kröp i säng efter Brasiliens 0-0 mot Mexiko.
Vaknade sju. Började dagen med att kuta Pappas runda. En halv mil. Kändes ovanligt segt. Via graven. Snackade lite med pappa. Mötte också Åsa A på kyrkogården. Hon noterade att jag blödde näsblod. Hoppsan! Antagligen är jag ganska slutkörd för just nu? Inte så konstigt. Har ju kutat sjutton dagar i sträck. Om jag skall fixa femtio-kilometern på tisdag så måste jag nog snart unna mig en vilodag. Eller två?
Hemma. Käkade chiagröt. Och ett par smörgare från minnesstunden. Gurkskivorna slokade. Men  fortfarande skitgoda. Kollade ÖT. Läste ett reportage om björnjakt i regionen. "Så sent som i helgen observerades två björnar på vägen i närheten av Mosavattnet, som ligger på gränsen mellan Lillby och Lappfors." Shitt! Det är väl längs Utterleden det? Hoppas skogens nallar inte gillar päronskallar! Fortsatte till jobbet. Fick budgeten klar. Och inlämnad. Skönt! Köpte två rökta fiskar på hemvägen. Käkade en av firrarna. Fortsatte till Centralplanen. Ställde i ordning inför kvällens ligamatch, Jaro-MyPa. Vidare till Fitness. Kutade åtta kilometer på mattan. Inte så jobbigt! Töjde lite och bastade.
Hemma. Loggade dagens saldo på jogg.se. Hittade en ny tävling. Jorden Runt på åttio dagar. Med fin-fina priser. Man har 80 dagar på sig att samla ihop 3000 poäng. Med vars hjälp man sen förflyttar sig framåt. Huvudvinsten är en resa för två till Playitas Resort, värd 20 000 Skr. Inte illa. Och. Eftersom varje kilometer jag springer ger 10 poäng. Så betyder det att jag bara behöver kuta trehundra kilometer på drygt två månader. Hur lätt som helst! Undrar just var Playitas Resort ligger?
Peedade iväg till Jaromatchen. Blev placerad i porten bredvid Idrottsgården. Såg hemmalaget göra 1-0 på hörna. Och motståndarna kvittera på samma vis. En pinne för vardera laget. Inte optimalt. Men ingen katastrof heller. Käkade grillkorv och plättar. Innan jag trampade hem till nästa match. Spanien versus Chile. Från TV4. Anna hade dammat av långbyxorna igen. Tyvärr!

Saldo: 13,0 km

Totalt: 1 780,0 km

Mål: - 79,0 km

Kanon: Budgeten klar före midsommar.

Kalkon: Potatismos-känning i benen.

tisdag 17 juni 2014

FICK STARTPLATS

Dag 168
I går kväll. Kollade in Tyskland-Portugal. Imponerades av tyskarna. Och. Nigeria mot Iran. Hejade på afrikanerna. Håller i regel på afrikanska länder. Synd att matchen blev mållös. Ställde Nokian på kvart före fem. 
I morse. Tisdagsinvägning. Sjuttio-komma-åtta. Helt okej. Kollade vädret. Kallt? Drog på mig både jacka och mössa. Varmuuden vuoksi. Ut på banan prick fem. Hujedamej vilket pissväder! Frös mest om händerna. Snö! Eller var det hagel? Skitsamma. Antagligen det senare. Shortsen kändes lite malplacerade. Men benen funkade ändå, naaa-lejss. Kutade samma runda som i går. Via pappas grav. Som nu pryddes av ett vitt träkors. Gomorron! Svinkallt idag! Fortsatte hemåt via Kyrkostrand. Och gamla Bennäsvägen. En halv mil redan i hamn. Och klockan var bara barnet. Najs!
Skjutsade sen mamma till Vasa Central-Sjukhus. Rutinkontroll på onkologiska. Syrran och vaimo följde med. Jag väntade i bilen utanför. Fick kontakt med Utterledens arrangörer. Fick min startplats. Najs! Efter besöket på onkologiska käkade vi alla på Il Banco. God mat i fin miljö. Med skit-gott kaffe! Rekommenderas verkligen. På vägen hem gjorde vi en liten avstickare till Öurstranden i Oravais. En populär lekplats då jag var liten. Försökte lokalisera båtskjulet vi lekte i. Men mindes inte riktigt var det låg? Idylliskt till max var det i alla fall där! Hem via ÖT. Mamma lämnade in en tack-annons.
Hemma. Drog på mig träningskläderna på nytt. Har kört dubbelpass fem dagar i sträck nu. Benen kändes ganska trötta. Mötte Henry M utanför hans kämppä. Kollade in ett par Salomon trail-skor vid Sportia Mattsson. Satsar väl på ett par till Utterleden? Kutade sen tre varv i Hamnskogen. Fortsatte via Skata till Marstranden. Käkade en gröttallrik. Bytte snabbt om. Och fortsatte genast till ett gårdstalko vid Botania. Trevligt!
Skall avsluta kvällen med tre VM-matcher. Belgien versus Algeriet var första paret ut. I går kväll saknade jag Anna B:s snygga spiror i TV4-studion! Hoppas få återse dem i kväll! Det får man väl?

Saldo: 14,0 km

Totalt: 1 767,0 km

Mål: - 81,0 km

Kanon: Startplatsen

Kalkon: Vädret

måndag 16 juni 2014

NY UTMANING

Dag 167
Orkade bara med två VM-matcher i går kväll. Delade Peter L:s fina bilder åt mina kusiner. Och åt treans flickvän. Kröp i säng vid midnatt. Trots att Messis Argentina skulle spela om en knapp timme.
Måndag. Vardag igen. Steg upp sju. Morgonlänk. En helt ny rutt. Bara en halv mil. Via pappas grav. Hälsade. Berättade att jag tvättat bilen. Borstfritt. Sprang sen hem via Kyrkostrand. Morgongröt med chiafrön och äppelmos i kuvösen. Redo för dagen.
Vaimo och jag skjutsade tvåan till Kruunupyy. Kramade. Vinkade av. Sen fortsatte jag till Kyrkostrands församlingshem. Blodgivning. Tredje gången för mig. Lång kö. Men inte så lång väntan. Klarade blodprovet galant, 150. Men. Men. Blodtjejen uppmanade mig att ta det mycket lugnt resten av dagen. Ingen träning!  Inget spring! Du kan svimma. Drick mycket! Jag nickade. Men tänkte inte rätta mig efter förbudet. Förlåt! Träffade Ola S mellan blod-påsarna. Häng med på Utterleden den tjugofjärde, föreslog Ola. Femtio kilometer i skogen. Från Vilobacka i Purmo. Till skidstugan i Lappfors. Med käk på vägen. Kostar bara tjugo juuro! Markus S och jag har redan anmält oss. Hmmmm? Skulle vara skit-kul. Ska röjk och fundeer.
Efter blodgivningen. Hälsade på i Henry M:s toimisto. Berättade om mina funderingar om att anmäla mig. Henry verkade intresserad. Åtminstone na liiti. Sen fortsatte jag till Bosund. Kanslijobbade ett par timmar. Och. Efter omoget övervägande. Anmälde mig. Vet ännu inte om jag ryms med? Hoppas. Hoppas! Fortsatte dagen på löpmattan i Fitness. Kutade åtta kilometer. Lugnt och försiktigt. Hoppas att blodtjejerna förlåter mig. Men. Tror inte ens jag var nära att svimma. Töjde lite efteråt. Bastade. Håksade först efteråt att det också var förbjudet. Förlåt igen!
Senare på kvällen. Kollade Tyskland-Portugal. Tyskarna imponerade som vanligt. Krossade de stackars portugiserna.

Saldo: 13,0 km

Totalt: 1 753,0 km

Mål: - 84,0 km

Kanon: Kändes bra och rätt att ge blod.

Kalkon: Narrades, na liiti.

söndag 15 juni 2014

BEGRAVNINGEN

Dag 165
Dagen jag så bävat för. Var här. Kravlade mig motvilligt upp. Strax efter sex. Strax efter vaimo. Som ju skulle fööna håret. Ett par timmar. Minst. Jag drog i stället på mig springkläderna. Mötte solen på trappan. Men också nordan. Vände om. Efter en mössa. Mötte Henry M vid galgbacken, prick sju. Ha du sovi naa, undrade han. Jepp, men int så myttji. Vi kutade Larsmovägen mini med en extra sväng in i Svedjenabba. Sprang förbi kyrkoherden Kaks kämppä. Henry föreslog att vi skulle överraska honom med en sång. Tror att den heter Ny är din dag, typ? En sång som passar utmärkt på födelsedagar. Och kyrkoherden jubilerade just idag. Njaaee sa jag. Han behöver nog få sova på sin nya dag! Avslutade morgonpasset med att hämta ett par liter mjölk från lähikauppan.
Halv tio. Var vi alla samlade hos pappa i kapellet vid Jakobstads sjukhus. Mamma, syrran och hennes familj, jag och min familj, mina svärföräldrar och treans flickvän. Och Henry förstås. Som läste en bön. Ledde psalmsången, Tack min Gud. Tror att alla grät. Sen fortsatte vi till Munsala kyrka. Pappa bars in av barnbarnen, Stephane och jag.
Elva. Jordfästning i Munsala kyrka. Kyrkoherden Jan-Erik Kak Nyman ledde. Talade så vackert. Så inlevelsefullt. Så varmt. Om pappa. Efter blomsterhyllningen uppträdde Henrys döttrar, Jonna och Caroline. Till fåglarna i skogen. Oerhört vackert! Det fixade inte jag. Tårarna sprutade.  
Minnesstund i församlingshemmet. En ljus. Och vacker stund. "En vänlig grönskas rika dräkt". Kyrkoherden mindes möten med pappa. "Blott en dag". Jag läste minnesadresserna. Jonna spelade violin. Henry sjöng "Som en bro över mörka vatten". Och en duett med med Caroline. Kramade dem båda. Vilka fina vänner jag har! Vid ordet fritt delades minnen. Tack Valfrid B! Tack moster Gretel! Tack kusin Ann-Britt! Och tack Pelle S! Jag höll också mitt tal. Som jag gruvat mig så för! Men. Kände mig märkligt lugn uppe i talarstolen. Antagligen en yrkesskada? Snörvlade lite. Läste lite fel. Men tror att budskapet gick fram. Naa-lejss. Psalmen "Bliv du hos mig" avslutade minnesstunden.
Halv tre. Karavanen fortsatte mot Jakobstad, Pedersöre kyrkogård. Jag undrade varför bilarna vi mötte inte stannade? Antagligen nya direktiv i körskolorna? Eller brist på folkvett? Men. Strax innan vi svängde in mot Jakobstad. Såg jag två bekanta löparprofiler, Örjan R och hans granne. Båda stannade. Tog av sig sina kepsar. Klockrent. Tack grabbar! Den gesten värmde nog mer än ni anade!
Kvart över tre. Gravsättning på kyrkogården. I Tempellunden. Vid grav två-hundra-fyrtio-nio. Med Pedersöre kyrka i bakgrunden. Kyrkoherden talade. Härlig är jorden. Soligt. Mycket vackert. Stämningsfullt. En stund att minnas. En fin avslutning för oss anhöriga. Och för pappa. Som jag älskar. Så mycket. Så gränslöst mycket. 

-------------

Dag 166
Direkt efter pappas begravning. Åkte hem till Marstranden. Ettan fortsatte till jobbet. Resten av familjen käkade pizza. Och somnade efteråt. Själv snarkade jag i tio minuter. Typ. Ville springa. Förstås. Fortfarande soligt. Vackert. Inte så kallt längre. Sprang först till graven. Mötte mamma och syrran. Blev inte speciellt överraskad. Fortsatte hem. Längs Larsmovägen Mini. Avslutade en lång dag med två fotbollsmatcher. Uruguay-Costa Rica och England-Italien. Kröp i säng klockan tre.
I morse. Dagen efter. Vaknade rätt sent. Typ nie, tror jag. Röjkte i sängen. Och fundeerade på gårdagen. Som jag bävat så inför. Tänk så fel man kan ha! Det blev ju i stället en både vacker och minnesvärd dag.  Drog på mig springkläderna. Soligt och vackert väder. Tog sikte på gravplats Pedersöre gravgård. En dryg kilometer till pappas grav. Gomorron pappa! Stannade en stund. Beundrade blomsterprakten. Fortsatte i maklig takt ut mot omfartsvägen. Vek sen in på gamla Bennäsvägen. Fick ihop sex kilometer. Käkade gröt i kuvösen. Klockan tolv samlades de närmast anhöriga till gudstjänst i Munsala kyrka. Det innebar att antalet gudstjänstbesökare steg med typ tusen procent. Minst! Sen samlade vi ihop allt käk som blivit över i församlingshemmet. Typ trehundra smörgare. Typ tvåhundra  tårtbitar. Modell extra large. Efteråt fortsatte jag med faster Linnea och kusin Marit till Jakobstads sjukhus, avdelning sex. Pappas storabror Lennart låg nu där. Jag bjöd honom på ett par tårtbitar. Som en klen tröst för att han inte kunnat komma på lillabrors begravning.
Dagens kanon väntade under brevinkastet till vår lägenhet. Min småkusin Peter L hade tagit en massa fina bilder från begravningen. Och dessutom bränt dem till två cd-skivor. Göta Petter vad glad jag blev åt dem! Visade bilderna genast åt mamma och vaimo. Som blev minst lika glada. Tusen tack Peter!
Sprang sen till Hamnskogen. Kutade bara ett varv. Men i ett rasande tempo. Återvände hem. Lagom till en kväll fylld av VM-fotboll. Och så Jaro. Förstås. På bortaplan. Mot IFK Mariehamn.

Saldo:  17,0 / 13,0 km

Totalt: 1 740,0 km

Mål: - 86,0 km

Kanon: Örjan och hans granne / Peter L

Kalkon: Bilisterna som inte stannade / Jaros torsk på Åland.

lördag 14 juni 2014

SÅ GRÄNSLÖST MYCKET

Min pappa var nog som folk är mest. Vardagstroende. Följde mamma till kyrkan vid större högtider. Minns honom tillbakalutad i kyrkbänken. Alltid finklädd. Alltid tankfull. Med händerna knäppta. Med tummar som rullade. Långsamt medsols, långsamt motsols. Stilla.

Där i kyrkbänken. Satt han kanske och tänkte tillbaka på sitt eget liv. På sina föräldrar. Kristian och Hulda. På sina syskon. Lennart, Lars och lillasyster Linnea. På barndomen i Jussila. Då pojkarna stötte kula. På Jussila privata folkskola. På ungdomsåren. På midsommardansen. På mamma. På idrotten. På hur bröderna Juselius dominerade löparbanorna i Munsala. På den elaka lunginflammationen. Som tvingade honom att avsluta idrottskarriären. Alltför tidigt. 

Kanske tänkte pappa på sina barn? På tiden som småbarnsförälder på Kyrkbacken i Oravais. Pappa högläste ur Barnens bibel för oss barn. Mamma  stekte lever och lökringar till söndagslunchen. Jag älskade apelsinriset till efterrätt. Sen åkte hela familjen oftast till mommo som var ensam. Och ibland till fammos. Åren i Oravais var en lycklig tid för oss barn.  Men en jobbig tid för pappa. Han hade fått fast statlig anställning på Väg och vatten. Minns hur han speciellt under vintrarna följde med vädret. Dag som natt. Från fönster till fönster. Funderade om det var dags för ännu ett jobbigt nattskift. 

Kanske han mindes somrarna i lillstugon vid mommos på Kangbackan i Vexala? Villan han byggde på Hägnan. De gemensamma kaffestunderna. Mindes han då han lärde mig stöta kula på vägen till gambäl-gååln? Och diskus utanför ungdomshuset. Han hoppades nog att jag skulle följa i hans fotspår. Hoppades han få se en ny Juselius på löparbanorna. Jag kan inte låta bli att undra. Om han var ledsen över att det inte blev så?

Kanske funderade han på hur livet hade fört familjen till Jakobstad? På den korta anställningen vid AB Jaro Oy. På problemen med blodtrycket. Som gjorde att han återupptog idrotten. Som vardagsmotionär. Som folk är mest. Vandrade. Ibland med Fia, vår enda hund. Eller så tänkte han tillbaka på alla lyckliga stunder. Med mamma. På de fyra barnbarnen. På resorna. Till Oberammergau. Till Rom. Till Grekland. Och inte minst resan till Utö. Där han avtjänat sin värnplikt.

Men. Där i kyrkbänken. Funderade han nog också på sjukdomen. Den sjukdom som drabbade både mamma och pappa. Cancern. Den obotliga. Den vidriga. Som bröt ner. Motionsrundorna som blev allt kortare. På de många och tunga resorna till Vasa och Tammerfors. På onkologiska avdelningen. Där mamma och pappa ibland låg. Sida vid sida. 

Min pappa var nog som folk är mest. Han tyckte om sånger. Syrran minns att han sjöng Blueberry Hill. Till hans favoritmelodier hörde Var jag går i skogar berg och dalar, Dan Andessons Omkring tiggarn från Luossa och O Store Gud med Artur Eriksson. Och. Jag vet att han gillade psalm 391, Blott en dag. En psalm med ord som andas trygghet, tillit. Och förtröstan. En tro på att det alltid finns någon som bär oss. I vars händer vi alltid får vila. Utan att ängslas.

Min pappa var nog som folk är mest. Minns hur han satt på Herdevägen. Vid vårt Malmsjöpiano. Letade efter nyckelhålet. Och spelade. Blott en dag. Ett finger i taget. Ibland hamnade pekfingret bakom tummen. 

Min pappa var nog som folk är mest. Men. Med ett stort och varmt hjärta. Just därför. Precis just därför. Älskar jag honom. Så mycket. Så gränslöst mycket.

INGMAR

fredag 13 juni 2014

BÄVAR

Dag 164
Kollade premiärmatchen Brasilien-Kroatien. Hemmalaget vann. Utan att imponera alltför mycket. Tyckte lite synd om kroaterna. Som gjorde en jättebra match. 
Fredag. Steg upp sju. Kort morgonlänk på agendan. Tillsammans med tvåan. Knackade försiktigt på hans dörr. Trodde inte han skulle joina. Trots allt. Men hade fel. Tvåan frågade bara om vi skulle käka något  före springet? Nope. Ingenting. Drick lite vatten om du behöver. Vi käkar efteråt. Sex minuters fart. Längs gamla Bennäsvägen. Ut mot omfartsvägen. Sen vänster. Över järnvägsbron. Vänster vid Peders. Strax under en halv mil. Tvåan hängde bra med. Kul! Sen käkade vi tillsammans i pensionärskuvösen. Bättre start på morgonen kan man nog knappast få!
Fortsatte till jobbet. På vägen dit började jag fundera på begravningen. I morgon är det ju dags. Fjärilar i magen. För första gången. Hoppas jag överlever! Det måste jag ju. Tavalla tai toisella. I jobbet. Kansliärenden. Budgeten. Träffade en ny kollega. Fortsatte sen hem igen. Packade träningsväskan. Begav mig till Fitness. Värmde upp en kilometer. Kutade sen sex kilometer i fyra-minuters-fart! Jobbigt värre. Men jag fixade det. Kanon! Joggade ner. Plankade och bastade. Jättenöjd med passet.
Hemma. Käkade ett par smörgare. Fortsatte till församlingshemmet i Munsala. Tillsammans med mamma, syrran och vaimo. Brudarna fixade blommor till borden. Medan jag ordnade upp alla inbetalningar. Testade också plejsets högtalaranläggning. Pappas lillasyster Linnea L kom med fler blommor. Passade på att fråga henne lite om pappas barndom. Bilden av bröderna Juselius som riktiga idrottsvänner stärktes. Faster berättade att tävlingsplatsen för hela byns ungdomar låg i min fammos och faffas kohage. Munsala-keikkan avslutade vi kring hennes kaffebord. Skjutsade sen hem brudarna. Tankade och tvättade farsans bil. Hann precis lagom till avsparken i VM:s andra match, Mexico-Kamerun. 
Bävar inför morgondagen. Hur kommer jag att reagera? I kyrkan? Under minnesstunden? Talet? Gravläggningen? Vet bara att det kommer att bli en jobbig dag. Kanske den jobbigaste dagen i mitt liv? 

Saldo: 13,0 km

Totalt: 1 710,0 km

Mål: - 94,0 km

Kanon: Morgonpasset med tvåan.

Kalkon: Vädret

torsdag 12 juni 2014

NU BÖRJAR DET

Dag 163
Njöt jättemycket av Jarosegern i går kväll. Kollade på fortsättningen av den brittiska miniserien Den skyldige. Kröp i säng vid midnatt.
Torsdag. Steg upp kuudelta. Läste ÖT. Konstaterade att tidningen och jag hade gjort samma analys av Jarospelarna. Alla var bra. Men Fredrik "Mini" Svanbäck var bäst. I dag börjar Fotbolls VM. Världens bästa turnering. Klart som korvspad. Jag kommer nog att kolla på vansinnigt många matcher. Kanske inte alla. Men väldigt många. Käkade en rejäl aamupala. Gröt förstås. Och svenskt kaffe. Jag har börjat gilla svenskt kaffe. Mörkrostat. På kvällarna brukar jag faktiskt mixa. Hälften Löfbergs. Hälften Juhla Mokka. Tror inte att någon av hotellets gäster märkt någon skillnad?
Efter gröten fortsatte jag och den hulda till Trädgårdsgatan. Träffade mamma och lillasyster. Fler praktiska detaljer kring lördagen. Bordsplacering. Och vem som skall sitta i vilken bil? Bordsdekorationerna blandade jag mig däremot inte i. Fixade käk åt ettan och tvåan. Rattade vita, inte så rostiga till Sune E, min hovmassör. Som genast märkte att benen var väldigt stumma. Tog i så det knakade. Göta Petter vad jag skrek. Svettades floder. Men. Fick också ett tips på vägen. Testa med att springa en kort morgonlänk. Typ fem kilometer. Före gröten. Då behöver du inte kuta så långt på eftermiddagen eller kvällen. Hmmm? Låter inte så dumt. Tror faktiskt jag skall prova? Redan i morgon bitti.
Hemma. Fullständigt utpumpad efter massagen. Hade tänkt springa direkt efteråt. Men var tvungen att lägga mig på soffan i stället. Sov. I två timmar. Typ. Först sen packade jag träningsväskan. Trampade till Fitness. Kutade först utomhus, en knapp mil. Benen kändes som pånyttfödda! kanon! Tack världens bästa Sune! Snittade 4:45 min/km. Fortsatte sen på mattan ett par kilometer. I gymmet träffade jag också flera vänner som ville framföra sitt deltagande. Tusen tack! Snackade lite extra med Cay H, Juuso A och Josefine S. Avslutade passet med att töja och basta.
Hem via lähi-kauppan. Köpte kärleksmums. Som jag hade tänkt trycka i mig under VM:s öppningsmatch, Brasilien versus Kroatien. Tyvärr hann tvåan se paketet! Tröstades av att han ville hänga med på länken i morgon bitti. Det ser jag fram emot. Verkligen. Tror faktiskt att jag ställer Nokian på halv sex? Typ.
 
Saldo: 13,0 km

Totalt: 1 697,0 km

Mål: - 96,0 km

Kanon: Att Fotbolls VM börjar

Kalkon: Att jag inte hann/orkade med något budgetarbete i dag.

onsdag 11 juni 2014

SARJAKAKKONEN!

Dag 162
Avslutade tisdagen framför dumburken. Äntligen något att titta på. En brittisk miniserie, Den skyldige. Riktigt bra faktiskt.
Onsdag. Steg upp sex. Käkade. Fortsatte till jobbet. Tog itu med budgeten för nästa år. Jens L och hans lill-kille Ivar dök upp. Överraskade med grisar till kaffet. Nami! Hem sen. Via Trädgårdsgatan med en inbetalning. De senaste dagarna har det strömmat in minnesadresser. Till mamma. Och till Henry M:s toimisto. Antagligen också till församlingshemmet i Munsala? Och jag har lovat att läsa dem alla på minnesstunden! Det tar nog minst en timme att plöja genom hela högen. Antagligen måste jag skippa verserna? Hämtade sen träningsväskan från Marstranden. Och fortsatte till Centralplan. Ny match i kväll. Jaro versus Inter från Turku. Ställde i ordning ölstugan. Och biljettkassorna. Sen var det dags för dagens spring. Kutade först en halv mil på banan. Fortsatte med två varv i Hamnskogen. Benen och vaderna kändes bättre idag. Höll maratonfart, 5 min/km. Duschade snabbt. Skyndade hem. Värmde upp broilern från i går. Käkade. Hann vila ett par minuter på soffan. Sen var det dags att på nytt bege sig till Centralplan. 
Ställde mig som vanligt vid porten till ölstugan. Fortfarande många som kom fram och framförde sitt deltagande. Både kända och okända. Själva matchen kunde jag ändå följa rätt bra. Mållöst i halvtid. Men med ett kraftig bollinnehav för hemmalaget. Som slutligen tog ledningen i den andra. Efter en inövad frisparksvariant. Sen fastställde Jonas E hemmasegern från straffpunkten. Tre poäng åt Jaro. Som avancerade till andra plats i Veikkausliigan. Underbart!
Käkade korv och plättar efter matchen. Sa åt Fredrik Mini S att han varit bäst på plan. Tror att han gillade min analys. Peedade hem med den hulda. Och fortsatte kvällen i idrottens tecken. Diamond League från Bislett på dumburken.

Saldo: 12,4 km

Totalt: 1 684,0 km

Mål: - 98,0 km

Kanon: Jaros hemmaseger.

Kalkon: Ingenting, tror jag.

tisdag 10 juni 2014

MVG

Dag 161
I går kväll. Efter moget övervägande. Tog itu med att skriva ett nytt tal till minnesstunden på lördag. Plitade ihop texten på tre timmar. Typ. Lyckades nog bättre än senast. Betydligt bättre. Tyckte jag då. Gick och lade mig vid midnatt.
Tisdag. Steg upp sex. Tisdagsinvägning. Sjuttio-en blankt. Bra! Käkade. Och tog vita till skolan. Massor av kanslijobb på agendan. Loggade in på arbetsdatorn. Nehepp. Funkade inte. Startade om. Nehepp. Undersökte alla kablar. Nehepp. Inget fel på dem heller. Ringde Daniel S, kommunens IT-ansvariga. Förmiddagen passerade. Utan att vi lyckades logga in. Voj raatis, raati! Jag måste ju komma åt mina dokument. Allt jobb kräver att jag lyckas logga in. Annars är resan hit fullständigt bortkastad. Shitt, shitt! Budgeten skall lämnas in före midsommar. Planen för undervisning är knappt påbörjad. Måste hitta en elevassistent. Och så vidare. Med den här farten får jag nog ett kort sommarlov. Halv tolv hade Data-Daniel äntligen lokaliserat. Och åtgärdat felet. Thanx! Tokjobbade ett par timmar. Fortsatte hem till Marstranden. Sov en stund på soffan.
Träffade Henry M halv fyra. Ut mot spånbanan i Östanpå. Henrys telefon ringde hela tiden. Jag passade på att vila. Medan han sålde bryggor. Skötte kunder. Snackade med sin familj. Och så vidare. Skönt att springa i skogen! Tyckte mina vader. Som tagit ganska mycket stryk på sistone. Brukar annars inte ha problem med dem. Men nu känns de riktigt ömma. Antagligen för att jag kutat nio dagar utan vila. Ända sen pappa dog. Kvart före fem ringde Henrys kännykkä igen. Hustrun Gunvor undrade vart karln förirrat sig? Han skulle kuulemma vara på kalas i Kolppi om en kvart. Henry fick plötsligt bråttom. Väldigt bråttom.
Hemma. Käkade broiler och ris. Peedade sen till Jarokansliet. Styrelsemöte med LigaJaro. Direkt efter mötet fortsatte jag till Trädgårdsgatan. Läste mitt tal för mamma. Två gånger. Hon gillade talet. Jättemycket. Fick faktiskt MVG. Skönt!

Saldo: 13,6 km

Totalt: 1 671,6 km

Mål: - 99,4 km

Kanon: Att mamma gillade talet.

Kalkon: Datastrulet

måndag 9 juni 2014

BÖRJADE OM

Dag 160
Deppade efter Jaroförlusten i går kväll. Kröp i säng. I morgon måste jag hinna en sväng till jobbet. Har så mycket på hälft. Shitt, shitt! Ställde väckarklockan på nie. Varmuuden vuoksi. Knappast sover jag så länge!
Vilket jag gjorde. Voj Göta Petter! Prick tie hade jag ju lovat att vara hos mamma på Trädgårdsgatan. För att träffa kyrkoherden, Kak. Och mjölken till morgongröten var slut. Voj arma dagar! Nyt tuli kiire. Tog Treken till lähikauppan. Handlade två mjölklitrar. Kokade och käkade gröt. Svepte i mig kaffe. Och en smörgare. Med falukorv. Mamma ringde kvart före. Sover du? Nej, nej. Jag är på väg. Rusade nerför trapporna. Peedade till Trädgårdsgatan. Hann precis. Mamma bjöd på Sprite och pepparkakor. Berättade om pappa. Medan Kak antecknade i sin bruna bok. Omsorgsfullt.
Efteråt fortsatte jag till Henry M:s kontor. Överlämnade våra psalmförslag åt Caroline, dootro hans. Vidare till Jarokontoret. Träffade Niklas S och Victor E. Pratade lite om gårdagens Jaromatch. Velade sen lite. Men beslöt skjuta upp jobbet till i morgon. Packade i stället träningsväskan. Och begav mig till Fitness. Klev upp på mattan. Kutade en halv mil i pratfart. Fortsatte med sex 1000-meters intervaller i fyra-minuters fart. Funkade riktigt bra. Men blötte nog ner hela gymmet med svett. Sori! Joggade ner ett par kilometer. Töjde lite. Och satte mig på bastulaven. Röjkte och fundeerade. En god stund. Hmmm? Mitt tal på pappas begravning är nästan klart. Men. Jag är inte nöjd med det. Långtifrån. För många årtal. Lite som en historik. Det skulle visserligen funka. Men. Talet saknar själ. Något som berör. Något som beskriver saknaden vi anhöriga känner. Något? Okej. Antagligen börjar jag om från början? Antagligen med en helt ny infallsvinkel. En som berör. Tavalla tai toisella.
Hemma. Möttes av en najs surprajs. Tvåan hade under dagen städat vårt kök. Göta Petter, vilken glad överraskning! Tror bestämt att jag skall erbjuda honom fast anställning. Som chefskock på Marstranden Bed & Brekfast. Käkade spenatplättar. Tillsammans med aprikoserna som redan låg färdigt i stekpannan. Tvåan bjöd sin äldre aktie-spekulerande-och-counter-strike-spelande bror på en smoothie. Najs! Broderskärlek? Senare på kvällen. Till gröna butiken med stjärnkocken och vaimo. Storhandlade. I sju timmar! Typ. Voj huh-huh!
Äntligen hemma. Loggade dagens pass. Ligger fortfarande rejält på minus. Men siktar på att vara ikapp lagom till skolstarten. Såheså.

Saldo: 13,0 km

Totalt: 1 658,0 km

Mål: - 102,0 km

Kanon: Intervallpasset

Kalkon: Måste nog skriva om talet

söndag 8 juni 2014

PLANERADE

Dag 159
I går kväll. Läste kommentarer jag fått på ansiktsboken. Rörande mitt anförande på pappas begravning. Hade fått massor av värdefulla råd. Av Marie B, Barbro E, Gun-Maj N, Evert N, Lena S, Cika W-S, och Mikka P. Tusen tack! Gick och lade mig. Hårdskivan snurrade fortfarande. Ända till det plingade till i hjärnbarken. Pling! Så gör jag. Somnade nöjd. Nu vet jag hur jag skall lägga upp talet. Tror jag. I alla fall.
Söndag. Prick två veckor sedan jag tok-rusade uppför trapporna vid Trädgårdsgatan. Käkade. Läste ÖT. Begravningsannonsen på sidan trettio. Läste versen som mamma valt. Om och om igen. Peedade sen iväg till Centralplanen. Jaro-HJK på agendan i kväll. Fyllde och städade ölstugan. Förberedde biljettkassorna. Fortsatte sen till mammas. Planerade begravningen i detalj. Både jordfästningen. Och minnes-stunden. Turordning. Psalmval. Svårt! Det finns ju så många, vackra. Sen bad jag mamma om detaljer ur pappas sjuttio-nio åriga liv. Mycket visste jag redan. Men mycket var också nytt för mig. Lånade hem boken "Idrotten i Munsala". Av Runar Nyholm. Och en bok av Jussila byaforskare. Tackade så mycket. Och peedade hem igen. I morgon skall mamma och jag träffa Jan-Erik "Kak" N, prästen som skall jordfästa min far.
Hemma. Käkade en banan. Packade träningsväskan. Peedade tilbaks till Centralplan. Kutade ett par kilometer på banorna. Potatismosbenen kändes bättre idag? Fortsatte ut till Hamnskogen. Kutade ett varv där också. Avslutade passet med ytterligare några banvarv. Fick ihop en dryg mil. Töjde efteråt på gräsmattan i solen. Duschade. Fortsatte hem igen. Vaimo hade under tiden fixat käk. Biff och potatis. Med stekta aprikoser och vaniljglass till efterrätt. Mmmmm! Skjutsade trean till gula startplatsen.
Och peedade för tredje gången i dag till Centralplanen. Matchdags. Mötte massor av goda vänner. Både före, under och efter matchen. Alla ville visa sitt deltagande. Tavalla tai toisella. Tack, tack! Livet måste gå vidare. Själva matchen följde jag som vanligt från porten till ölstugan. Jaro släppte ett tidigt baklängesmål. Och kunde inte rubba serieledarna. Som vann rätt komfortabelt med två-noll. Shitt!
Hemma. Vaimo och ettan på jobb. Trean på väg till Dragsvik. Kokade kaffe åt mig själv och tvåan. Sen tog jag itu med talet igen. Min far .....

Saldo: 11,0 km

Totalt: 1 645,0 km

Mål: - 104,0 km

Kanon: Att jag äntligen fått en början på talet.

Kalkon: Jaro-HJK, 0-2

lördag 7 juni 2014

SKRIVKLÅDAN

Dag 158
I går kväll. Brottades med anförandet till minnesstunden. Stångade pannan blodig. "Min pappa" .... Sen var det stopp. Totalstopp. Hur fortsätter jag? Ingen aning! Tempus? Skriver jag var eller är?  Släppte skrivandet. Kollade på TV i stället. Skitdåligt utbud. Och jag var trött. Tog en tupplur. Innan jag hämtade trean från gula startplatsen. Han var, om möjligt, ännu tröttare. Just avslutat loppusota i H:fors skärgård. Tretton kvar! 
Lördag. Steg upp sex. Full beläggning hos Marstranden Bed & Brekfast. Även om ettan saknades? Efter en firmafest. Drog på mig träningskläderna. Käkade ett äpple. Läste ÖT. Som slog upp risken med selfies? Big news! Big deal! WTF! Antagligen nyhetstorka. Träffade Henry M vid galgbacken halv åtta. Larsmovägen Maxi på agendan. Toppenväder. Men benen kändes som potatismos. Snackade lite begravningsbestyr medan vi sprang. Henry hade äntligen hittat en ledig kantor. Kanon! Benpendlade en stund på järnvägsbron. Följde Henry till hans kämppä. Fick ihop en dryg mil. Den här veckan har jag kutat sjuttio-sju kilometer på sex dagar. Och har ju söndagen kvar. Få se om jag orkar med  ett pass i morgon också? Tveksamt.
Hemma. Drack som en kamel. Och käkade som en häst. Peedade sen till stan. Köpte två svarta slipsar. Sex par svarta strumpor. Och ett par sommarskor åt mig själv. Modell flip-flop. Övertalade vaimo att följa med till årets West Coast Race. I fjol vann ju HOP-HAB Team motionsklassen. Och jag sprang nästsista sträckan. I år hade jag tackat nej till deltagande. Men ville ändå följa med hur det gick för grabbarna. Och lagets enda tjej, Anette L. Rattade svarta söderut. Stannade i Seiplax. Och hejade på Anettes make, Bo. Laget låg på fjärde plats. Flera minuter efter täten. Sen rattade vi vidare till Monå. Bo hade knappat in en hel del på tättrion. Växlade över till Kjell K. Och då laget kom till Munsala sportplan hade Kjell passerat ett lag. HOP-HAB låg nu trea. Vaimo och jag käkade varsin gris på läktaren. Medan jag blickade ut över de uppgrävda löparbanorna. Här brukade pappa och hans två äldre bröder springa. Tre jätteduktiga löpare. Storabror Lennart var bäst. Kutade halvmilen på 14:14,8. En fantastisk tid! Pappas tider har jag inte koll på? Men skall fråga hans lillasyster Linnea L. En annan Kurt. Kurt K höll lagets placering ända fram till målet vid Andra sjön. Najs!
Rattade hemåt igen. Kröp i säng. Fullständigt utmattad. Utan att ha sprungit en endaste meter! Sov ett par timmar. Sen tog jag på nytt tag i mitt anförande. "Min pappa" ..... "Min pappa".....????..... längre kom jag inte. I dag heller. 

Saldo: 12,0 km

Totalt: 1 634,0 km

Mål: - 104,0 km

Kanon: Lillkungs grisar

Kalkon: Potatis-mos-benen

fredag 6 juni 2014

MUNSÄL-REJSO

Dag 157
Somnade på soffan i går kväll. Steg väl upp någon-gång under natten? För jag vaknade i dubbelsängen. Tasan kuudelta. Fredagsmorgon. Käkade morgongröten i kuvösen. Rörde ihop en broilerpasta samtidigt. Peedade iväg till morsans halv åtta. Mera funderingar kring den fjortonde. Lovade att senare på dagen skjutsa henne och syrran till Munsala kyrka. Trots att jag nog egentligen tänkt kanslijobba i dag.
Före Munsalaresan skulle vaimo och jag beställa begravningsblommor. Tittade på utbudet i en webbshop. Göta Petter! Ingen aning! Överlät med varm hand beslutet åt den hulda. Som fastnade för en helvit bukett. Föga överraskande! Texten fick jag bestämma. Du finns alltid i våra hjärtan, tyckte jag lät både rätt. Enkelt. Och vackert.
Lånade pappas bil. Stuvade in mamma, syrran och hennes fiancé på takapenkkin. Vaimo vid min sida. Rattade söderut. Mot Munsäl. Droppade fiancén vid deras sommarstuga. Skulle klippa gräs. Sen träffade vi en trevlig dam i församlingshemmet. Som lovade ta hand om tarjoilun i samband med minnesstunden. Medan kvinnfolttji avhandlade bordsdekorationer. Klev jag upp i talarstolen. Blickade ut mot de tomma stolarna. Föreställde mig en knökfull sal. Ordet fritt. Hur börjar man ett begravningstal? Eller vad det nu heter? Bästa begravningspublik? Nope. Kära vänner! Njaaaeee. Öppningen måste vara värdig. Personlig. Och så måste jag ju få med mig gästerna, naaa-lejss. Håller rösten? Har jag tagit vatten över huvudet? Nååå-jaa. He e så tå!
Efter Munsäl-rejso. Broilerpasta i kuvösen. Fortsatte sen till jobbet. Vände papper ett par timmar. Hem sen. Ettan uppkrupen i soffan. Studerade aktiekurserna. Intensivt. Värsta Wall Street. Hade köpt Kone. Jublade åt den stigande kursen. Tjänat elva juuro! Kände ett hugg i hjärtat. Pappa studerade aktiekurserna. Jämt och ständigt. Köpte ibland. Sålde sällan. Tror jag? Tänk om han fått veta att ettan också blivit börsbiten! 
Packade träningsväskan. Peedade till Fitness. Kutade först en knapp mil utomhus. Benen kändes trötta. Men pinnade på rätt bra ändå. Vilade en kort stund i terapiträdgården. Förstås. Fortsatte sen på löpmattan, en halv mil. Töjde. Och bastade. Fortsatte hem. Tvåan överraskade med middag. WTF! Mikä yllätys! Rostbiff. Med rosépepparkastike. Jättegott! Och choklad-mousse till jälkiruoka. Dagens kanon. Utan tvivel. Dessutom. En ny kock till Marstranden Bed & Brekfast. Inte en dag för tidigt! Efter middagen tog jag itu med anförandet. Tack för ordet! Min pappa....

Saldo: 13,7 km

Totalt: 1 622,0 km

Mål: - 105,0 km

Kanon: Överrasknings-middagen

Kalkon: Blev utan jälkiruoka.

torsdag 5 juni 2014

BLOMHAVET

Dag 156
Minns inte vad jag gjorde i går kväll. Antagligen ingenting viktigt? Minns bara att jag tackade nej till att springa West Coast Race nu på lördag. Är inte så hugad att tävla just nu. Lagkapten Bjarne H hade full förståelse. HOP-HAB-grabbarna grejar nog segern ändå! 
I morse. Sov till halv åtta. En stekhet dag i antågande? Käkade morgongröten i pensionärskuvösen. Hälsade på mamma, syrran och hennes fiancé. Besökte Henry M. Och snackade lite med Niklas S och Jukka K i Jarokansliet. Fortsatte sen till Cronhjelmsskolan. Träffade mina rektorskollegor. Skrev ihop en ansökan om stålar till ett nytt projekt för Larsmoskolorna. Tre timmar satte vi på ansökan. Hade tänkt åka vidare till Bosund sen. Men orkade inte i värmen. Rattade hemåt i stället. Hemma. Matias K hälsade på. Överräckte blommor. Hälsade från familjen. Sen fixade tvåan, Mattis och jag käk tillsammans. Tacos. Henry M ringde. Länk i kväll? Absolut. För varmt? Javisst! Resten av ettmeddaan letade jag begravingskläder. Åt mig själv. Och åt krapparna. Fyra av allt. Svarta byxor. Svarta rockar. Vita skjortor. Svarta slipsar. Svarta bälten. Svarta skor. Svarta strumpor. Rätt storlek. Hittade typ hälften av prylarna. Om ens det?
Joggade sen iväg mot Henrys kämppä halv sju. Betydligt svalare nu. Typ strax över tjugo. Lätt duggregn. Oerhört najs löpväder. Men benen kändes tunga. Diskuterade pappas begravning medan vi sprang. Henry hade fixat det mesta. Jordfästning hålls i Munsala kyrka lördagen den 14.6 klockan 11. Med minnesstund efteråt. Men själva gravsättningen blir senare. På Pedersöre kyrkogård. Gravplats tvåhundrafyrtionio. Med kyrkan i bakgrunden. Efter kvällslänken visade jag platsen åt vaimo. Hon nickade gillande. Här får faffa det bra. Så bra!
Blomhavet därhemma bara växer. Våra vaser är finito. Senaste tillskottet från Bosund Hem och skola. Fattar inte hur jag skall hinna tacka alla? Men tusen tack!

Saldo: 12,3 km

Totalt: 1 608,3 km

Mål: - 107,7 km

Kanon: Vädret (morgon/kväll)

Kalkon: Vädret (dag)

onsdag 4 juni 2014

NÄSTAN TUSENNIOHUNDRA!

Dag 155
Hämtade tvåan från Kruunupyy i natt. Hann precis. Berättade på vägen hem om våra dramatiska dygn. Svarade på frågor. Stoppade falukorven i kylen.
I morse. Hämtade morsan, syrran och hennes franska kärlek Stephane från Trädgårdsgatan. Träffade Henry M på hans office. Beställde präst. Som vi alla ville ha. Valde kista. Ställde tusen frågor. Som Henry besvarade tålmodigt. Och överräckte blommor. Sen fortsatte vi till Pedersöre gravgård. Strosade omkring en god stund där. Träffade en dam. Med karta över lediga platser. Mamma valde ut en vacker. Nummer två-hundra-fyrtio-nio. Varifrån kyrkan syntes. Sen var vi klara. Fransmannen tog gula till Munsala. Skulle klippa gräs.
Jag fortsatte till jobbet. Möttes av många bilar på skolgården? Klev in i rektorsexpeditionen. Kikade in i lärarrummet. Full besättning kring kaffebordet? Till slut gick det upp ett ljus. De är ju här för mig. Mycket riktigt. Vice rektorn Jens L överräckte en vacker bukett. Beklagade. Tusen tack! Kramade alla. Tack för att ni kom! Tack för att ni bryr er! Berättade sen om pappas sista dagar. Rösten ville inte riktigt bära. Men det struntade jag i.
Jobbade ett par timmar. Med saker som blivit på hälft. Fortsatte hem. Fixade käk åt fyra. Sen peedade tvåan och jag till Fitness. Jag sprang. Förstås. Kände av smärtan i vänstersidan. Men inte alls lika mycket som i går. Najs! Tvåan gymmade. Efteråt fortsatte vi till Trädgårdsgatan. Röjkte och fundeerade lite med mamma. Begravningsfrågor. Typ. Hur många smörgare till minnesstunden? En sköterska från avdelning sex ringde. Päronskallen hade glömt sin I-pad-laddare. På kylskåpet i väntrummet! Typiskt honom! Tvåan och jag hämtade sladden. Överräckte en konfektask åt personalen. Tusen tack! Visade faffas rum, kapellet och terapiträdgården åt tvåan. Som mindes att han klippt gräset i den då han sommarjobbade.
Hem via lähikauppan. Päronskallen skulle betala. Men betalkortet strulade. Plussakortet strulade. Kassakön växte. Päronskallen svettades. Tvåan skämdes? Har du några kontanter, föreslog kassa-bruden. Nope. Då kanske du kan hämta från automaten här utanför. Päronskallen kutade ut ur kauppan. Fumlade fram kosingen. Betalade. Och vinglade sen snabbt hem igen. Tvåan skakade på huvudet. Men var så snäll. Och hjälpte sin gamla far med kassarna.
Hemma. Kollade lite bloggstatistik. Under de senaste dagarna har jag haft massor av läsare. I måndags nästan ett-tusen-nio-hundra. Helt otroligt! Tack!

Saldo: 12,8 km

Totalt: 1 596,0 km

Mål: - 109,0 km

Kanon: Mitt inlägg i måndags har visats nästan 1900 gånger!

Kalkon: Kassastrulet

tisdag 3 juni 2014

TSUNAMIN

154
I går kväll. Vet inte riktigt vad jag gjorde? Antagligen satt jag i soffan. Har för mig att jag pratade i telefon rätt mycket. Åtminstone med tvåan och trean. Och pappas syster. Eller var det idag? Gick i alla fall och lade mig vid midnatt. Inte så värst trött. Men somnade ändå.
Tisdag. Dagen efter. Steg upp åtta. Käkade. Och rattade vita, inte så rostiga till ett rektorsmöte i Larsmo. Fick kramar av chefen och rektorskollegorna. Efter mötet bjöd Carola H-P (chefen) oss på lunch vid Strandis.
På eftermiddagen. Samlades mamma, syrran, vaimo och jag igen på Trädgårdsgatan. Flaggan vajade på halvstång. Fint! Många praktiska frågor att lösa. Inte alldeles enkelt. Och förtvivlat mycket att hålla reda på. Men morsan hade koll på det mesta. Som vanligt. Telefonen ringde. Stup i kvarten. Dörrklockan plingade. Hela tiden. Vänner kom med blommor. Den ena buketten vackrare än den andra.
På kvällen. Veckans andra pass. Tog sikte på Hamnskogen. Där pappa brukade promenera. Så länge han orkade. Kutade ett varv. Benen kändes pigga. Men andningen stördes. Värk! Lokaliserade smärtan till strax under bröstkorgen. Vänster sida. Kände samma i går. Men då trodde jag att smärtan berodde på att jag lutat mig för länge mot pappas sjukhussäng. Kanske är det så? Träffade Peter S. Som beklagade sorgen. Joggade ett varv med honom. Fortsatte sen mot Marstranden. Smärtan i vänstersidan tilltog. Allt svårare att andas normalt. Shitt! Hoppas det inte är något allvarligt! Vände på nytt av till terapiträdgården. Vet inte varför? Antagligen ville jag bara vila? Satt en stund i solen. Mediterade lite. Fortsatte sen hem. I natt kommer tvåan hem. Skall hämta honom från Kruunupyy i natt. Hoppas han inte glömmer falukorven jag beställde!
Också vår lägenhet på Marstranden är blomsterfylld. Kondoleanser från när och fjärran. Besök. Kramar. Hälsningar på ansiktsboken. Telefonsamtal. Textmeddelanden. E-post. En tsunami-våg-av kärlek har sköljt över oss. Tack så fruktansvärt myttji! Tack för att ni bryr er!
Mitt liv rullar vidare. Utan pappa. Han har annars alltid funnits där. Nu är jag osäker. Kommer jag att fixa resten utan hans stöd? Antagligen. Naa-lejss.

Saldo: 13,2 km

Totalt: 1 583,2 km

Mål: - 110,8 km

Kanon: Tsunamivågen

Kalkon: Smärtan i vänstersidan.

måndag 2 juni 2014

R.I.P. PAPPA

Dag 153
BIL. Planen för natt åtta vid pappas sida var glasklar. Tyckte jag För det var ju min plan. Barbro skulle ta första passet. Ingmar andra. Lisen tredje. Men, men. Livet blir sällan som man tänkt sig. Syrran vägrade lämna pappas sida. Jag lomade tillbaks till min sov-stol. Den natten snarkade jag nog mest av oss tre.
Tisdagsmorgon. En vacker morgon. Terapiträdgården badade i solljus. Corinne kom tidigt. Hämtade gröt åt mig. Käkade. Godaste jag ätit på länge! En lång väntan följde. Systrarna kom med mera morfin. Doktorn skakade på huvudet. Men tröstade.
Sju minuter över tolv. Femtio år och två dagar efter sin far. Vandrade Kurt Vilhelm Juselius vidare. Fåglarna i terapiträdgården tystnade. Allt blev stilla. Så förtvivlat stilla.

Nu har skogens fåglar tystnat
nu har vandrarn kommit hem.
Nu har livet helt förändrats,
jag har mist en kär och älskad vän.

Du fanns där när jag var liten,
du fanns där när jag blev stor.
När jag tog steg i livet,
fanns du där som min egen bror.

Du var inte som dom andra,
du gav alltid av dig själv.
Och du hade omsorg om oss andra,
du var alltid en trogen, aktad vän.

En ny vitrock kom. Beklagade sorgen. Sjuksystrar delade ut spontan-kramar. Sonja L plockade blommor i trädgården. Joel kom. Tog farväl av farfar. Sjukhusprästen läste Davids psalm. Vi sjöng Blott en dag och Närmare Gud. Fåglarna i terapiträdgården badade. Sen fortsatte vi alla till Trädgårdsgatan. Åt laxsoppa. Grät ännu en skvätt. Tillsammans.
 
Tog Treken hem till Marstranden. Bytte om till springkläder. Nio dagar sen jag senast sprang! Tror jag. Ligger rejält på minus. Kutade Larsmo maxi. Lätta ben. Lite motvind. Men varmt och soligt. Njöt. En bil hade stannat på omfartsvägen. Ola S kom emot mig. Med öppna armar. Gav mig en bamsekram. Göta Petter vad bra det kändes. Fick ett infall då jag passerade sjukhuset. Vek in till terapiträdgården. Satte mig på den enda bänk som fortfarande hade lite sol på sig. En lite talgoxe gungade ovanför mitt huvud. Tittade på den. Länge.
 
Men du är långt bort i fjärran,
du är långt bort ifrån mig.
Men i hjärtat så lever alltid minnen,
och jag glömmer aldrig dig.

Och hur det än har varit,
och hur det kommer att bli.
Går du alltid vid min sida,
tills mitt liv är förbi.

Vandrade över bron. Kikade försiktigt, försiktigt in i pappas rum. Sängen bortrullad. Hittade en besöksbok utanför lusthuset. Plitade ner "R.I.P. Kurt Vilhelm Juselius, Min Pappa".  Pappret blev fuktigt. Av svett. Från min panna.

Nu har skogens fåglar tystnat
nu har vandrarn kommit hem.
Nu har livet helt förändrats,
jag har mist en kär och älskad vän.

Vi anhöriga vill rikta ett stort tack personalen vid:
Jakobstads Räddningsverks ambulansenheter
Personalen vid KIURU:s intensivvårdsavdelning
Personalen vid Jakobstads Sjukhus, avdelning sex

....... och till ALLA som vandrat med oss. TACK!


söndag 1 juni 2014

TO THY SHORE

Dag 152
Natten till söndag. Tog första passet. Baddade pappas feberheta panna. Smekte hans händer. Läste kommentarer på ansiktsboken. Värmande ord. Förböner. Styrkekramar. Hälsningar. Från när och fjärran. Från släktingar. Från vänner. Från främlingar. Många som bar på liknande upplevelser. Och ville dela. Tusen tack! En sjuksyster kom med te halv fyra. Mera smörgare. Mamma övertog min plats vid sängen. Rätt mörkt ute. Somnade vid pappas fötter.
Söndag. Första juni. Sommar. Prick en vecka vid pappas sida. Vandrar på upploppsrakan. Med ett jobbigt motlut. I en uppförsbacke. Ser inte målsnöret. Men vet att det finns där. God only knows
  1. When my feeble life is o’er,
    Time for me will be no more;
    Guide me gently, safely o’er
    To Thy kingdom shore, to Thy shore.
  2. Sjuksystrarna fortsatte tålmodigt. Palliativ vård. Tvätta, vända, fluffa kuddar, torka, medicinera, suga slem. Allt för att hjälpa pappa fram till målsnöret. Utan smärta. Lillasyster ringde från Sibbo. Hur mår pappa? Anton fick sin studentmössa. Jag kommer till Pännäinen i kväll. Corinne kom också och hälsade på. Hämtade min tandborste. Bjöd henne på kaffe. Och en smörgare. Förstås. Johannes kom på besök. Tog farväl av farfar. Och fortsatte till Dragsvik. Nitton kvar. Lillasyster reste i motsatt riktning. Corinne hämtade henne från gula startplatsen. Sen satt vi alla fyra runt sängen. Syrran och jag höll pappas händer. Solen lämnade terapiträdgården. Kväll vid Jakobstads sjukhus. Vi förberedde oss alla för ännu en nattvandring. På upploppsrakan. Med det jobbiga motlutet. I uppförsbacken. Mot målsnöret. To Thy kingdom shore, to Thy shore.