Måndagskvällen släpade sig fram. Päronskallen låg och pöste i soffan. Bannade sig själv för att han käkat den sista biten ostkaka. Julbord passar inte en som vant sig med en tallrik havregrynsgröt till middag. Ville helst gå och lägga sig. Men vågade inte riktigt. Väntade tills vaimo kom hem från kvällsskiftet. Drack sen en halv kaffekopp. Ursäktade sig. Sori, orkar inte mer idag. Och kröp ner mellan lakanen. Aaaaaaagggh!
Tisdag. Päronskallen klev upp viideltä. Tomt på andra sidan av dubbelsängen! Ingen vaimo i köket. Ingen i vardagsrummet. Ingen på hemlighuset! Päronskallen fundersam. WTF! Har hon börjat nattvandra? Nope. Vaimo hade förskansat sig framför kåmm-pjuutern i treans rum. Har du snarkat färdigt nu? Det var helt omöjligt att sova vid din sida. Päronskallen visste inte vad han skulle svara. Grymtade bara något osammanhängande.
Tisdagsinvägning. Sjuttio-komma-fyra. Exakt samma som förra veckan. Och förr-förra. Och förr-förr-förra. Tror jag. Nååjaa. Det får duga. Är inte lika fokuserad på min vikt längre. Faktiskt! Huvudsaken är att kroppen och benen känns pigga. Det gjorde de tyvärr inte gjorde idag. Långtifrån.
Åkte med Dallas till jobbet. Halvsov på etupenkkin. Funderade på att uppsöka hälsosysterns sköna soffa. Men hann inte. Avslutade arbetsdagen med fortbildning. Stödtecken på agendan. Intressant. Men fruktansvärt svårt. Inte minst för en gammal och trött rektor.
Efter jobbet. Bytte till träningskläder i racerfart. Plusgrader och isfritt. Najs! Sammanstrålade med Henry M utanför hans kämppä. Off längs Schaumans-rundan. I pratfart. Tröga ben. Dåligt flås. Kände mig rejält sliten. Naa-lejss? Vi skiljdes åt utanför lähikauppan. Där jag köpte ett gravljus. Kutade vidare till Tempellunden. Tände ljuset för min älskade Pappa. Som lämnade oss för exakt ett halvt år sen. Så länge sen. Men ändå så nära.
Hemma. Vaimo överraskade med leverlåda. Och en jättegod sallad på granatäpplen, morötter och sesamfrön. Dessutom hade hon handlat blodplättar och spenatsoppa från gröna. Najs! Jag förmodar att hon vill ha mera rauta i sin trötta make? Inte mig emot.
Tisdag. Päronskallen klev upp viideltä. Tomt på andra sidan av dubbelsängen! Ingen vaimo i köket. Ingen i vardagsrummet. Ingen på hemlighuset! Päronskallen fundersam. WTF! Har hon börjat nattvandra? Nope. Vaimo hade förskansat sig framför kåmm-pjuutern i treans rum. Har du snarkat färdigt nu? Det var helt omöjligt att sova vid din sida. Päronskallen visste inte vad han skulle svara. Grymtade bara något osammanhängande.
Tisdagsinvägning. Sjuttio-komma-fyra. Exakt samma som förra veckan. Och förr-förra. Och förr-förr-förra. Tror jag. Nååjaa. Det får duga. Är inte lika fokuserad på min vikt längre. Faktiskt! Huvudsaken är att kroppen och benen känns pigga. Det gjorde de tyvärr inte gjorde idag. Långtifrån.
Åkte med Dallas till jobbet. Halvsov på etupenkkin. Funderade på att uppsöka hälsosysterns sköna soffa. Men hann inte. Avslutade arbetsdagen med fortbildning. Stödtecken på agendan. Intressant. Men fruktansvärt svårt. Inte minst för en gammal och trött rektor.
Efter jobbet. Bytte till träningskläder i racerfart. Plusgrader och isfritt. Najs! Sammanstrålade med Henry M utanför hans kämppä. Off längs Schaumans-rundan. I pratfart. Tröga ben. Dåligt flås. Kände mig rejält sliten. Naa-lejss? Vi skiljdes åt utanför lähikauppan. Där jag köpte ett gravljus. Kutade vidare till Tempellunden. Tände ljuset för min älskade Pappa. Som lämnade oss för exakt ett halvt år sen. Så länge sen. Men ändå så nära.
Hemma. Vaimo överraskade med leverlåda. Och en jättegod sallad på granatäpplen, morötter och sesamfrön. Dessutom hade hon handlat blodplättar och spenatsoppa från gröna. Najs! Jag förmodar att hon vill ha mera rauta i sin trötta make? Inte mig emot.
Saldo: 11,5 km
Totalt: 3 858,0 km
Mål: + 162,0 km
Kanon: Middagen
Kalkon: Trött
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar