fredag 28 februari 2014

LADDADE

Dag 59
I går kväll. Fortsatte läsa Kristian Gidlunds blogg, I min kropp. Trean ringde. Bad mig hämta honom från Pännäinen. Hoppsan! Vilken glad överraskning. Kom till stationen alldeles för tidigt. Gick in i väntrummet. Och töjde baklåren under tiden. 
Fredag. Dagen före mitt livs fjärde marathon. Full fokus på loppet. Käkade ett ordentligt morgonmål. Läste ÖT och PS. Den senare innehöll en artikel om röda butiken. Och en bild. Där butikschefen Marko L poserade framför en ny hylla. Med chiafrön! Kanon! Jag har på sistone haft svårt att få tag på fröna. Men nu fanns de alltså bland röda butikens utbud. 
Efter morgonbestyren skyndade jag mig till stan. Tankade röda, rostiga. Köpte chiafrön, en burk klövervaselin, en ny springaspajto och skavsårsplåster. Fröna kostade 10:90 för 350 g. Ett mellanbra pris. Jag har nog handlat både billigare och dyrare påsar. Passade samtidigt på att föra treans söndriga I-Phone 4 till Trefoil. Att reparera den skulle kosta typ hundratrettio juuro. Det jöutades jag inte.
Hemma igen. Fixade en broilerpasta. Förstås. Då den var klar packade jag träningsväskan. Pedade iväg till Centralplan. Hyfsat väder. Nästan vindstilla. Plus en grad. Kutade en dryg halvmil i tävlingsfart. Allt kändes bra. Fortsatte till simhallen. Sprang lite i vattnet med en slags flytväst på ryggen.  Bastade länge. Pedade hem igen.
Käkade två portioner broilerpasta. Funderade lite på morgondagens lopp. Prio ett. Att komma i mål med förståndet i behåll. Prio två. Att få en anständig sluttid. Typ under fyra timmar. Prio tre. Att hålla ett jämnt tempo. Alusta loppuun saakka. Tog en tuschpenna. Gjorde upp ett schema enligt 5:30 min/km-fart. Plitade ner mellantiderna på handleden. Sluttiden fick jag till 3:52:06. Tja? Antingen så går det vägen. Eller så skiter det sig. I morgon är jag klokare.
Packade väskan. Stoppade ner två par skor. Saucony Kinvara och nya Adidas Boston. Hmmmm? Vilket par tror jag mest på? Det får bli morgondagens bekymmer. Skjutsade trean till Larsmo. Kokade kaffe. Och väntade på att få gå och lägga mig. I morgon bitti. Kymmenen kolmekymmentä. Gäller det. Smäller det. Pohjalainen Hallimaraton. Startnummer tjugofyra är redo. Fruktansvärt redo. Såheså.

Saldo: 6,0 km

Totalt: 677,0 km

Mål: + 28,0 km

Kanon: Känner mig redo.

Kalkon: Viktminskningen misslyckades. Men det visste vi ju på förhand. :-)

torsdag 27 februari 2014

KOCKADE

Dag 58
I går kväll. Efter besöket hos mina föräldrar. Kollade på Sveriges Mästerkock. Spännande. Zappade sen över till SVT1. Till Jills veranda. Countrystjärnan hade bjudit in svårt cancersjuke Kristian Gidlund till Nashville. Ett fascinerande möte. Naket och avskalat. Kristian berättade öppet om sin sjukdom. Om sina drömmar. Det har han också gjort i bloggen "I min kropp". Som sommarpratare i P1 och i en bok med samma namn. Han hade med sig en låt som betydde mycket för honom, Blue eyes cryin in the rain. Den sjöng han tillsammans med Jill i slutet av programmet. Oerhört stämningsfullt. Kristian dog i höstas. Bara några månader efter inspelningen. 
I morse. Steg upp sju. Vilodag med tanke på lördagens race. Hmmm? Käkade. Och kollade på Vetenskapens Värld. Tack Henrik W! Programmet handlade om myter och sanningar kring träning. Intressant! Vikten av vardagsmotion poängterades. Och att man skall akta sig för att sitta stilla för mycket. Så är det nog. Efter programmet läste jag Kristian Gidlunds gripande blogg. Den startade i mars 2011. Läste ett år framåt. Imponerades mest av hans öppenhet gentemot läsarna. Starkt!
Sen blev päronskallen fruktansvärt rastlös. Vaimo var ute på vift. Visste inte riktigt var? Och han ville röra på sig. Trots att jag utlyst dagen till vilodag. Skit samma. Päronskallen packade träningsväskan. Och traskade iväg till Fitness. Sprang. Bara lite, en halv mil. Jobbade med fläsket. Bastade. Och kände sig lugn på nytt. Antagligen har han blivit helt beroende av att få svettas varje dag.
Jag fortsatte dagen tillsammans med vaimo. Som hade sin lediga dag. Till gröna butiken. Hittade ett nytt nummer av Runners World. Som jag försökte smussla ner i kundvagnen tillsammans med en gelpåse. Hoppla, hoppla. De där grejorna får du allt betala själv, upplyste den hulda. Som handlade ingredienser till sin smarriga snålsoppa. Som päronskallen lovat tillreda.
Hemma. Päronskallen var vrålhungrig. Drog på sin kockmössa. Och ställde sig vid spisen. Bad om hjälp. Försökte följa instruktionerna. Men hade svårt med mängderna. Vatten, potatis, morötter, buljong, selleri, fänkål, paprika, blomkål, persilja, gräslök. Plus smakhöjarna créme fraiche och koskenlaskija. Allt skulle kokas upp i jättekastrull. Check, check, check. Äntligen. Tog en tesked. WTF! Soppan smakade ingenting! Absolut ingenting. För lite av nånting? Vaimo kom till undsättning. Du måste ha i en till buljongtärning. Och dubbelt mera fänkål och selleri. Aj, aj, kapten! Till slut fick soppan sin rätta smak. Mmmm. Päronskallen käkade två mega-portioner. Men nästa gång skall han nog hålla sig till att bära matkassarna. För kock lär han nog aldrig bli! Såheså.
Hoppsan. Tänkte glömma berätta. Anmälde mig idag till GöteborgsVarvet Marathon. Den 19 september 2021. Snacka om att ha långsiktiga mål.

Saldo: 5,0 km

Totalt: 671,0 km

Mål: + 33,0 km

Kanon: Jills veranda.

Kalkon: Borde ju ha vilat idag.

onsdag 26 februari 2014

HELAN & HALVAN

Dag 57
I går kväll. Vaimo tittade på Bygglov. Medan jag sjönk ner i litteraturens värld, Analfabeten som kunde räkna. Gillade speciellt kapitlen om brevbäraren Ingmar, monarkisten som förvandlades till kungahatare. Vilken päronskalle!
Vaknade redan sju i morse. Vaimo redan i jobbet. Käkade. Kollade youtube-klipp med gamla Helan & Halvan-filmer. Oliver Hardy och Stan Laurel var nog mina barndomsidoler. Då som nu. Skrattade jag hejdlöst åt grabbarna. Mest garvade jag åt ett klipp där idolerna skulle byta byxor. Filmen hette Liberty, från 1929. Vilket kärt återseende! 
En timme senare packade jag ner mina nya skor i träningsväskan. Sen iväg till Fitness. Snörde skorna med Stefan B:s patenterade maratonknut. Klev upp på mattan. Precis som jag gissat! Skorna var hur sköna som helst. Löpningen kändes bra. Nästan skrämmande bra. Kutade en tolva. Lätt som en plätt. Joggade ned ett par kilometer. Töjde och bastade efteråt. Lite störde det att päronskallen lämnat handduken hemma. Men allt kan ju inte gå på räls.
Fortsatte min sportlovs-onsdag i arbetets tecken. Chefen skulle prompt ha en utvärdering av budgetåret. Som jag lyckats glömma bort. Tog vaimos svarta till skolan. Kanslijobbade ett par timmar. Fixade utvärderingen. Och passade på att förbereda nästa vecka. Avslutade jobbet över en tallrik havregrynsgröt. 
Next på agendan var ett besök hos min hovmassör, Sune E. Berättade om lördagens utmaning. Sune lovade ge mig kanon-ben. Vilket jag nog fick. Men han mojttade fortfarande på mitt töjande. Päronskallen lovade bot och bättring. Nästa gång skall han gå ner i spagat. Eller så inte!
Hemma igen. Strax före vaimo. Fixade käk för två. Under tiden noterade vaimo att jag under dagen kollat på Helan och Halvan. Har du fått spader? Nej, nej. Kolla själv. Så här roliga filmer görs inte längre. Såheså. Vaimo kunde inte annat än hålla med mig.
Senare på kvällen besökte vi mina föräldrar på Trädgårdsgatan. Farsan friserades av sånakunon. Det gillade han nog. 

PS
Anledningen till att jag började kolla på H&H-filmerna var att jag förra veckan lärde ut skillnaden mellan hel- och halvnoter åt mina elever. I musikboken fanns en bild på komikerparet. Men barnen  kände förstås inte igen dem. Så nästa vecka ska jag ge dem ett smakprov.

Saldo: 14,0 km

Totalt: 666,0 km

Mål: + 39,0 km

Kanon: Nya skorna.

Kalkon: Vikten står stilla.

tisdag 25 februari 2014

BANPREMIÄR

Dag 56
I går kväll. Halvsov i soffhörnet. Kollade på en talangtävling från trean. Och ett avsnitt ur "Tjockare än vatten". Riktigt bra serie faktiskt. Synd att jag missat den. Kröp i säng tillsammans med Jonas Jonasson och Analfabeten som kunde räkna. Garvade gott åt dråpligheterna.
I morse. Andra dagen på sportlovet. Läste ÖT i sängen. Tog det piano. Tisdagsinvägning. Sjuttio-två-komma-två. Perhana! Jag som bara åt ägg, sallad och tonfisk igår. Antagligen har det ingen betydelse vad jag stoppar eller inte stoppar i mig! Käkade. Funderade på dagens sportlovsaktivitet. Vackert väder. Plus fyra grader. Hmmm? Tänk om jag skulle testa dagsformen på Centralplanen! Och kombinera det med att simma efteråt? Vilken bra idé! Letade fram mitt tio gångers simkort. Kortet fick jag på min femtioårsdag. Hoppades att det fortfarande var i kraft. Packade träningsväskan omsorgsfullt. Kollade vilka varvtider jag borde ha på banan. Två minuter per varv för att komma ner i 5:00 min/km. Två och tolv per varv gav 5:30 min/km. Två och tjugofyra per varv gav 6:00 min/km. Beslöt mig för att sikta på två-och-tolv-alternativet.
Tog Treken till Centralplan. Solen tittade fram. Mötte Kari V. Halloj Ingo! Ska du springa på bana i februari? Då är du den första i stan, tjoade han. Jepp, jag skall ju tävla på bana inkommande lördag. Då passar det ju alldeles utmärkt med lite banlöpning, 25 varv. Startade försiktigt, 5:21 min på första kilometern. De följande nio gick något snabbare. Jämn fart. Pendlade mellan 5:03 och 5:12. Benen kändes okej, men jag var nog ändå ganska trött efteråt. Hmmmm? På lördag skall jag fixa drygt åttio varv till! Hmmmm? Det är nog tveksamt. Joggade ned ett par kilometer. Och peedade vidare till simhallen. Tio-gångers-kortet funkade utmärkt. Jo, du har sju gånger kvar, upplyste mig bruden i simhallskassan. Käkade en banan. Drack lite svartvinbärssaft. Tog på mig Adamsdräkten. Och satte mig på bastulaven. Oerhört skönt! Funderade på att skippa simningen. Men tog mig i kragen. Och rutschade iväg till bassängkanten. Valde banan för motionssimmare. Egentligen borde jag ha valt en bana för "de som med nöd och näppe håller sig flytande i tjugofem meter". Men någon sådan hittade jag inte. Göta Petter vad tungt det var! Drygt två minuter från kakel till vila. Efter sju sorger. Och åtta kallsupar. Fick jag till slut ihop fem-hundra-meter. Det hade tagit mig lika länge som att kuta tio kilometer. Bastade en gång till. Tog Treken hem till Marstranden. Solen tittade fortfarande fram.
Hemma. Fixade käk. Stefan B ringde från Mattssons. Vårens löpskor hade anlänt. Sätt undan ett par Adidas Boston US åtta åt mig! Ska ske. När hämtar du dem? Tja, jag kan komma.....fast mesama. Peedade iväg till stan på nytt. Hämtade skorna. Skitsnygga! Och bekväma. Antagligen springer jag i dem på lördag. 
På hemvägen gjorde jag en sväng in till Henry M:s kontor. Förevisade stolt mina splitternya dojor. Henry var måttligt imponerad. Men önskade mig i alla fall, efter viss påtryckning, lycka till på lördag. 

Saldo: 12,0 km

Totalt: 652,0 km

Mål: + 36,0 km

Kanon: Att kunna springa på bana i februari.

Kalkon: Att inte kunna simma.

måndag 24 februari 2014

KÄRT ÅTERSEENDE

Dag 55
Söndagskväll. Så ska det låta. Och en thriller från TV4. Namnet har jag glömt. Kom i säng först långt efter midnatt. Men har man sportlov så har man.
Sovmorgon. Ack så skönt! Steg upp åtta. Käkade. Tog det piano. Kollade ansiktsboken. En massa fördömande/hånfulla kommentarer. Alla riktade mot den svenska hockeyspelaren som dopat sig. Med Zyrtec, en allergimedicin. Jag har själv käkat Zyrtec mot nässelfeber. Tror knappast att den är särskilt prestationshöjande. Inte i en hockeyrink heller. Läste också en artikel om minister Arhinmäki. Som deltagit i Lejonens bronsfirande. Och supit sig full. Slocknat vid bordet. Arhinmäki är minister, idrottsminister! Han har rest till OS på skattebetalarnas kostnad. Det reagerar åtminstone jag betydligt kraftigare på!
Packade träningsväskan för ett Fitnessbesök. Tänkte ta cykeln. Min dyra, fina Trek. Som jag omsorgsfullt vinterförvarat i ett förråd. Klev in i förrådet. WTF! Där stod tre mommo-peedar. Men ingen Trek. Voj raatis, raati. Miten on mahdollista? Att en cykel-tjuv har brutit sig in i förrådet. Och snott min ögonsten! Sportlovshumöret sjönk under nollstrecket. Cykeln hade ju kostat skjortan. Åtta-hundra juuro! Minst. Tog rostiga, röda till stan. Fick ett infall. Och gjorde en sväng till gula startplatsen. Trodde inte mina ögon. Där stod ju min trotjänare. Omsorgsfullt fastkedjade vid cykelställningen. Hur tusan? Päronskallen gick på högvarv. Antagligen har jag någon gång under vintern cyklat  till stationen. Och sen på hemvägen glömt hur jag tog mig dit. Antagligen har cykeln stått där i flera veckor. Kanske månader? Utan att jag sett den! Skit samma. Hjärtat tog ett glädjeskutt. Körde hem röda, rostiga. Traskade tillbaks till gula startplatsen. Nöjd och glad. Befriade Treken ur fångenskapen. Pusi, pusi! Struntade i att sadeln gav mig en dyngsur byxbak.
Fortsatte till Fitness. Egentligen vilodag i dag. Men kunde inte hålla mig borta från mattan. Kutade en dryg mil. Lugnt och försiktigt. Måste ju spara på benen till lördag. Jobbade lite med fläsket. Töjde, foamrollade och bastade.
Besökte Sportia Mattsson. Sneglade på ett par röda Adidas Boston. Men rätt nummer saknades. Tja. Kinvarorna får duga i Botniahallen. Underlaget lär vara hårt. Men knappast hårdare än asfalt ändå. Pedade vidare till gröna butiken. Köpte tonfisk och sallad. Skall försöka få bort ett par kilo barlast till  rejset. Antagligen kommer jag att misslyckas. Men he e så tå.
Hemma igen. Bjöd vaimo på en ägg-tonfisk-sallad. Hon kontrade med en smoothie. Lade mig i treans säng och läste Tove L:s blogg. Hon hade just sprungit Sevilla Marathon på en fantastiskt bra tid, 2:54:39. Blogginlägget var också kanonbra! Rocknrollrunning

Saldo: 11,7 km

Totalt: 640,0 km

Mål: + 35,0 km

Kanon: Att Treken kom till rätta.

Kalkon: Idrottsminister Arhinmäki.

söndag 23 februari 2014

ANMÄLDE MIG

Dag 54
Lördagskväll. Kollade på svenska mellon. Men var jättetrött. Orkade med första låten. En discodänga av Alcazar. Helt okej låt. Sen somnade jag. Vaknade. Lagom till mellanakten med Thomas Ledin. Vilken showman! Sen sköljde tröttheten över mig igen. Kravlade mig på nytt upp i John B:s sköna famn. Zzzzz.
I morse. Steg upp halv åtta. Ola S ringde. Hade fått arbetsförhinder. Vi hade ju tänkt långlänka tillsammans. Ingen fara. Kollade i stället på herrarnas fem-mil. Imponerades av ryssarnas trippelseger. Och av sluttiden. Tänk att skida femtio kilometer på en timme, fyrtiosex minuter och 55 sekunder. Det gör drygt tjugoåtta kilometer i timmen!
Efter femmilen drog jag på mig träningskläderna. Och fyllde ett par flaskor med svartvinbärssaft. Funderade lite om jag skulle springa dubbat? Hmmmm? Tog till slut mina gamla Icebugs. Ut på banan halv elva. Märkte genast att jag gjort fel skoval. Cykelvägarna var så gott som isfria. Shitt! Borde nog ha satsat på dubbfritt ändå! Löpningen kändes i alla fall bättre än i går. Norrut längs Jakobstads omfartsväg. Vägen jag döpt om till Larsmovägen. Mötte Max P. Som svängde om och slog följe. Najs med sällskap! Märkte genast att farten blev högre. Jag hade vissa svårigheter att följa. Men bet ihop. Farten låg strax över fem minuter per kilometer. Vid Hamnskogen skiljdes våra vägar. Jag var rejält trött. Lunkade långsamt den sista biten hem till Marstranden. Fick ihop prick två mil.
Hemma igen. Vaimo hade söndagslunchen klar. Käkade broiler-nuggets. Och kladdkaka till efterrätt. Kollade på hockeyfinalen, Canada-Sverige. Inte så värst spännande. I periodpausen förde jag trean till Pännäinen. Kanadensarna vann finalen komfortabelt. Och en svensk hade dopat sig!
Efter mycket röjkande och fundeerande anmälde jag mig sen till Pohjalainen Hallimaraton nästa lördag. Ringde Bo L för att kolla vilken tävlingsklass jag skulle välja. Velade mellan M50 och M55. Någonstans hade jag hört att det år man fyller 55 får man kliva upp en tävlingsklass. Och det gör jag ju i år. Vare sig jag vill det eller inte. På Bo:s inrådan valde jag ändå M50. I praktiken spelar det knappast så stor roll. Om man kommer ett par pinnhål högre eller lägre på lördag. Huvudsaken är att man fixar att kuta ett-hundra-fem-och-ett-halvt-varv. På en någorlunda anständig tid. Och med det (lilla) förstånd man har i behåll. Såheså.

Saldo: 20,0 km

Totalt: 628,3 km

Mål: + 34,3 km

Kanon: Draghjälpen av Max P.

Kalkon: Fel skoval.

lördag 22 februari 2014

STUMMA BEN

Dag 53
Fredagkväll. Kvällskaffi. Och ett nytt underhållningsprogram från SVT, Stjärnor hos Babben. Sämsta jag sett på länge. Hujedamej! Hur kan man hitta på något så tråkigt? Gick och la mig kymmeneltä. Steg upp vid midnatt. sen. Skitväder. Snö i massor. Mera på kommande. Blåsigt värre. Hämtade trean från gula startplatsen. Kröp i säng igen. Hoppades att det åtminstone skulle sluta blåsa till nästa dag.
I morse. Steg upp halv sju. Kollade vädret. Inte så blåsigt längre. Men snödrivorna låg kvar. Förstås. Shitt, shitt! Tredje veckoslutet i rad som det snöat. Träffade Henry M utanför Fitness. Inga andra hade tydligen vågat sig ut. Off längs Larsmovägen Maxi. Fredrik A joinade lite längre fram. Mina ben kändes stumma. Och andningen funkade dåligt. Vad nu då? Henry och Fredrik hade det också jobbigt. Till en början kutade vi längsvägrenen. Men halvvägs möttes vi av en plogad cykelbana. Jubel. Men löpningen gick trögt ändå. Vi hankade oss vidare. Tog flera pauser. Fredrik och jag följde Henry hem. Jag fick ihop en dryg tolva. 
Hemma. Käkade chiagröt, ägg, bacon och kaffe. Läste min nya bok. Analfabeten som inte kunde räkna. En uppföljare till Hundraåringen som klev ut genom fönstret. Av succéförfattaren Jonas Jonasson. Tog en kort tupplur. Fortsatte sen till Tellus. Sopade av och rullade in de mobila läktarna. Fick hjälp av Sig N, Olli N och Niklas S. Fortsatte dagen med att fixa käk, makaronilåda. Sen tog jag rostiga, röda tillbaks till Tellus. Jaro skulle spela en träningsmatch mot ett lettiskt lag, FC Metta. Helt okej match. Jaro något bättre. Vann med uddamålet.
Fortsatte hem för att följa med Arsenal mot Sunderland i PL. Shitt! Matchen visades inte. Men gladde mig åt en övertygande 4-1 seger för kanonjärerna. Noterade också att Lejonen krossat USA i bronsmatchen. Idel segrar idag alltså. 
I morgon skall jag på långlänk med Ola S. Och så måste jag också besluta mig om jag skall förhandsanmäla mig till mitt livs fjärde marathonlopp, Pohjalainen Hallimaraton nästa lördag i Botniahallen.

Saldo: 12,3 km

Totalt: 608,3 km

Mål: + 25,3 km

Kanon: Plogade cykelvägar.

Kalkon: Löpning kändes inte alls bra.

fredag 21 februari 2014

PETTYMYS

Dag 52
I går kväll. Kollade på en intressant hockey-dokumentär. Som handlade om den sovjetiska superkedjan Kasatonov-Fetisov-Makarov-Larionov-Krutov. Armégrabbarna tränade stenhårt under Viktor Vasiljevitj Tichonovs ledning. Låg på läger elva månader i året. Efter VM-guldet 1989 i Stockholm splittrades kedjan. Synd!
I morse. Sista dagen före sportlovet. Tungt att stiga upp ändå. Käkade gröt. Och skyndade mig till jobbet. Överraskades av förskollbarnen med en trevlig snögubbe. Tillverkad av en strumpa. Tack så myttji! Risgrynsgröt till skollunch. Käkade som besatt. Kanslijobbade. Höll ett par lektioner. Stängde dörren till rektorsexpeditionen halv två. Skyndade mig till gula hållplatsen. Var sent ute. Men fick lifta med köksan Pia A. Hann precis.
Vek in till Trädgårdsgatan med en burk risgrynsgröt. Kollade första perioden av semifinalrysaren Finland-Sverige tillsammans med farsan. Fortsatte till hemmasoffan. Våndades framför dumburken. Önskade att Finland haft superkedjan från CCCP. Storabror drog förstås det längre strået. Lejonen loosade med uddamålet. Pettymys, som farsan brukar säga. Ingen vidare start på sportlovet! Efter matchen ville vaimo ha hjälp med städningen. Jag erbjöd mig att dammsuga. Nope. Du rör inte min splitternya dammsugare! Du får bädda ettans säng. Och damma tamburmattorna. Ok! Lätt som en plätt. Tog mig tio minuter. Ibland kan det vara bra med förbud.
Packade träningsväskan. Och begav mig av till stans bästa gym. Fullsmockat. Styrketräning på agendan. Jobbade med magen, vaderna och baklåren. Lite roligare än senast. Men absolut inget hallelujah-moment. Orkade i en trekvart. Töjde och foamrullade lite i spegelsalen. Bastade. Hämtade lite basvaror från lähikauppan.
Hemma. Middagen väntade. Najs! Käkade lövbiff. Funderade på om jag skall anmäla mig till de hundrafem varven i Botniahallen om en dryg vecka. Senast i övermorgon måste jag bestämma mig. Men just nu lutar det åt att jag anmäler mig.
I morgon bitti ska jag kuta en dryg mil med Henry M. Hoppas att fler löpglada sportlovsfirare dyker upp. Avfärd klockan 7:30 från gårdsplanen utanför Fitness Club.

Saldo: 0,0 km
 
Totalt: 596,0 km
 
Mål: + 24,0 km
 
Kanon: Att ha sportlov.

Kalkon: Förlusten mot Tre Kronor.

torsdag 20 februari 2014

HMMMM?

Dag 51
Champions League i går. Arsenal torskade hemma på Emirates. Förlorade mot tyskarna med två mål. Precis som ifjol. Surt, surt, surt. Lomade i säng vid midnatt. 
Torsdag. Tungt att stiga upp. CL-förlusten sved fortfarande. Svepte i mig en gröttallrik. Och fortsatte till jobbet. Massor av ärenden väntade på skrivbordet. Stressigt. Höll ett par lektioner. Avslutade arbetsdagen med jumppa i trean. Hem med gula. Försökte som vanligt sova. Men väcktes av ett tonårsgäng i högstadieåldern. Som förde ett förfärligt oväsen bak i bussen. En av killarna passade på att tok-vråla ut genom dörren då bussen stannade för att släppa av en passagerare. Han fick en åthutning av Janne S bakom ratten. Maken till oborstade ungdomar har jag inte sett i Larsmo förr! Drog en suck av lättnad då trion klev av i Furuholmen.
Hemma. Käkade en mandarin. Packade träningsväskan. Och fortsatte till Fitness. Klev upp på mattan. Fick sällskap av Jonas S. Som berättade att han i söndags tävlat i Botniahallen. Sprungit en mil å trettiofem minuter. Göta Petter! Själv skulle jag vara nöjd med SUB40. Jonas berättade vidare att han antagligen skulle delta i ett halvmaratonlopp. I samma hall. Om en dryg vecka, 1 mars. Hmmm? Ett halvmaratonlopp  på en fyrahundra meters bana. Det är ju nästan femtio-tre varv! Och det dubbla för en riktig mara. Då måste man nog ha ett starkt psyke. Eller vara en päronskalle.
Löpningen kändes bra idag också. Vaderna ömmade fortfarande. Men störde inte nämnvärt. Fick ihop tretton kilometer. Töjde och foamrollade lite efteråt. I omklädningsrummet mötte jag Folke J. Som frågade om jag också var på väg till Botniahallen den 1 mars. Hmmmm? Nu hade jag på en timme träffat två löpare som skulle delta. Var det slumpen? Eller var det ett tecken? Ett tecken på att jag borde anmäla mig? Hmmmm? Femtio-tre eller etthundra-sex varv? Fixar päronskallen det? Måste nog ta mig en langan spaddo i kväld. För att röjk-å-fundeer. Kanske vaimo skulle uppskatta en shoppingresa till Vasa?
Hemma igen. Käkade ägg, tonfisk och ett par smörgare. Tog sen svarta, inte alls rostiga till stan. Till ett möte i jarokansliet. Då jag återvände hade ettan dykt upp. Najs! I morgon är det fredag och sista arbetsdagen före en veckas sportlov. På sportlovet ifjol sprang jag för första gången i mitt liv över hundra kilometer. Hoppas på något liknande i år.

Saldo: 13,0 km

Totalt: 596,0 km

Mål: + 35,0 km

Kanon: Löpningen kändes bra.

Kalkon: Högstadiekillarnas beteende.

onsdag 19 februari 2014

DÅLIG TAJMNING

Dag 50
I går kväll. Efter styrelsemötet med Liga-Jaro. Kollade Champions League, Manchester City-Barcelona. Katalanerna visade framfötterna. Vann komfortabelt, 2-0. Sent i säng.
Onsdagsmorgon. Vaderna värkte fortfarande. Packade träningsväskan. Lade också med att par smörgare. Tog röda, rostiga till jobbet. Startade työpäivän i herrarnas vessa. Tillsammans med kotiparturin. Som jag ställde på tolv milli. Rakade päronskallen. Hmmmm? Stråna såg ovanligt korta ut? Kollade bladlängden. Shitt! Maskinen hade halkat ner till nie. Shitt! Okej, inget att göra åt. Får väl se ut som jugoslavisk fångvaktare ett par dagar då. Avslutade skoldagen med ett tre-timmar-långt rektorsmöte. Under mötet avgjordes både damernas och herrarnas parsprint. Medaljer regnade över de blåvita deltagarna. Och Finland-Ryssland i hockey. Snacka om att dålig tajmning. Jag följde med hockeymatchen i smyg på läsplattan. Viskade ställningen åt mina manliga rektorskollegor. Tror nog att chefen märkte vad jag höll på med. Men, snäll som hon är, så lät hon mig hållas.
Direkt från mötet till Fitness. Käkade mackorna från i morse. Drog på mig kinvarorna. Och äntrade löpmattan. Niklas K joinade på mattan bredvid. Och hans äldsta kille på andra sidan. Kul! Löpningen kändes dessutom kanonbra. Startade lite snabbare än i går. Skruvade upp tempot efter varje kilometer. Lätt som en plätt. De värkande vaderna störde inte alls. Fick ihop en dryg tolva. Struntade i att töja. Bastade och fortsatte hem.
Hemma. Tyst och mörkt i lägenheten. Vaimo i jobb. Käkade. Bacon, ägg och en burk med ananasbitar. Stoppade in en prilla. Och lade mig på soffan. Kände hur endorfinerna strömmade till. Men också trötthet. Måste antagligen ta en tupplur. För att orka invänta kvällens stora fajt. Arsenal mot Bayern Munich i Champions League. För precis ett år sedan så förlorade Arsenal med 1-3.  Hoppas det går bättre i kväll!
 
Saldo: 12,4 km
 
Totalt: 583,0 km
 
Mål: + 33,0 km
 
Kanon: OS-guldet i lagsprinten.

Kalkon: Dålig tajmning på vårt rektorsmöte.
 

tisdag 18 februari 2014

HELMKE

Dag 49
Avslutade en trist och grå måndag rekordtidigt. Och kröp i säng genast efter kvällskaffet. Typ halv tie. Somnade genast. 
Tisdag. Mindre än tre månader kvar till GöteborgsVarvet, 17 maj. Borde nog snart börja satsa på att få lite fart på benen. Tisdagsinvägning. Sjuttio-två-komma-två. Helt normalt. Fortsatte till jobbet. Fortfarande grått och slaskigt där ute. Förberedde dagens lektioner. Käkade en försenad morgongröt i lärarrummet. Två timmar matte och en musiktimme. Kanslijobbade. Med gula hem. Dallas bakom ratten. Glad som en lärka. Som vanligt.
Hemma. Tyst i lägenheten. Vaimo i jobb. Käkade en mandarin. Packade träningsväskan. Och fortsatte till Fitness. Ingen styrketräning idag. Tackochlov! I går hade jag, vid sidan av mag-joxandet, också gjort några tåhävningar. Mina vader kändes som ballonger. Ömmade rejält. Men. Löpningen funkade skitbra ändå. Skruvade upp tempot efterhand. Philip M och Jonas H dök upp. Har inte sett dem på länge. Undrade om de fortfarande var sura över att jag missat den gemensamma långlänken för två veckor sedan? Verkade inte så. Vi beslöt att göra ett nytt försök nu på söndag. Sen försökte jag locka dem att springa på mattorna bredvid. Men, det lyckades inte. Grabbarna satsade på styrketräning i stället. Nååå-jaa. Var-å-ein-me-sett. Jag fick iaf ihop en tolva. Då jag klev av bandet värkte vadmusklerna ännu mer. Försökte töja bort det onda. Lyckades sisådär. Testade i stället gymmets "skakan-maskin". Tror att det hälpte, na-liiti. Bastade och skyndade hem.
Käkade. Bacon, ägg och en tallrik fullkornsflingor med mjölk. Kollade ansiktsboken. Noterade en glad nyhet. Hendrik Helmke tränar med Jaro. Dagens kanon! Helmke utsågs ju till Jaros bästa spelare ifjol. Och en comeback skulle naturligtvis öka Jaros slagkraft i årets liga. Fortsatte till ett styrelsemöte med Liga-Jaro. Antar att Hendriks namn dyker upp där.
Senare i kväll blir det åttondelsfinaler i Champions League, Barcelona versus Manchester City och Bayer Leverkusen mot Paris SG. Vet inte vilken match som televiseras. Men hoppas på den förstnämnda.

Saldo: 12,0 km

Totalt: 570,6 km

Mål: + 31,6 km

Kanon: Helmke tränar med Jaro.

Kalkon: Dystert väder.

måndag 17 februari 2014

MULEN MÅNDAG

Till mina läsare
Efter över 400 blogginlägg känner jag att mina texter inte längre utvecklas. Speciellt under de senaste veckorna har skrivandet känts väldigt krampaktigt.  Och. Jag känner att jag just nu inte kan erbjuda Er så värst mycket.
Därför överväger jag nu möjligheten att bara skriva ett längre inlägg på söndagarna. Det inlägget skulle sammanfatta veckan som gått. Antagligen med mera fokus på själva utmaningen.
Ingo

Dag 48
I går kväll. Jublade åt Arsenals seger i FA-Cupen. Och avslutade veckoslutet med Så ska det låta. Sen var det läggdags.
Kände mig inte alls utvilad då Nokian skrällde i morse. Enligt vad jag hört är hjärnaktiviteten är som lägst på morgonen kring femsnåret. Vad nu det kan betyda. Antagligen att man borde sova då? 
Vecka åtta. Sista veckan före sportlovet väntade. Och jag var måttligt inspirerad. Käkade gröt. Tog gula till jobbet. Grått och trist. En lång arbetsdag väntade. Kanslijobbade, höll ett par lektioner och ledde ett lärarmöte. Fick bråttom till bussen. Liftade till busshållplatsen med Johanna J-D. Hann. Men hade i brådskan glömt Nokian i rektorsexpeditionen. Shitt! Tänk vad beroende man kan bli av en kännykkä!
Tyst i lägenheten då jag kom hem. Vaimo var och skjutsade trean till Pännäinen. Drack Oboj. Käkade en dubbelmacka från smörgåsgrillen. Drog på mig gummistövlarna. Och traskade i snöslasket till Fitness. Inget springande idag. Däremot styrketräning. Jag har inte styrketränat sen oktober i fjol. Helt enkelt därför att jag tycker att det är så förtvivlat tråkigt. Pinade mig igenom några magövningar. Kollade klockan oavbrutet. Redan efter  fyrtiofem minuter hade jag fått nog. Töjde lite. Och avslutade passet. Långtifrån nöjd med mig själv. Duschade. Och stövlade tillbaks till Marstranden. Styrketräning är nog inte min grej. Liksom.
Hemma igen. Käkade fullkornsflingor med mjölk. Noterade att Kaisa Mäkäräinen igen blivit utan medalj i OS. Tja. Hon kanske borde lämna bössan hemma i fortsättningen. För hon kan ju skida. Noterade också att Lejonen får möta antingen Norge eller Ryssland i kvarten.
Päronskallen har noterat en grej på ansiktsboken. Som han inte riktigt fattar. Han tror att grejen kallas "nomineringen" eller något liknande. Filmklipp där den nominerade stjälper i sig ett ölglas läggs upp. I slutet av klippet. Då ölglaset är urdrucket. Så utmanas nästa person. Gärna flera. Päronskallen tycker att hela grejen är ovanligt korkad. Men ganska kul ändå. Att titta på.
 
Saldo: 0,0 km
 
Totalt: 558,6 km
 
Mål: + 30,6 km
 
Kanon: Absolut ingenting, sori!
 
Kalkon: Styrketräning

söndag 16 februari 2014

REVANSCHEN

Dag 47
Lördagskväll. Lyssnade på de första låtarna i svenska mellon. Gillade inte alls. Antagligen har jag blivit alldeles för gammal. I stället. Rattade jag iväg till järnvägsstationen i Kokkola. Hämtade trean och hans lumparkompis Ludvig H. I säng sen.
I morse. Sovmorgon. Steg upp först halv åtta. Kollade vädret. Nollgradigt. Nysnö. Shitt! Drog på mig Icebugsen. Kutade in mot stan. Tungt i nysnön. Till Henry M:s kämppä. Därifrån fortsatte vi yhdessä till Henrys garage. Och satte oss i hans stora, svarta åk. Vilken fin kärra! Päronskallen undrade om folk skulle stanna då vi kom körandes? Njaaaeee, smålog Henry. Vi bilade iväg till Vikarholmen. Till en trevlig och smart kille, Martin H. Päronskallen fattade inte riktigt vad han skulle göra med åket. Men bilen skulle iaf vara inlagd i tre dagar. Martin erbjöd oss skjuts till stan. Men det ville vi ju inte ha. Så vi avböjde. I stället fortsatte vi söderut längs vägrenen av Larsmovägen. I stället för att springa på oplogade cykelvägar. Galet, javisst! Men allt gick bra. Och jag fick ihop nästan två mil.
Hemma igen. Fixade käk. Bänkade mig i soffan framför herrstafetten. Bra start av det blåvita laget. Finland i ledning efter två sträckor. Men på den tredje var det kört. Sverige tog ett nytt stafettguld. Och Finland slutade sexa. Under OS har jag saknat SVT:s sakkunniga studioteam. Men idag kändes det bara skönt att slippa höra på dem. 
Resten av eftermiddagen slappade jag. Tvättade kläder. Fyllde på mjölkförrådet i lähikauppan. Töjde på köksbordet. Läste ÖT och Runners World. Ruzzlade. Och kollade hur det gått i Fäbodaloppet för mina sportiga grannar, Johan och Tomas M. Jodå, båda hade kommit i mål. På framskjutna placeringar dessutom.
Senare på kvällen. Kollade på OS-hockey, Finland-Canada. Följde samtidigt med Arsenal och Liverpool i FA-Cupen på Text-TV. Hemmalaget gladde med att ta en uddamålsseger. En skön revansch för Vengers boys. Dagens kanon!

Saldo: 19,3 km

Totalt: 558,6 km

Mål: + 41,6 km

Kanon: Arsenal-Liverpool 2-1, 2-1, 2-1, 2-1, 2-1 ......

Kalkon: Att jag inte lyckades ratta in någon kanal som visade FA-Cupen.

lördag 15 februari 2014

TRÅNGT PÅ BANAN

Dag 46
I går kväll. Struntade i hockeymatchen. Kollade på nyheterna i stället. Årets World Press Photo presenterades. Taget av Peter Holgersson, tror jag. Men det var fotot som gjorde mig nyfiken. En svartvit bild. Föreställde en tjej med rakat huvud som slog en volt. Googlade lite. Och hittade en massa artiklar. Både på Expressen och Aftonbladet. Läste med stigande intresse. Nadja Casadej, en lovande sjukampare som drabbats av en massa skador. Och till råga på allt också fått diagnosen lymfom, lymfkörtelcancer. Men. Som trotsar motgångarna. Och fortfarande satsar på att ta en plats i den svenska OS-truppen till Rio de Janeiro 2016. Hittade hennes super-proffsiga blogg. Kolla själv! Riovanschen
Avslutade kvällen med en snustorr vändags-bakelse till kvällskaffet. Vaimo dissade sin. Men gillade tulpanbuketten. Final i På Spåret. Spännande värre. Tråkigt att den fredagsunderhållningen försvann! Gick sen och lade mig.
I morse. Kollade allmäntillståndet. Halsen, helt okej. Inget näsdropp. Absolut ingen feber! Kanske torsdagens tävlande inte var så korkat ändå? Kanske kroppen behövde "sotas" ur? Precis som man gjorde som lycklig mopo-ägare. Nåå-jaaa. Vara-hur-e-vil-me-he!
Morgonlänk på agendan. Nollgradigt. Ingen nysnö. Najs! Lunkade iväg till Fitness. Möttes av Tapio L och Henry M. Lite senare dök också Kari V, Fredrik A och Bo L upp. Najs! Off längs Larsmo Maxi i pratfart. Bo tyckte det gick för långsamt. Så han tackade snart för sig. Och kutade iväg med lätta Bo-kliv. Resten av gänget höll ihop ända till mål. Jag följde dessutom med Henry till hans kämppä. Och fick ihop nästan femton kilometer.
Hemma. Käkade chiagröt, kaffe och smörgare. Töjde lite på köksbordet. Vilade på soffan. Och laddade inför damernas OS-stafett. Som ju blev en riktig rysare. Imponerades av de finländska tjejernas framfart. Men mest av Charlotte Kallas upphämtning. Göta Petter vilken vinnarskalle!
Fixade käk åt ettan. Själv nöjde jag mig med att värma upp knackkorvssåsen från i förrgår. Kaffe och vaimos vändagsbakelse till efterrätt. Rullade benen med foamrollern. Loggade mina kilomterar. Konstaterade att jag halkat ner till sextiosjätte plats på jogg.se. Nååjaa. Inte hela världen.
I kväll skall jag kolla på svenska mellon, delfinal tre. Hoppas den blir bättre än tvåan! Läste nyaste numret av Runners World. Tog en tupplur. Väcktes av Nokian. Trean ringde. Ville att jag skulle hämta honom från tåget i kväll. Okej, vilken tid? Tjugotvå-sjutton.....från Kokkola. Shitt! Hamnar alltså köra fram-och-tillbaks till Kokkola. Mitt i natten! Mitt i mellon! Surt.
I morgon bitti skall jag med Henry på långlänk. Och. Så ska päronskallen få premiäråka Henrys stora, svarta åk. Han hoppas nog få sitta på etupenkkin! Tror jag.
 
Saldo: 14,7 km
 
Totalt: 539,3 km
 
Mål:  + 33,3 km
 
Kanon: Morgonlänken
 
Kalkon: Att tvingas köra Kokkola tur-retur, mitt i natte.
 

fredag 14 februari 2014

VÄNDAGEN

Dag 45
I går kväll. Efter loppet. Låg på soffan. Som en död fisk. Orkade nada. Borde nog inte ha tävlat i kväll. Men nu var det så dags att tänka så. Kollade loppet på klockan. Min tävlingspuls brukar pendla mellan 150 och 170. Lite beroende på hur långt jag springer förstås. I januariloppet låg pulsen på 163. I går på 143. Det är en avsevärd skillnad. Inte konstigt att tiden blev så bedrövlig. Nåå-jaa. Nästa gång skall prestera bättre.
I morse. Vändagen. Vaknade redan kvart över fyra. Kanske för att jag gått och lagt mig så tidigt. Steg genast upp. Kände mig betydligt piggare. Chiagröt, smörgare och kaffe. Aaaggghh. Tog gula till jobbet. Höll en musiklektion åt fyrorna. Sjöng en massa vänskapssånger. Avslutade lektionen med Dolly Partons klassiker ur filmen Bodyguard, I will allways love you. Eleverna verkade gilla. Sen var det dags för en vänskapsfestival i jumppasalen. Maskerad. Själv hade jag lånat en spökdräkt av trean. Liknade en lakritsgubbe. Eleverna stod för underhållningen. Sketcher, tävlingar och frågesporter. Alla verkade gilla. Avslutade dagen med en finska- och en engelskalektion. Hem med gula. På väg hem från busstationen ringde Henry M. I morgon bitti halv åtta? Jepp. Vi startar från Fitness.
Hemma. Ingen fredags-löpning på agendan! Konstig känsla. Tog i stället röda, rostiga till gröna. Handlade lite käk, vändagsbakelser och två tulpanbuketter. Lämnade den ena åt mina föräldrar på Trädgårdsgatan. Fixade käk åt ettan. Potatismos, lövbiff med bearnaisesås. Kollade på OS, skidskytte. Inga finländska medaljer i dag heller. Få se om det stannar med Enni Rukajärvis silver? Knappast. Lejonen tar nog medalj. Och damernas stafettlag.
Fortsatte med att kolla på hockey, Lejonen mot Norge. Ingen större behållning. Antagligen för att finländarna var för överlägsna. Men mest för att jag helt tappat koll på vilka som spelar. Känner  bara till ett par spelare typ Komarov, Selänne och Granlund. Siinä kaikki. Annat var det förr. Som tioåring hade jag stenkoll. Ylönen, Riihiranta, Rantasila, Mononen, Keinonen, Oksanen, Lindström, Partanen, Ketola, Peltonen. Mina barndomsidoler. Då var det roligt att kolla på hockey. I kväll orkade jag med en futtig period.

Saldo: 0,0 km

Totalt: 524,6 km

Mål: + 29,6 km

Kanon: Har bara käkat två Buranapiller i dag.

Kalkon: Hockeymatchen var ett sömnpiller. Sori alla hockeyvänner! 

torsdag 13 februari 2014

JUMBO

Dag 44
Päronskallens Arsenal mot Ettans Manchester United i går kväll. Spännande värre. Satt nerbäddad i soffan. Bet på naglarna. Stönade varje gång hemmalaget tappade bollen. Högt tempo. Men chansfattigt. Matchen slutade mållös. Okej. En poäng är ju bättre än ingen poäng alls. Kröp i säng vid midnatt. Lätt besviken. Låg och vred mig en god stund mellan lakanen. Hostade. Steg upp. Te och ett par smörgare. Kröp ner i ettans säng. Somnade genast.
I morse. Tre timmar senare. Väcktes av Nokian. Armadis tröitto. Shitt. Skippade käket. Tog gula till jobbet. Röjkte och fundeerade på etupenkkin. Skall jag tävla i kväll? Å ena sidan. Men. Å andra sidan. Sköt upp beslutet.
I jobbet. Höll ett medarbetarsamtal. Och en mattelektion. Var med treorna till simhallen i Jeppis. Återvände till skolan. Käkade laxsoppa. Köpte en soppburk. Hem med gula. Snackade en stund med chaffisen Janne S. Fortsatte till Trädgårdsgatan. Överräckte laxsoppan åt mina föräldrar. Fick ett paket Juhla Mokka i stället. Sen hem. Slängde mig genast i säng. Försökte sova. Host, host. Steg upp. Smorde halsen med Vick. Och drack mera honungste. Kollade Aftonbladets nätbilaga. "Justyna Kovalczyk vann OS-guld med bruten fot". Tio kilometer klassisk längdskidåkning. Imponerande. Heja Polen! Men. Det var hennes förklaring jag fastnade för. "Det är min fot, det är jag som bestämmer". Naturligtvis. Så är det. Och just därför. Kan jag också ställa mig på startlinjen i kvällens lopp. Galet. Javisst. Men det är ju min kropp, det är han som bestämmer. Såheså.
Äntligen var The Beslut fattat. Päronskallen letade fram träningskläderna. Laddade Garminen. Packade träningsväskan. Och tog röda, rostiga till startplatsen vid Brahes bastu.
Flera HOP-HAB:are redan på plats. Fick startlistan av ordförande Leif K. Som upplyste mig att jag faktiskt vunnit förra deltävlingen. WTF? Det hade jag ingen aning om. Men najs förstås. I kväll skulle jag starta ensam. Fjorton minuter efter första löparen. Bakom mig hade jag fyra kanoner. Bjarne H (30 sek), Kjell K (30 sek), Fredrik H (1 min) och Bo L (4,30 min). Öppnade så hårt jag vågade. Tungt! Förtvivlat tungt! Redan efter drygt en kilometer passerades jag av Bjarne, Kjell och Fredrik. Bo kom ikapp vid fyra. Låg nu sist i fältet. Jobbigt värre! Försökte skruva upp tempot. Men det var lönlöst. Låg rejält över 5 min/km. Göta Petter! Inte ens maratonfart på en tia! Huh, huh! Hoppades komma ikapp någon rygg. Men. Icke sa Nicke. Tog mig i alla fall i mål. Stapplade in till Brahes bastu som sista man, jumbo. Vilken flopp! Min sämsta tid någonsin, 50:21. Sju minuter sämre än senast! Ordförande trodde att jag taktikerat.
På bastulaven. Grabbarna förundrade sig över mitt bottennapp. Tja, jag tänkte att ifall Justyna kan ta OS-guld med en bruten fot. Så skall väl jag klara av att springa en tia med lite stegring. Det blev tyst på laven. Tills Kurt K kom med förklaringen. Jo, men det fattar du väl. Justyna hade fel i foten hon! Stort jubel bland svettiga HOP-HAB:are.
Rattade röda hem. Drack Oboj. Slängde mig på soffan. Fullständigt utpumpad. I morgon vilar jag. Såheså.

Salo: 9,6 km

Totalt: 524,6 km

Mål: + 40,6 km

Kanon: Kurt K:s kommentar.

Kalkon: Jumboplaceringen

onsdag 12 februari 2014

I VALET OCH KVALET

Dag 43
Kollade på Bygglov med vaimo. Mest för att jag gillar Willys kommentarer. Tittade också på första halvleken av WBA-Chelsea. Slängde in dagens sista Burana-laddning. Och kröp i säng kvart före elva. Somnade genast. Tackocklov.  
I morse. Vaknade strax före fem. Kollade hälsotillståndet. Tja. Läget oförändrat. Kranen droppade som besatt. Frös. Mera Burana. Drack en blandning av ingefära, vatten och honung. Tog gula till jobbet. Snackade bilar med Markus W. Som upplyste mig att man måste byta kamrem (!) efter max fem års körning. Hoppsan! Jag har nog hört att det är viktigt. Men tror knappast att jag bytt någon kamrem på mina två skrothögar. Och säkert inte på vaimos svarta pärla. Jo, sa Markus. Du förstår. Om kamremmen går av så kan det i värsta fall kosta dig skjortan. Hupps! Och hur vet jag när den har bytts? Kolla serviceboken förstås. Ahaa. Jag hamnar nog att lusläsa bilarnas serviceböcker.
I jobbet. Många sjukskrivningar på gång. Både i skolan och förskolan. Men det löste sig. Med hjälp av flexibla kollegor. Köttfärslimpa till lunch. Jättegod! På musiktimmen fick pojkarna och flickorna presentera en favoritlåt. Pojkarna hade valt en låt som hette Hey Brother. Tror att artisten heter Avicci. Tyckte låten var ganska tråkig. Men det sa jag förstås inte. Flickornas val överraskade mig. My heart will go on från filmen Titanic. Filmen har ju trots allt sjutton år på nacken.
Hem med gula. Frös då jag traskade hem till Marstranden. Antagligen feber. Mera Burana. Sköljde ner pillren med Oboj. Och en dubbelsmörgare från smörgåsgrillen. Fruktansvärt gott! Packade träningsväskan och fortsatte till Fitness. Upp på mattan. Svettades floder. Jag brukar svettas mycket inomhus. Men idag rann det som aldrig förr. Jobbigt värre. Fick pina mig för att få ihop en dryg mil. Men det gick vägen. Töjde och bastade efteråt.
Röjkte och fundeerade på hemvägen. I morgon är det tävlingsdags, HOP-HAB Cup. Med tanke på att jag är förkyld och käkar Burana som godis. Så borde jag nog stå över. Men. Å andra sidan. Jag skulle behöva få ett tävlingslopp i kroppen. Och tio kilometer är ju inte så fasligt långt. Nååjaa. Jag behöver ju inte besluta mig i kväll. I bästa fall är jag frisk i morgon. Knappast, men inte helt uteslutet. Får se hur jag gör.
Hemma igen. Vaimos makaronilåda väntade på köksbordet. Glufsade i mig en rama annos. Tog en tupplur på maten. Ettan ringde. Berättade att han var på väg hem. Senare i kväll skall jag kolla på Sveriges Mästerkock. Och sen. Päronskallens Arsenal versus Ettans Manchester United. Känner redan hur det ryser i kroppen av spänning. Eller så är det feberfrossan som spökar.

Saldo: 12,0 km

Totalt: 515,0 km

Mål: + 42,0 km

Kanon: Att halsen är någorlunda bra.

Kalkon: Trögt på mattan.
    

tisdag 11 februari 2014

PASSERADE 500

Dag 42
I går kväll. Trött och hängig. Kranen droppade. Aaaaatttttjiii! Mera Burana. Grönt te med honung. Vick på bryysti. Och Mynton blå, extra voimakas. Gick och lade mig före tie. Somnade faktiskt heti. Sov hela natten. Tackochlov!
Vaknade fem före fem. Näsdroppet hade övergått i ett stilla vårregn. Hostade och nös. Tisdagsinvägning. Sjuttio-tre-komma-fyra. Ett kilo mer än förväntat. Voj skåånis. Mera Burana. Te. Och typ tio knäckebröds-smörgare. Jami. Aptiten var det  absolut inget fel på. Traskade iväg till gula startplatsen. Nollgradigt. Slaskigt. Blev våt om föötre. Sprang sista tvåhundra för att hinna i tid. Hann precis. Morsade på Taru bakom gula ratten, huomenta. Sjönk ner på etupenkkin. Snöt mig. Redo för en ny arbetsdag.
I jobbet. Bytte till torra strumpor. Kanslijobbade. Höll ett par lektioner. Käkade korvsås till skollunch. Gillade skarpt. Tog en portion till. Fick en snabbskolning i hur nya kopieringsapparaten funkar. Och skickade ett brev åt elevernas föräldrar. Tog tvåans buss hem. 
Hemma. Bytte till torra strumpor. Drack Oboj. Käkade ett par smörgare. Packade träningsväskan. Drog på mig gumppare. Och stövlade iväg till Fitness. Trångt i omklädningsrummet. Drog på mig Fivefingers. Tog också med mig en bunt pappersnäsdukar. Hittade en ledig matta. Kändes lite jobbigt i början. Men löpningen funkade allt bättre efter hand. Började på tio km/h. Skruvade upp tempot med 0,3 km/h efter varje kilometer. Avslutande tolfte kilometern gick på fyra och en halv minut (13,3 km/h). I övermorgon borde jag prestera samma fart utomhus. I tio kilometer! Hur nu det skall gå till? Töjde efteråt i spegelsalen. Bastade. Konstaterade på bastulaven att jag i dag passerat min första femhundring. Gav mig själv en klapp på axeln. Och stövlade sen tillbaks till Marstranden.
Middagen stod framdukad. Korvsås. Typiskt! Käkade dagens tredje korv-sås-portion. Efter käket fortsatte jag med vaimo till gröna butiken. För att fylla kylen. Och handla en ny dammsugare. Vaimo skulle förstås ha den bästa. Och dyraste. Jag lyckades smuggla ner nyaste Juoksija i gröna kärran. Hem sen.
Lade mig genast i treans säng och läste en intressant artikel i smuggeltidningen. Den handlade om vilans betydelse, Lepo huipentaa kunnon. I den utgick man från att vilan har stor betydelse för att kroppen skall kunna prestera normalt. Matti Heikkinen, VM-guldmedaljören i Holmenkollen 2011, brukade ha två vilodagar i veckan. Dessutom efter varandra.
Å andra sidan. Anders Gärderud, olympisk guldmedaljör på 3000 meter hinder, hade ett helt annat upplägg. Gärderud lanserade i stället formeln 10 x 52 x 7 x 2. Alltså tio år, varje vecka, sju dagar i veckan, två gånger om dagen. Ju mer du tränar desto bättre blir du. Tja. Matti tog VM-guld. Gärderud tog OS-guld. Antagligen finns det fler vägar till toppen.
Senare på kvällen. Ringde morsan. Berättade att vaimo smittat mig. Och att jag var ordentligt förkyld. Har du varit hemma från skolan idag då, undrade morsan. Jag visste nog att hon skämtade. För hon vet så väl att en fjuttig förkylning inte stoppar hennes päronskalle.

PS
Vaimo hittade nog smuggeltidningen. Så nu kräver hon mig på åtta juuro.

Saldo:12,0 km

Totalt: 503,0 km

Mål: + 41,0 km

Kanon: Första femhundringen avverkad.

Kalkon: Förkylningen.

måndag 10 februari 2014

SNORO

Dag 41
Avslutade söndagskvällen med Så ska det låta. Gillade deltagarna som bjöd på sig själva. Inte minst den norsk/vitryska gutten, Alexander Igorevitj Ryback. Vilken begåvning! I säng sen.
I morse. Väcktes av Nokian. Dåligt med nattsömnen. Min sängpartner hade hostat sig igenom natten. Nu var hon väck. Masade mig mödosamt upp. Kollade tvåans och treans sängar. Nope. Hittade den hulda sovandes i TV-soffan.
Käkade. Väntade förgäves på ÖT. Tog vita till gula startplatsen. Klev in i bussen. Ett yngre par hade satt sig på framsätet. WTF! På min plats! Jag lät det passera. Det fanns ju ändå gott om utrymme i bussen. 
Började arbetsveckan med kanslijobb. Höll ett medarbetarsamtal. Och några lektioner. Avslutade dagen med ett elevvårdsmöte. Tog fyrans buss hem. Sov förstås. 
Fortsatte med vita direkt till Auto-Center. Vänstra framlyktan var mörk. Fick som vanligt utmärkt betjäning. Lärde mig att den trasiga lampan var en H-sjua. Rattade hem. Noterade att kranen droppade rejält. Shitt! Nej, nej, nej! Jag vill absolut inte ha vaimos dunderförkylning! Beslöt mig för ta ut en vilodag. Och försöka stoppa influensan. Senaste gång jag var förkyld var i januari för drygt ett år sedan. Då kurerade jag mig med Burana. Morgon, middag, kväll. Funkade riktigt bra då. Kanske bäst att köra samma taktik nu!
Hemma. Slängde in den första Burana-dosen. Kokade Helmigröt. Drack en ny grej. Grönt te med honung. Grönt te lär vara kanon för hälsan. Kanske mot förkylning också? Hursomhaver. På torsdag skall jag tävla. Och då måste jag vara frisk. Såheså.

Saldo: 0,0 km

Totalt: 491,0 km

Mål: + 40,0 km

Kanon: Det kändes okej med en vilodag.

Kalkon: Förkylning på g.

söndag 9 februari 2014

SLAPPADE

Dag 40
Saturday-evening. Låg i soffan och glodde på svenska mellon. Gillade inte startfältet. Inte ens Sanna Nielsens ballad fick mig på fall. Somnade. Trots att jag lovat vaimo att hålla mig vaken. Vaknade. Svärmorsdrömmen Måns Z i rutan. Ledde QX-galan från Cirkus i Stockholm. Helt najs program. Kom i säng först vid midnatt.
Sunday-morning. Sovmorgon. Steg upp vid åttasnåret. Chiagröt och kaffe. Slappade. Kollade på OS. Herrarnas dubbeljaktstart. Jättespännande. Men inga finländare i toppstriden. Lovar inte gott för de resterande loppen på herrsidan. Fixade söndagslunchen. Efteråt. Rattade vita, inte så rostiga till biltvätten. Konstaterade att vänstra framlyktan var mörk. Shitt! Ok. Jag får göra ett nytt besök hos Gustav S på Auto-Center. Borde nog snart skaffa stam-kunds-kort dit!
Hemma igen. Kollade ansiktsboken. Läste att Enni Rukajärvi hade vunnit OS-silver. I slopestyle! Alltså tjejen jag undrade över i torsdags. Inget större jubel på Marstranden. Men bra slopat Enni, eller vad man nu säger! Skjutsade sen trean till Drakabussen. Vi gjorde också en avstickare till hans fammo och faffa på Trädgårdsgatan. De gillade nog besöket.
Drog sen på mig träningskläderna. Fruktade att löpningen skulle kännas lika jobbig som de två senaste dagarna. Det gjorde den inte! Tack-och-lov! Kanske för att cykelvägarna var plogade. Kutade Larsmovägen Maxi i fem-tjugo-fem tempo. Inget att yvas över. Men ändå ett klart fall framåt.
Kollade Premier League. Ettans Manchester U mot Fulham. Hemmalaget dominerade. Men hade problem med målgörandet. Bortalaget tog ledningen. Ettan i andra soffhörnet tänkte få spader. Till slut lossnade det för de röda jävlarna. Kvitterade. Och tog ledningen. Ettan lugnade ner sig. Bra för husfriden! Lämnade matchen Och loggade mina kilometrar. Kollade nästa veckas schema. På torsdag är det igen tävlingsdags, HOP-HAB Cup. Antagligen lägger jag in en vilodag före loppet. Inte för att jag tror att det hjälper. Men man vet ju aldrig. Siktar i alla fall på att komma under 43:33. Inte det lättaste. Med tanke på min urusla dagsform.
Tillbaks till PL-matchen. I den femte övertidsminuten. Fulham kvitterade. Hur orättvist som helst. Precis som livet. Men. Som jag sa igår. Fullt möjligt. I en sport där bollen är rund.

Saldo: 12,8 km

Totalt: 491,0 km

Mål: + 51,0 km

Kanon: Löpningen kändes bättre.

Kalkon: De finländska längdåkarnas insats i dubbeljaktstarten.

lördag 8 februari 2014

TRÖTTNADE

Dag 39
Avslutade fredagskvällen tillsammans med Luuk och Lindström i På Spåret. Fötterna värkte! Ett nytt fenomen. Skyllde på Icebugsen. Som är alldeles för styva. Försökte smyga upp fötterna på vaimos prydnadskuddar. Men blev genast tillrättavisad. I säng kymmeneltä. Det gillade vaimo inte heller. Tyckte att jag blivit en tråkmåns. Som går och lägger mig så tidigt på en fredagskväll. Det har hon alldeles rätt i. 
Vaknade kvart över sex. Kollade vädret. Nollgradigt och nysnö. Shitt! Precis som förra lördagen. Drack blåbärssoppa. Käkade kanelskorpor. Läste tidningen. Velade lite. Men struntade i Icebugsen. Drog i stället på mig Ds Trainer. Ut på banan strax före halv åtta. Möttes av ett decimeter-tjockt snötäcke. Shitt! Gårdsplanen utanför Fitness gapade öde. Såg bara spåren efter en ensam löpare. Följde dem. Och sammanstrålade med Henry M nära lähikauppan. Precis som igår gick det tungt. Korjaan. Fruktansvärt tungt. Och den blöta snön gjorde det inte lättare precis. Trots att vi undvek den mesta snön genom att lunka längs på vägrenen. Ångrade att jag valt bort Icebugsen. För det var rejält halt i hjulspåren. Mötte snutbilen. Fruktade en utskällning. Men konstaplarna bara vinkade åt oss. Pust! Rundade Larsmo maxi. Och fick ihop ett par extra kilometerar genom att följa Henry en bit. Återvände till Marstranden. På värkande ben.
Hemma. Käkade. Töjde. Foamrullade. Aaaagh. Skyndade mig sen till Tellus. Sopade av och rullade in tre mobila läktare. Hem igen. Vilade en dryg timme. Skypade tvåan. Som fyller tjugotre idag. Ja, må han leva! Tillbaks till Tellus. Jaro-Ilves, träningsmatch. Jaro började bättre. Men avslutade sämre. Oavgjort, 2-2. I slutet av andra halvlek kom en kille fram till mig. Flinade brett. Vet du hur det gick för Arsenal idag? Nope. Jo, de fick storstryk av Liverpool, 5-1. WTF? Kunde inte tro mina öron. Men så kan det gå ibland. I en sport där bollen är rund. Sen kom nästa. Med exakt samma breda flin som ettan. Vet du hur det gick för Arsenal idag? De fick storstryk av Liverpool, 5-1. Och nästa. Vet du hur det gick för Arsenal idag? De fick storstryk av Liverpool, 5-1. Och nästa. Vet du hur det gick för Arsenal idag? De fick storstryk av Liverpool, 5-1. Och nästa. Vet du hur det gick för Arsenal idag? De fick storstryk av Liverpool, 5-1. Till slut tröttnade jag på alla vänliga upplysningar. Det kunde ju  så att The Kop hade erövrat Tellushallens mobila läktare! Ställde en motfråga. Är du en Liverpoolsupporter? Nää, men jag tänkte att du kanske ville veta. Det ville jag. Inte!
Rattade röda, rostiga hem. Ettan och trean kollade på PL-fotboll. Trean såg mest nöjd ut. Vet du hur matchen gick idag? Jepp. Det blev oavgjort, 2-2. Nej, jag menade Arsenalmatchen. Suck och stön! Nej, tell me! Jo, de fick storstryk av Liverpool, 5-1. Shitt! Det hade jag ingen aaaning om! Men, hör du. Har du bytt favoritlag? Eller?
Fortsatte kvällen med att underhålla mina trötta ben. Vilade, töjde och foamrullade dem. Käkade den nästskvätten köttsoppa. Senare i kväll blir det Sveriges mello, deltävling två. Vet inte ännu om jag orkar springa i morgon? Måste röjk och fundeer.

Saldo: 14,2 km

Totalt: 478,2 km

Mål: + 49,2 km

Kanon: Att vaimo ännu inte lyckats överföra sin dunderförkylning på mig.

Kalkon: Torsken på Anfield.

fredag 7 februari 2014

SLUTVILAT

Dag 38
Kollade på XL-galan i friidrott. På etiopiskan Genzebe Dibaba. Från löparbyn Bekoji. Som krossade världsrekordet på 3000 meter. Med över sju sekunder. Vilken fantastisk löpartjej! Firar sin tjugotredje födelsedag nu på lördag. Precis som vår tvåa.
Fredag. Skuttade ur sängen. Tredagarsvilan avklarad. Kollade matchvikten. Hoppsan. Här hade det hänt saker. Nästan två kilo fläsk på tre dagar. Från sjuttioen-komma-åtta till sjuttiotre-komma-sex. Tja. Att klättra på väggar, töja på köksbord och käka runebergstårtor bränner tydligen inte så många kalorier. Skit samma. Nästa tisdag är jag tillbaka på sjuttiotvå-komma-fyra. Vare-sig-jag-vill-det-eller-inte. Såheså!
Med Markus W till jobbet. Berättade att han kutat en femma under tjugo. Imponerades. Tänk att kunna kuta så snabbt i snön. Mötte i skolan en jätteledsen kollega, Sophia S. Också hon brukar springa. Inte så ofta. Men då hon gör det så springer hon långt. I går hade hon sin vana trogen varit ute på ett långpass. Och halkat. Slagit i huvudet. Och högerhanden. Som nu värkte våldsamt och svällt upp. Nu var hon på väg till sjukhuset. För att kolla om handleden var bruten. Ett par timmar senare återvände hon. Med handen i gips. Och med stränga order av doktorn att hålla handen stilla. I fyra veckor! Jag som knappt klarade tre dagar!
Annars var det normal fredagsfeeling på jobbet. Mannagrynsgröten till lunch var dagens höjdare. Jag lassade i mig två stora portioner. Och vid skoldagens slut var jag fortfarande stinn som en tunna. Somnade i bussen hem. Zzzzzzzzzzzz.
Fortsatte sen direkt till Fitness. Min plan var glasklar. Först en dryg mil utomhus och sedan en knapp på mattan. Förväntningarna var skyhöga. Jag hade ju vilat i tre dagar. Töjt mycket. Och fått massage i tisdags. I dag borde löpningen verkligen flyta.
Redan efter den första hundringen märkte jag att så inte var fallet. Långtifrån. Benen kändes stumma. Andningen var ansträngd. Det gick helt enkelt tungt. Från första steget. WTF! Hur är det möjligt? Enligt all logik. Enligt alla förståsigpåare. Så borde ju tredagarsvilan ha gett mig vingar. Så var det inte. Försökte speeda upp tempot. Nope. Jobbigt. Jobbigt. Kämpade mig igenom Larsmo Maxi. Snittade 5:34 min/km. Kalkonfart! Fortsatte på mattan inomhus. Trögt också på den. Pinade  ihop två mil. Men kände ingen större glädje på bastulaven efteråt. Till råga på allt hade jag glömt handduken hemma. Shitt! Shitt! I fortsättningen struntar jag nog i att ta lediga dagar. Rejält överskattade. Tror jag.
Fortsatte hem. Käkade köttsoppa. Tredje dagen i följd. Varken vaimo eller ettan gillar uppvärmd mat. Jag känner ingen skillnad. Och har inga problem med att äta ensidigt. Bara det är gott. Loggade mina kilometrar jogg.se. Noterade att jag bara rasat fyra placeringar. Ner till femtiofjärde plats. Inte så illa som jag befarat. Bjöd sen in mina Löpglädjevänner till en gemensam morgonlänk i morgon bitti. Det är slutvilat nu. För nu skall päronskallen börja träna. Som aldrig förr. Som Genzebe Dibaba. 

Saldo: 20,0 km

Totalt: 464,0 km

Mål: + 46,0 km

Kanon: Att vara på banan igen.

Kalkon: Tredagarsvilan

torsdag 6 februari 2014

VÄGGKLÄTTRADE

Dag 37
I går kväll. Klättrade på väggarna. Töjde på köksbordet. Fortsatte klättrandet. Drack kvällskaffi. Tryckte i mig en Runebergtårta. God! Faktiskt! Abstinensen lättade. Och försvann helt då Sveriges Mästerkock startade. I säng sen. 
I morse. Tredje. Och sista vilodagen. Päronskallen satt framför morgongröten. Kollade ÖT-sporten. Jaros testspelare hade gjort mål i ligacupen. Najs! Och laget hade kryssat för andra gången. Helt okej start på säsongen. Finländska OS-hopp presenterades. Päronskallen kollade vilka de var. Mest brudar i toppen. Okej. Kaisa Mäkäräinen, skidskytten, låg etta. Sen kom två damstafettlag på skidor. Men sen trillade päronskallen av lasset. På fjärde plats låg Enni Rukajärvi. Vem tusan är Enni Rukajärvi? Päronskallen läste vidare. "Hon segrade i det första världsmästerskapet i slopestyle 2011" Vad tusan har man nu hittat på? Världsmästare i slopestyle och toppframgångar i X-games? Till råga på allt skulle tjejen bära den blå-vita fanan! Päronskallen vet nada om slopestyle. Och han tror att X-Games är något man spelar på sin X-Box. Förlåt Enni! Du blir säkert en bra fanbärare. Det är nog bara tiden som sprungit förbi päronskallen. 
Fortsatte till jobbet med gula. Kanslijobbade en dryg timme. Och åkte tillbaks till stan med gula. Treorna skulle simma. Efter simningen. Tillbaks till skolan på nytt. Käkade fiskpinnar. Och så var det dags för ett historiskt konstituerande möte med Elevkårsstyrelsen. Spända och allvarliga delegater. Jag föreslog mig själv som ordförande. Men lovade att överlämna ordförandeklubban redan till nästa möte. Föredragningslistan var flera meter lång. Upptog ärenden typ godis, telefoner, skolmaten, fotbollar och filmdagar. Styrelsen betade av punkt för punkt. Lyckades hålla sig inom tidsramen, en timme. Bra jobbat av ledamöterna! 
Liftade hem med en kollega, Charlotte R. Thanx! Redan i bilen kände jag hur det började klia i benen. Tänk om jag skulle strunta i den tredje vilodagen? Tänk om jag skulle ringa Henry M? Han vill säkert ut i kväll! Perfekt väder. Tänk om?
Hemma. Spring-tankarna fortsatte mala. Laga de ut! Nepp. Väggklättrandet fortsatte. En inbiten rökare, som försökt sluta röka, vet precis vad jag yrar om. Till slut fick jag tystat tankarna med en tallrik köttsoppa. Lade mig i treans säng. Och somnade bums. Sov gott. Ända tills vaimo ropade att kvällskaffet stod framdukat. Tillsammans med en överbliven Runebergstårta. Mmmmmmmm. Lajf is gudd! Och i morgon är jag ute på banan igen! Jiiiihaaaah!

Saldo: 0,0 km

Totalt: 444,0 km

Mål: + 37,0 km

Kanon: Tre-dagars-vilan är snart i hamn.

Kalkon: Väggklättrandet

onsdag 5 februari 2014

RUNEBERGSTÅRTORNA

Dag 36
I går kväll. Drack kvällskaffi. Kämpade med abstinensen. Töjde baklåren. Helt enligt Sune E:s instruktioner. Men. På köksbordet. I smyg. Hittade sen ett ovanligt stiligt foto på naamakirjan. Från nitton-hundra-sjuttio-fem. Taget i skolparken. De finlandssvenska skolmästarna i fotboll poserade. Tillsammans med coachen Bjarne "Piki" Bäckman. Fotot fick många tummar upp. Och kommentarer. Typ. "Ei ollu ihme että Jeppiksen tytöillä pyöri sukat jalassa, ei noin komeita nuoria miehiä enää kasva missään!" Så sant. Så sant!
Runebergsdagen började inget vidare. Päronskallen försov sig. Vaknade fem-fyrtio-åtta. Panik. Gula skulle ju starta prick sex. Shitt! Shitt! Hinner jag? Jo, om allt flyter på. Utan strul. Då går det. Måste ändå drilla. Dropp, dropp, dropp. Voj skåånis. He taar fö läng! Hinner inte! Avbröt drillen mitt i. Skippade spolningen. Sori vaimo! Farmare? Som bortblåsta. Hittade en skjorta. Paddan. Nycklarna. Strumporna. Plåmso. Busskortet. Dosan. Nästan tom. Slet fram en ny ur frysen. Farmare? Hittade brillorna. Tröjan? Paniken växte. Fem minuter kvar. Hittade farmarna. Sket i tröjan. Drog på sig jackan. Fel mössa. Struntade i handskarna. Rusade ut till röda. Isiga framrutor. Hann inte skrapa. Hittade en rako. Längst ner. Böjde sig djupt över ratten. Och virrade iväg till gula startplatsen. Anlände med två minuter till godo. Avslutade drillen. I mörkret. I skydd av röda, rostiga. Klev in i gula. Möttes av en flinande Söderlund bakom ratten. Du hann ju hur bra som helst! Päronskallen sjönk ner på etupenkkin. Och pustade ut. Mikä aamu!
I skolan. Förberedde elevkårsstyrelsens möte i morgon. Sjöng "Maamme Laulu" på finskatimmen. Käkade Runebergstårta till lunch. Skolköksan Pia A berättade att tårtorna kostade typ åttio cent. Åkte hem med Dallas. Berättade att han lämnat mig i snödrivan förra veckan. Men erkände nog att jag kommit i senaste laget till busshållplatsen.
Kände mig rejält springsugen då jag kom hem. Men tvingade tankarna tillbaks. Vilket gjorde mig både rastlös och irriterad. Vilket vaimo genast noterade. Var tvungen att hitta på något. Runebergstårtor? Har du köpt några tårtor till kvällskaffi? Nope. Då gör jag det. Framlamppona på svarta är mörka. Har du pengar till nya? Nope. Okej. Jag fixar dem ändå. Har du postat födelsedagskortet åt tvåan? Nope. Då gör jag det. På sama gang.
Började med Runebergstårtorna. Off till lähikauppan. Handlade fyra små tårtor, en påse billiga apelsiner, lite prickig korv och två liter apelsinjuice. Halade fram en tia vid kassan. Sjutton och tio tack, log kassabuden. WTF! Sjutton juuro för ingenting? Päronskallen huvudräknade. Apelsinerna och juicen tillsammans, typ tre juuro. Korvpaket, typ tre juuro. Då måste ju tårtorna kosta, typ tie-elva juuro. Hur tusan är det möjligt? Var tvungen att fråga bruden om hon räknat rätt. Jepp, ett paket med två tårtor blir fyra-och-nittio-nio. Och du har ju två paket! Päronskallen sträckte upp händerna. Lomade ut ur kauppan. Med korvpaketet i fickan. Med apelsinpåsen, juicepaketen och de fyra tårtorna under armen. Femtio cent för en plastpåse? Inte en chans! He e ju tri mark he. Som vaimo pa sej. Päronskallen rattade vidare. Fortfarande irriterad och sugen på att faa-uut-å-spring-na-liiti. Droppade födelsedagskortet vid postens huvudkontor. Fortsatte till Auto-Center. Bad Gustav S komma ut och titta på fram-lamppona.
- He e naating som int lyyser. Men ja vejt int vaa?
- Okej, du har trasiga halvljus.
- Jo, men skåda. Hejl-juuse lyysär jo inte heldär som di ska?
- Ahaa. Du kan ha fel på reläet. Vänt na lititi, sa Gustav.
Rådfrågade en kollega. Som kom ut. Bytte reläet. På typ fyrtiofem röda. Vilken service! Kostade bara ett par Runebergstårtor. Päronskallens irritation var som bortblåst. Rattade hem. Nöjd med sin stadsrundo.
Hemma igen. Käkade köttsoppa. Avrundade med en slät kopp kaffe. Runebergstårtorna skall han tillägna kvällskaffet framför avsnitt sju av Sveriges Mästerkock. Det kan de nog vara värda. Förresten. Två-och-femtio för en deghög med lite hallonsylt på toppen. He e ju femton mark he! Voj raatis!

Saldo: 0,0 km

Totalt: 444,0 km

Mål: + 48,0 km

Kanon: Auto-Centers kundservice.

Kalkon: Priset på Fazers Runebergstårtor.

tisdag 4 februari 2014

PF40

Dag 35
I går kväll. Kollade på Premier League. Manchester City mot Chelsea. Hoppades på ett kryss. Men Mourinhos mannar var strået vassare. Vann med uddamålet. Innan jag somnade lovade jag mig själv. Dyrt och heligt. Att låta benen vila i morgon. SHMG.
I morse. Nokian väckte mig planenligt. Tisdagsinvägning. Sjuttio-en-komma-åtta. Tja. Käkade. Kollade ÖT. En helsida om fyrtio-års-jubilerande PF, Peffan. Ögonen fastnade på en bild. Och jag drömde mig bakåt. Till början av åttiotalet. Till mina tuffa klasskompisar. Medlemmarna i Rockföreningen. Till de tuffa. De koola. De som lirade gitarr. Eller sjöng. Knock, knock, knockin on heavens door. Till Hippi, Sparvin, Kullberg, John, Henk, Ronnie, Tina-Marina, Bettan, Juppin, Sandsten, Jacke. Henks gitarrsolon som aldrig tog slut. Till publiken som sjöng med. Det gjorde den inte då Juselius, Bäckman och Hällbacka uppträdde. Med blockflöjt! Vi kallade oss Ped Flöjters. Spelade hellre än väl. Men tusans roligt hade vi alla. Och i höst blir det klassträff. Kanske man kan lira någon Dylan-låt på blockflöjt?
Tillbaka till tisdagsmorgonen. Käkade och fundeerade. I dag måste jag våga vila. Men, men. Vi får se hur det går? Tog gula till jobbet. Kanslijobbade. Skrev ett par brev. Höll ett par lektioner. Avslutade dagen med fortbildning. Kul! Tog fyrans buss hem. Sov hela vägen.
Hemma. Värmde upp ett par lådor lasagne. Som jag inhandlat av skolköksan. Kollade FB. Satte lasagnen i halsen. WTF! Läste "Den europeiska deklarationen för jämställdhet röstades ner i Larsmo. Med rösterna 6-3 beslöt kommunstyrelsen att Larsmo inte undertecknar jämställdhetsdeklarationen." Kollade almackan. Är det första april? Nope. Är det ett skämt? Nope. Artikeln var ju hämtad från YLE. Läste vidare. En av de sex som röstat emot motiverade. "Det far fel väg, inte kan man jobba för jämställdhet till vilket pris som helst." Göta Petter! Dagens kalkon. Med hästlängder!
Ettan ringde. På väg hem från Vasa. Ville kolla så att han slapp in i lägenheten. Jepp, och jag har maten klar. Träffade honom i dörren. Visade Peffanbilden. Vann e tu? Tja. Nej, jag satsade mest på blockflöjt under min studietid. Tror inte att det dokumenterades. Hej tå! Hoppade i röda, rostiga. Rattade mot Larsmo på nytt. Gjorde ett besök hos min hovmassör Sune E. Svettades en timme under hans nypor. Kändes nästan som ett träningspass.
Efteråt. Benen som pånyttfödda. Perfekt löpväder. Abstinsensen slog till. Med full kraft. Du skulle nog hinna med en kvällslänk? Njaaaee. Jag har ju lovat att vila. Men det hinner du ju göra i morgon? Njaaaeee. Jag borde ju helst vila tre dagar. Eller. Åtminstone två. Va-e-he-fö-pjasasi? Skippade ändå kvällslänken. Även om det tog emot. Ordentligt.
Besökte i stället mina föräldrar. Käkade Marianne. Och lyssnade till riksnyheterna på radion. Där kommunstyrelsens beslut toppade agendan.

Saldo: 0,0 km
 
Totalt: 444,0 km
 
Mål: + 59,0 km
 
Kanon: Bilden i ÖT
.
Kalkon: Beslutet i Kst.
 

måndag 3 februari 2014

TACK FÖR MEJ!

Dag 34
Arsenal mot Crystal Palace i går kväll. Väntad hemmaseger. Och så var "vi" tillbaka i serietoppen. Avslutade kvällen med en dokumentär från Kunskapskanalen, Löparbyn Etiopien. Den handlade om två tjejer, Alemi och Hawii. Som inspirerats av att flera framgångsrika långdistanslöpare och olympiska mästare kommit just från deras lilla by Bekoji. I dokumentären drömmer flickorna om att ta sig ur fattigdomen. Och den enda vägen ut för dem är att bli löparstjärnor. Vilket ju inte är det lättaste. Men flickorna var envisa. Och tränade stenhårt. Tyckte lite synd om dem. Men nu fattar jag varför långloppens resultatlistor ser ut som de gör.
I morse. Vaknade. Kollade Nokian. Fem över fem! WTF! Varför har telefonskrället inte väckt mig på utsatt tid? Kollade alarmfunktionen. Ahaa! Päronskallen hade beställt väckning först om en timme. Typiskt honom! Hann ändå bra med gula. Ari S bakom ratten. Glad som lärka. Skojade med alla. Typ. En kille stabil kille i tjuogoårsåldern klev in i bussen. "En vuxen till Kokkola, tack!" Ari spände ögonen i grabben. "Ajokorttisi!" Ynglingen bara gapade. "Näytä ajokorttisi!" Ynglingen fattade äntligen. Fumlade surmulet fram sitt körkort. Och muttrade fram ett miksi. "Kai minun on pakko tarkistaa että olet aikuinen!" Stort jubel framme i bussen. Jag tyckte lite synd om killen. Det gjorde Ari tydligen också. "Förlåt. Jag skojade bara lite" tröstade han. Efter flera år i Svärje talar han riktigt bra svenska. Men killen verkade inte speciellt road av skämtet. Snarast ilsken. Jag slätade genast ut mina skrattmuskler. Bäst att inte reta honom ännu mer.
Lång dag i jobbet. Avslutade med två lärarmöten. Missade bussen. Men fick skjuts med en kollega, Charlotte R. Thanks! Velade för mig själv i bilen hem. Jag vilar idag? Njaaee. Jag springer lite på mattan? Njaaeee. Några dagars total-vila? Kunde inte bestämma mig. Okej. Jag bestämmer mig sen. Men först måste jag i alla fall få upp blodsockret. Na liiti. Så gör jag. Tyst och mörkt i lägenheten. Drack Oboj och käkade ett par smörgare. Kollade klockan. Om jag skyndar mig. Så hinner jag nog med en dryg mil på mattan. Sagt och gjort. Träningsväskan var färdigpackad. Hastade iväg till Fitness. Drog på mig Fivefingers. Sprang en dryg mil. Kändes hur bra som helst. Bastade. Och fortsatte sen direkt till ett årsmöte med FF Jaro Junior. Fick äran att hålla i ordförandeklubban. En ny styrelse valdes.  Och efter det sista klubbslaget tackade jag för mig. Kändes lite vemodigt. Men. Men. Allt har ju sin tid. Och jag har trots allt jobbat för Jaros juniorer i tjugosex år. Det är nästan halva livet det.
Rattade röda, rostiga hem till Marstranden. Sjönk ner i soffhörnet. Tillsammans med vaimo och en rejäl Göteborgs Rapé. Aaaaagh! Henry M ringde. Ville ha mig ut i morgon kväll halv sju. Njaaeee. Då ligger jag hos Sune, min hovmassör. 

Saldo: 11,8 km

Totalt: 444,0 km

Mål: + 70,0 km

Kanon: Ari S

Kalkon: Borde nog vila, men vill inte.

söndag 2 februari 2014

BACKMISSEN

Dag 33
I går kväll. Efter Lappforsäventyret. Hungrig som en varg. Oboj och en massa smörgare. Drog en filt över föötre. Och sjönk ner framför svenska Mellon. Gillade Ellens B:s finstämda låt, Songbird. Och hejade på Yohio. Förstås. Det gick vägen för båda. Najs!
Söndagsmorgon. Vaknade klockan sex. Trots att jag ställt väckarklockan på åtta. Klev upp. Käkade gröt. Kaffe och ett par smörgare. Tyst i huset. Chillade för mig själv. Läste ÖT. Ut på banan tjugo före nio. Bra väder. Lite under nollstrecket. Klockan nio hade jag stämt träff med Jonas H och Philip M. På någon backe i Staffansnäs. Medger att jag inte riktigt visste exakt vilken backe killarna menat. Men jag ser nog dem säkert ändå. Tänkte jag. Och kutade iväg i makligt tempo. Strax före Lannäslund väntade Bo L. Vi slog följe. Kutade ut mot Larsmovägen. Stannade. Var tusan håller Jontti och Phille hus. Var skulle ni träffas? Tja, på någon backe i Staffansnäs. Klockan nio. Men nu vi har ju redan passerat de två som finns. Och klockan är ju över nie! Vi vände om. Och sprang tillbaks till backen vid Lannäslund. Inga killar där heller. Bara en vilsen hund. Shitt. Shitt. Vad gör vi nu? Klockan var typ tio över nio. Vi kutar genom Kyrkostrand ut till Larsmovägen. På så vis kan vi kanske komma ikapp dem, föreslog Bo. Ok. Vi kutade längs Ejdevägen ut till Larsmovägen. Boyzen var som uppslukade av moder jord. Vi kollade efter löpskors-spår i snön. Nope! Hittade bara spår efter en stavgångare. Me armadis små föötre. Ok. Då har de kanske sprungit i motsatt riktning? Eller så ligger de efter oss? Bo och jag sprang vidare. I makligt 5:45-tempo. Ut mot Strandis. Där jag bjöd på Rainbowsaft. Och så fortsatte vi in mot stan. Mötte Fredrik H. Som vände och slog följe. Trion skiljdes åt vid lähikauppan. Tack och hej!
Kom hem. Rejält sliten. Duschade. Fixade käk. Och loggade mina kilometrar. Prick tjugo idag. Vilket betyder att jag presterat en rekordvecka, hundra-sex-komma-två. Gamla rekordet från mars i fjol låg på hundra-komma-fem. Ligger dessutom rejält på plus, nästan sjutti. Kanske jag kunde unna mig en längre vilopaus snart? Nåå-jaa. Kollar vad benen säger i morgon.
Ringde Jonas H. Frågade vart grabbarna tagit vägen. WTF! Jonas lät stressad. Vi letade ju efter dig. Hur länge som helst. Eller i minst ett par kilometer. Sen tog vi en helt annan rutt. Vi skulle ju träffas klockan nio på Lannäslundsbacken. För tusan! Jag skämdes. Vår mötesplats var alltså Lannäslundsbacken. Klart som korvspad. Klockan nio. Lika klart. Sori boyz! Vi gör ett nytt försök nästa viikonloppu. Men då bestämmer jag startplatsen. Såheså.
Klockan tre skjutsade jag trean till Pännäinen. Fortsatte hem. Och traskade sen iväg med en massa pantflaskor till lähikauppan. Jätteskönt väder ute! Kring nollstrecket. Snöade. Handlade. Återvände till friden på Marstranden.

Saldo: 20,0 km

Totalt: 432,2 km

Mål: + 69,2 km

Kanon: Bästa spring-veckan, ever.

Kalkon: Min backmiss.

lördag 1 februari 2014

RÖTÄGGET

Dag 32
Fredagsmyste med vaimo i På spåret-soffan. Foamrullade lite. Joinade JB strax efter tie. Vaimo suckade. Vilken tråkmåns du blivit! I säng klockan tie på en fredagskväll! Jepp, idrottsmän måste sova ordentligt. Go natt! Somnade heti. Men väcktes en timme senare av ettan. Som kom hem från jobbet. Han förundrades också över farsans förändrade sovvanor. Och fick samma selityksiä som den hulda. 
Vaknade prick sex. En kvart före Nokian. Kollade vädret. Minus nie. Helt okej. Men gillade inte snötäcket som vecklats ut under natten. Svårt att avgöra hur mycket det snöat. Kollade ÖT. Och Aftonbladets sportbilaga. Noterade att Kim Källström blivit kanonjär. Tja, hans vänsterdoja är det i alla fall inget större fel på. 
Drog på mig träningskläderna. Noterade att det snöat rejält under natten. Tio centimeter? Plumsade iväg till Fitness. Mörkt och tyst på gården. Lite som jag befarat. Klockan sju på en lördagsmorgon tillbringar de flesta i JB:s famn. Benpendlade lite. Henry M dök förstås upp. Honom kan man lita på! Blödde näsblod. Jag uppmanade honom att snyta sig ordentligt. Prick sju fortsatte vi ut mot Larsmovägen (Jakobstads omfartsväg). Jobbigt värre i nysnön. Vi lämnade cykelbanan. Och sprang längs hjulspår på vägen. Lite farligt. Men nöden har som bekant ingen lag. Strax efter järnvägsbron mötte vi en långtradare. Stort jubel åt de efterlämnade, breda hjulspåren. Ibland kan man glädja sig åt de mest udda grejsen! Jag följde Henry till hans kämppä. Och fortsatte ensam hem igen. Kurvade in till Marstranden kvart över åtta. Då var det fortfarande mörkt i de övriga lägenheterna. 
Hemma igen. Tyst i lägenheten. Vaimo och ettan slaggade fortfarande.  Slet av mig de våta kläderna. Tog en suihku. Och tillredde ett skrovmål. Bacon, ägg, smörgare och kaffe. Lassade in som en hamster. Mmmmmm. Avslutade med ännu en kaffemugg. Som jag drack "på beta", alltså med en sockerbit i brödhålet. Raaaap! En rejäl Göteborgare fick utgöra kronan på verket. Kan en dag börja bättre? 
Vilade sen på soffan. Väckte bruude miin. Och rullade mina apostlahästar. Halv ett rattade jag röda isbilen till Tellus. Sopade bort snön av de mobila läktarna. Rullade in dem i hallen. Gjorde ett blixtbesök hemma. Efter mera kläder. Slängde i mig en liten pizzabeta. På med ordningsvaktjackan. Tillbaks till Tellus. Storpublik. Trångt. Ett tiotal Vasasupportrar på plats. Suck  och stön! Ett skitgäng. Jag kroppsvisiterade det största rötägget. Det gillade han tydligen inte. Skrek okvädningsord under hela matchen. Åt mig. Åt Jaros spelare. Åt alla. Jag gjorde misstaget att applådera Jaros första mål. Rötägget fick fnatt. Trodde han skulle flyga på mig. Matchen slutade oavgjort. Kanske lika bra. Med tanke på att jag skulle eskortera Vasaborna ut ur hallen också.
Efter matchen skulle fyra mobila läktare transporteras ända till Lappfors. Jag hade samlat ihop fyra chaufförer. Men en hoppade av. Vågade inte. Shitt, Shitt! Vad göra? Frågade flera. Men fick inget napp. Tänkte nästan ge upp. Då klev Victor E fram. Ynglingen som just fått körkort. Jag kan nog köra. Tack Victor! Du är dagens kanon. Utan tvivel.
Resan till Lappfors blev jobbig. Både för mig och för röda isbilen. Kylskåpet pustade och stånkade uppför backarna. Bad de andra köra lite saktare. Ändå körde vi fel. Förstås. Till slut lyckades vi ta oss fram till skidcentret. Pust! Kopplade loss läktaren. Noterade att det luktade bränt gummi om röda isbilen. Mina händer och fötter kände jag knappt av. Brrrr!
Körde hem i rasande fart. Hann precis till bostadsbolagets styrelsemöte hemma hos ordförande Leif W. Han skall åka till Teneriffa i morgon. Och jag är bara na liiti avundsjuk.

Saldo: 12,2 km

Totalt: 412,2 km

Mål: + 60,2 km

Kanon: Victor E.

Kalkon: Rötägget