I går kväll. Efter kvällspasset. Magknipet försvann. Najs! Lade mig på soffan. Kollade på halv-åtta-hos-mej. Och på Maria M i Hollywoodfruar. Det bara blev så. aningen skämmigt. Medges. Men göta petter vilka brudar! Den ena plut-munnen galnare än den andra. Gunilla P och Britt E rök ihop på slutet. Fascinerande. Kröp i säng kymmeneltä. Ställde nya Nokian på herätys. Med gamla väckarklockan som back up. En kvart senare.
Nya Nokian svek inte. Fick päronskallen på benen. Fumlade lite i mörkret innan han hittade rätt knapp. Smög upp. På tårna. För att inte väcka den hulda. Ut på banan strax före halv fem. Kyligt. Men plusgrader. Kutade pappas runda i fem-minuters-fart. Tyckte det var najs att få sträcka på benen ordentligt! Käkade dagens första gröttallrik. En lätt irriterad vaimo tassade upp mitt i kaffet. Varför väckte du mig halv fem? Päronskallen bara glodde. Fattade nada? Du hade ju ställt väckarklockan på herätys! Göta petter! Det hade jag helt glömt! Blir det böter? Det kan du skriva upp. Vaimo och päronskallen har en divergerande uppfattning om sakko-kassans saldo. Enligt den hulda är beloppet numera tresiffrigt. Päronskallen tror att det handlar om en tjugolapp, högst?
Tog gula till jobbet. Höll ett par lektioner. Förberedde resten av veckan. Då jag själv skall sitta på skolbänken. Käkade korvsoppa till skollunch. Makalöst god. Tog sen gula hem. Dallas bakom ratten. Glad som en lärka. Trots skitvädret där ute. Funderade på att fortsätta till Fitness? För ett löppass på mattan. Bastu efteråt. Hmmm? Ångrade mig. Jag har ju lovat att vila, vila, vila. Fortsatte hem i stället. Mörkt i lägenheten. Svepte i mig dagens andra gröttallrik. Vilade lite på soffan. Försökte sova. Ei onnistunut. Benen ville springa. Hela vartalon ville till gymmet. Voj raatis! Abstinens till max. Försökte tänka på annat. Kollade vad Ettan och styrman Karlsson pysslade med. Ahaa! Grabbarna befann sig i ruinstaden Angkor. Poserade framför det världsberömda templet Angkor Vat. Najs! Fortsatte att kolla vad jag gjorde ifjol. Vid den här tidpunkten. Då. Hade jag just sprungit PB i Berlin. Det var jag skitglad för. Men samtidigt orolig för att jag inte skulle lyckas återhämta mig till NYCM i början av november. Träningen gick trögt. Så här skrev jag den 9 oktober, tjugo-tretton: "Våga vila! Thats it! Eikä muuta. Nu måste jag våga vila. Sluta chansa. Sluta stirra mig blind på kilometrar. Och på min (galna) utmaning. Plus-kilometrarna skulle jag använda just nu! Så var det ju tänkt. Och. Om jag ligger på minus efter NYCM så har jag ju gott om tid att komma ikapp igen. Kanske spurta med tomtefar. Naturligtvis. Så får det bli. Här skall vilas." Jag var alltså i samma båt som nu. I fjol sprang jag Berlin. I år Sju Sjöar. Ifjol vilade jag inte tillräckligt. Därför underpresterade jag sen rejält i NY. Med facit i hand. Klart som korvspad. Det får inte hända igen! Såheså.
I morgon får jag i alla fall annat att tänka på. Skall på en två-dagars-keikka till Vasa, Rektorsdagar. Tillsammans med mina Larsmokollegor. Undrar om Andreas H har med sina länkskor? Bäst att packa ner ett par dojor ändå. Varmuuden vuoksi. Ifall abstinensen blir för kova.
Tog gula till jobbet. Höll ett par lektioner. Förberedde resten av veckan. Då jag själv skall sitta på skolbänken. Käkade korvsoppa till skollunch. Makalöst god. Tog sen gula hem. Dallas bakom ratten. Glad som en lärka. Trots skitvädret där ute. Funderade på att fortsätta till Fitness? För ett löppass på mattan. Bastu efteråt. Hmmm? Ångrade mig. Jag har ju lovat att vila, vila, vila. Fortsatte hem i stället. Mörkt i lägenheten. Svepte i mig dagens andra gröttallrik. Vilade lite på soffan. Försökte sova. Ei onnistunut. Benen ville springa. Hela vartalon ville till gymmet. Voj raatis! Abstinens till max. Försökte tänka på annat. Kollade vad Ettan och styrman Karlsson pysslade med. Ahaa! Grabbarna befann sig i ruinstaden Angkor. Poserade framför det världsberömda templet Angkor Vat. Najs! Fortsatte att kolla vad jag gjorde ifjol. Vid den här tidpunkten. Då. Hade jag just sprungit PB i Berlin. Det var jag skitglad för. Men samtidigt orolig för att jag inte skulle lyckas återhämta mig till NYCM i början av november. Träningen gick trögt. Så här skrev jag den 9 oktober, tjugo-tretton: "Våga vila! Thats it! Eikä muuta. Nu måste jag våga vila. Sluta chansa. Sluta stirra mig blind på kilometrar. Och på min (galna) utmaning. Plus-kilometrarna skulle jag använda just nu! Så var det ju tänkt. Och. Om jag ligger på minus efter NYCM så har jag ju gott om tid att komma ikapp igen. Kanske spurta med tomtefar. Naturligtvis. Så får det bli. Här skall vilas." Jag var alltså i samma båt som nu. I fjol sprang jag Berlin. I år Sju Sjöar. Ifjol vilade jag inte tillräckligt. Därför underpresterade jag sen rejält i NY. Med facit i hand. Klart som korvspad. Det får inte hända igen! Såheså.
I morgon får jag i alla fall annat att tänka på. Skall på en två-dagars-keikka till Vasa, Rektorsdagar. Tillsammans med mina Larsmokollegor. Undrar om Andreas H har med sina länkskor? Bäst att packa ner ett par dojor ändå. Varmuuden vuoksi. Ifall abstinensen blir för kova.
Saldo: 5,0 km
Totalt: 3 229,0 km
Mål: + 138,0 km
Kanon: Ettan vid Angkor Vat
Kalkon: Abstinensen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar