SORGEBUDET

289

I går kväll. Checkade in på Pilootti. Vrålhungrig. Käkade en metsästäjän i ravintolan. Och en mansikkatuutti från receptionen. Bad fröken väcka oss neljältä. Kröp i säng. Somnade tvärt.

Torsdag. Halv fyra. Päronskallen klarvaken. Typiskt! Väckte den hulda. Och tassade till aamupalan. Käkade två grötportioner. Kaffe. Och smörgare. Päronskallen stoppade två grötportioner i jackfickan. Varmuuden vuoksi. Man vet ju inte om det finns gröt på Mallis, tänkte han. Off till airporten tasan viideltä. Med taxi. Sen upphörde flytet. Päronskallen kliade flinten? Vad tusan gör vi nu? Letade febrilt efter en infoskylt. Nope. Hittade till slut en tjej. Som skickade honom till en maskin. Under tiden hade vaimo försvunnit. Spårlöst. Som uppslukad av jorden? Päronskallen försökte ringa. Nope. Nope. På tredje försöket fick han kontakt. Pust! Den hulda hade hjälpt ett lika förvirrat par. På väg till Tel Aviv! Maskinen strejkade. Tietysti. Päronskallen pillrade in bokningsnumret. Trodde han. Tre gånger. Sen gav han upp. Lyckades få tag på en ny tjej. Fick hjälp. Ahaaa. Det där numret! Thänk juu! Den hjälpsamma tjejen himlade med ögonfransarna. Hastade vidare till nästa päronskalle. Med en djup suck. 

Träffade Nykaabi-booa vid gejten. Förevigade dem i ett gruppfoto. Klev sen ombord på planet. Plats uno. Längst fram. Massor av benutrymme. Kanon! Ready to tejk off. Sen upphörde flytet. Igen. Planet vände tillbaks till startplatsen. Voj skååånis! We have såmm teknikal problems. Shitt, shitt! Längst fram i planet. Är väl knappast optimal placering vid en kraschlandning? Nåå-jaaa. Kanske kaptenen glömt att drilla? Typ. Fem minuter senare var vi i luften. Päronskallen pustade ut. Och sträckte ut sina tax-ben. Aaagh. Landade på Mallis, typ kymmeneltä. Local tajm. Precis som i Svärje. Något varmare än tär hejm. Typ tjugo grader. Träffade ett trevligt ungt par från Jepu som vi delade taxi med till hotellet, Roc Linda. 

Fick vårt rum genast. Najs! Men sen nåddes vi av ett sorgebud från Jeppis. Niklas S ringde. Och berättade att vännen Harry Niemi somnat in. Sista gången jag träffade honom låg han på sexan. Precis som pappa. Jag hade med mig tre glassburkar. Och så hade Harry, hans fru Eivor och jag en fin stund tillsammans. Den stunden uppskattar jag nu. Trots att killen i sjukbädden bara orkade äta några skedar. Jag kommer att sakna dig mycket Harry. Väldigt mycket. En av de finaste människor jag någonsin mött. Såheså.
Efter det sorgliga beskedet. Vaimo och jag traskade ner till stranden i Can Pastilla. Kanonväder. Drog av mig shortsen och tog ett dopp. Sen delade vi på en smörgare. Och köpte varsin glass. Una bola kostade nitti cent. Det kallar jag halpa. Tillbaks till hotellet. Samma väg. Varmuuden vuoksi. Vaimo somnade på rummet. Medan jag botade abstinensen med ett efterlängtat löp-pass. Kutade i shorts och bar överkropp. Längs stranden. Mot Palma. Väldigt vackert. Och perfekta förhållanden för löpning. Och peedasi. Mötte typ en miljon cyklister. Drack mineralvatten på ett strandcafé. Njöt en stund av utsikten. Och fortsatte tillbaks. Samma väg. Varmuuden vuoksi. Försökte slappna av i axlarna. Landa på tårna. Och springa med framskjuten höft. Helt enligt boken Det Perfekta Löpsteget. Köpte mera mineralvatten utanför hotellet. Vaimos idé. Päronskallen klev fram till kassan. Letade fram två juuro. Letade sen i ärtminnet efter varsågod på spanska. Hittade por favor. Kassabruden tittade roat på honom. Skakade på huvudet. Förklarade naa-lejss att man skall säga gracias. Päronskallen suckade. Hans spanska ordförråd är ett skämt. Tillbaks på hotellrummet. Väckte vaimo. Och drog henne med till poolen. Tog ett dopp. Och slappade resten av den spanska eftermiddagen. Siesta. Typ. I morgon skall vaimo och jag peeda till Palma. Efter nummerlappen. Två-fyra-två.

Saldo: 11,0 km

Totalt: 3 289,0 km

Mål: + 110,0 km

Kanon: Eftermiddagspasset

Kalkon: Päronskallens spanska.