I går kväll. Kollade väderleksutsikterna för nästa morgon. Brrrr. Ett kallat morgonpass utlovades. Typ minus femton. Kröp i säng kymmeneltä.
Torsdag. Svenska Dagen. Klev upp i ottan. Kollade ute-temperaturen. Inte så kallt som befarat. Men definitivt inget shortsväder. Två par kalsonger. Långa och halvlånga tajts. Två mössor. Icebugs på fötterna. Gillar inte riktigt paret jag köpte ifjol. Klumpiga och styva. Greppet, typ sisådär. Kutade pappas runda. Trögt och jobbigt. Pustade ut i Tempellunden. Ökade tempot lite på slutet. Snittade sexminutersfart. Ingen höjdar-runda precis. Käkade den obligatoriska gröttallriken. Traskade till gula startplatsen. I pappas vinterskor. Något för stora. Inte dom hippaste. Men varma och sköna, naa-lejss.
Efter jobbet. Päronskallen tog tvåans gula. Fortsatte till besiktningen på Skolgatan, Työplus. Stegade in till vitrockens office. Med självsäkra frisk-som-en-nötkärna-steg. Kom ut. Betydligt mera ödmjuk. Halvblind och stendöv! Typ. Precis som vaimo så ofta påpekat. Och Päronskallen envist förnekat. Nu hade han fått sig en rejäl tankeställare. Skriftlig dessutom. Blodtrycket var heller inget att skryta med. Typ hundra-femti-åtta. Nååjaa. Ingen är ju helt perfekt, tröstade sig Päronskallen. Och halkade hemåt i novemberkylan. Tröståt en rejäl tallrik köttsoppa. Och visade besiktnings-resultatet åt vaimo. De-e-ju-de-jag-sagt-hela-tiden, jublade hon. Lite onödigt mycket, tyckte päronskallen, bakom kött-sopps-skeden.
Vilade lite på soffan. Konstaterade att Ettan och Styrman Karlsson hastat vidare från Vietnam. Till Manila, Filippinerna. Via Singapore. Själv hastade jag vidare till Jarokansliet. Via lähikauppan. Fortsatte #STANDUPFORJARO-kampanjen, tillsammans med Olli N. Hemma igen halv åtta. Loggade dagens saldo på jogg-punkt-se, en fjuttig femma. Passade på att kolla vad de övriga jogg-medlemmarna presterat. So far. Ida B-J, en trettioårig qvinno från Varberg, hade igår passerat tio-tusen kilometer. Göta Petter! Tiotusen på elva månader och fem dagar. Alltså typ tretti-tre kilometer om dagen. Min utmaning gånger tre! Tummen upp för Ida. Och för hennes motto. "Smärta är en upphöjd form av njutning." Kräver varken god syn eller hörsel. Tror jag?
Efter jobbet. Päronskallen tog tvåans gula. Fortsatte till besiktningen på Skolgatan, Työplus. Stegade in till vitrockens office. Med självsäkra frisk-som-en-nötkärna-steg. Kom ut. Betydligt mera ödmjuk. Halvblind och stendöv! Typ. Precis som vaimo så ofta påpekat. Och Päronskallen envist förnekat. Nu hade han fått sig en rejäl tankeställare. Skriftlig dessutom. Blodtrycket var heller inget att skryta med. Typ hundra-femti-åtta. Nååjaa. Ingen är ju helt perfekt, tröstade sig Päronskallen. Och halkade hemåt i novemberkylan. Tröståt en rejäl tallrik köttsoppa. Och visade besiktnings-resultatet åt vaimo. De-e-ju-de-jag-sagt-hela-tiden, jublade hon. Lite onödigt mycket, tyckte päronskallen, bakom kött-sopps-skeden.
Vilade lite på soffan. Konstaterade att Ettan och Styrman Karlsson hastat vidare från Vietnam. Till Manila, Filippinerna. Via Singapore. Själv hastade jag vidare till Jarokansliet. Via lähikauppan. Fortsatte #STANDUPFORJARO-kampanjen, tillsammans med Olli N. Hemma igen halv åtta. Loggade dagens saldo på jogg-punkt-se, en fjuttig femma. Passade på att kolla vad de övriga jogg-medlemmarna presterat. So far. Ida B-J, en trettioårig qvinno från Varberg, hade igår passerat tio-tusen kilometer. Göta Petter! Tiotusen på elva månader och fem dagar. Alltså typ tretti-tre kilometer om dagen. Min utmaning gånger tre! Tummen upp för Ida. Och för hennes motto. "Smärta är en upphöjd form av njutning." Kräver varken god syn eller hörsel. Tror jag?
Saldo: 5,0 km
Totalt: 3 534,0 km
Mål: + 124,0 km
Kanon: Ida B-J
Kalkon: Synen & hörseln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar