I går kväll. Kröp i säng halv tie. Somnade bums. Väcktes av Tvåan. Öhhh. Som ringde och grattade på Farsdagen. Thanx! Kul att du ringde. Och klockan i Svärje var ju trots allt bara halv nie, typ. Bättre sent än aldrig
Måndag. Drygt sju veckor kvar av tjugo-fjorton. Steg upp i ottan. Shortsväder. Najs! Antagligen isfritt? Drog på mig Adizerorna. Kutade Pappas runda. Hyfsat tempo. Snittade 5:24. Käkade. Och tog Treken till gula startplatsen. Skollunchen och personalkaffet var dagens jobb-höjdare. Potatismos, ugnstekt korv och grekisk sallad. Åt som en häst. Margareta B bjöd personalen på kladdkaka-a-la-skitgod. Typ tusen kalorier. Vähintään. Avslutade arbetsdagen med ett lärarmöte. Tog fyrans gula hem. Sov hela vägen.
Hemma. Packade träningsväskan. Fitness next. Kutade en knapp mil på löpmattan. Två kilometer i fem-minuters fart. Sen fem i fyra-sjutton-fart. Avslutade med ytterligare två i fem-minuters fart. Styrketränade och töjde lite. Foamrollade benen. Bastade. Mötte Juuso A i kalsong-rummet. Häng med på Grit Cardio! Stentuff träning för både hjärta och muskler. Mycket spring. Mycket hopp. Borde passa dig perfekt! Hmm? Tack. Men, nej tack! Jag ser ju ut som en kråka då jag hoppar. Men jag kan väl komma och kolla. Följde med passet på en bänk. Göta Petter! Deltagarna gav järnet. Svetten sprutade. Ledaren Jeija L pushade. Jobbigt. Helt galet jobbigt! Hmmm? Det där fixar nog inte jag. Inte mitt hjärta. Inte benen. Inte kroppen. Inte en chans! Tyvärr!
Pedade hem igen. Käkade en gröttallrik. Hittade en intressant artikel i Runners World, Så blir löpningen en vana. Enligt skribenten finns det tre faser då man beslutat sig för att börja löpträna. Igångsättnings-, etablerings- och vanefasen. Hittade mig själv i vanefasen. Typ. Då löpningen blivit en naturlig del av tillvaron. "Löpningen har nu blivit till ett behov och du blir frustrerad när du tvingas ställa in planerade träningspass". Jepp. Stämmer. Men i fas tre finns också en fara. "Ett fåtal löpare klarar tyvärr inte att se på sin träning från ett sunt perspektiv, utan utvecklar närmast en besatthet. De klarar inte av att balansera sin träning mot livet i övrigt och ger inte kroppen tillräcklig tid till återhämtning mellan träningspass och tävlingar. De tror att mer alltid är bättre och tangerar ständigt gränsen för överträning. Ofta negligerar eller förtränger de skadebesvär och tränar trots att de har ont." Kära Päronskalle. Handen på hjärtat! Visst stämmer det skrämmande bra in på dig? Päronskallen nickade. Och lovade att nästa år att träna både bättre och smartare. Hoppas han håller sitt nyårs-löfte!
Sen vilade Päronskallen lite på soffan. Vaimo i jobb. Lite senare i kväll skall han till Idrottsgården. För att öva inför Köpmannamässans modevisning. Vaimo gillar inte riktigt att han tackat ja. Hon tycker att en mannekäng ska vara lång. Och snygg. Och kunna gå läckert. Päronskallen är varken lång eller snygg. Och mannekäng-stegen är han helt blåst på. Men. Då Lena L frågar snällt. Då svarar han ja. För han har nog ett gott hjärta. Enn-ttå. Naa-lejss.
Saldo: 14,0 kmHemma. Packade träningsväskan. Fitness next. Kutade en knapp mil på löpmattan. Två kilometer i fem-minuters fart. Sen fem i fyra-sjutton-fart. Avslutade med ytterligare två i fem-minuters fart. Styrketränade och töjde lite. Foamrollade benen. Bastade. Mötte Juuso A i kalsong-rummet. Häng med på Grit Cardio! Stentuff träning för både hjärta och muskler. Mycket spring. Mycket hopp. Borde passa dig perfekt! Hmm? Tack. Men, nej tack! Jag ser ju ut som en kråka då jag hoppar. Men jag kan väl komma och kolla. Följde med passet på en bänk. Göta Petter! Deltagarna gav järnet. Svetten sprutade. Ledaren Jeija L pushade. Jobbigt. Helt galet jobbigt! Hmmm? Det där fixar nog inte jag. Inte mitt hjärta. Inte benen. Inte kroppen. Inte en chans! Tyvärr!
Pedade hem igen. Käkade en gröttallrik. Hittade en intressant artikel i Runners World, Så blir löpningen en vana. Enligt skribenten finns det tre faser då man beslutat sig för att börja löpträna. Igångsättnings-, etablerings- och vanefasen. Hittade mig själv i vanefasen. Typ. Då löpningen blivit en naturlig del av tillvaron. "Löpningen har nu blivit till ett behov och du blir frustrerad när du tvingas ställa in planerade träningspass". Jepp. Stämmer. Men i fas tre finns också en fara. "Ett fåtal löpare klarar tyvärr inte att se på sin träning från ett sunt perspektiv, utan utvecklar närmast en besatthet. De klarar inte av att balansera sin träning mot livet i övrigt och ger inte kroppen tillräcklig tid till återhämtning mellan träningspass och tävlingar. De tror att mer alltid är bättre och tangerar ständigt gränsen för överträning. Ofta negligerar eller förtränger de skadebesvär och tränar trots att de har ont." Kära Päronskalle. Handen på hjärtat! Visst stämmer det skrämmande bra in på dig? Päronskallen nickade. Och lovade att nästa år att träna både bättre och smartare. Hoppas han håller sitt nyårs-löfte!
Sen vilade Päronskallen lite på soffan. Vaimo i jobb. Lite senare i kväll skall han till Idrottsgården. För att öva inför Köpmannamässans modevisning. Vaimo gillar inte riktigt att han tackat ja. Hon tycker att en mannekäng ska vara lång. Och snygg. Och kunna gå läckert. Päronskallen är varken lång eller snygg. Och mannekäng-stegen är han helt blåst på. Men. Då Lena L frågar snällt. Då svarar han ja. För han har nog ett gott hjärta. Enn-ttå. Naa-lejss.
Totalt: 3 592,0 km
Mål: + 138,0 km
Kanon: Skollunchen och personalkaffet.
Kalkon: Ännu har ingen elev noterat Päronskallens rabatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar