I går kväll. Kollade på veckofinalen av halvåttahosmej och antikprogrammet Bytt är Bytt. Slumrade in i dubbelsängen, typ kymmeneltä.
Fredag. Typ minus åtta grader. Klädde mig därefter. Kutade Pappas runda i snigelfart. Stannade vid graven i Tempellunden. Kröp ner på alla fyra. Putsade bort snön från lyktorna, ljungen och stenen. Fortsatte med ett hej-tå tillbaks till Marstranden. Käkade.
Päronskallen tog sen gula till jobbet. Röjkte och funderade på etupenkkin. November är ju Movember-månaden. Enligt Wikipedia, en internationell kampanj för att uppmärksamma manssjukdomar, särskilt prostatacancer. Hmmm? Päronskallen kliade sig på tredagars-skägget. Kanske jag skulle odla mustasch? Precis som rabatten jag hade på åtti-talet. Synd bara att min skäggväxt är så förtvivlat klen. Nåå-jaa. Skitsamma. Det är ju tanken som räknas. Jag gör det. Letade fram en rakhyvel i skolans kara-vee-see. Karvade bort fjunen på hakan. Sparade typ två under klyvaren. Fundeerade vem som först skulle lägga märke till hans nya lukk? INGEN på jobbet noterade Päronskallens mustasch. Inte ens femmans flickor. Som annars brukar påpeka typ alla avvikelser. Till slut gick päronskallen fram till Jens L, hans enda manliga kollega. Pekade på päronskalle-fejset. Har du sett? Va? Det där, frustade Jens. Jag trodde du glömt att tvätta dig i morse! Voj arma dagar!
Päronskallen tog tvåans gula hem. Fortsatte direkt tillbaks till Larsmo. Till hovmassör Sune. I vita. Med sommardäck. Funkade bra. Ända tills han kom till Fagernäsvägen. Göta Petter! Livrädd att köra i diket. Kröp fram längs is-kanan. Parkerade på Sunes uppfart. Och lade sig till rätta på britsen. Medan Sune stuvade ner tummarna i framlåren. Hittade massor av typ knutar från rekordloppet. Avslutade behandlingen med några töjningar. Hördu Ingo. Du är inte bara blind och döv. Du är styv som en träbock. Ja, till och med styvare, flinade min hovmassör. Päronskallen tackade, betalade och bokade in ett nytt besök. Vandrade ut med lätta steg. Stannade. Var tusan? Tittade neråt vägen. Fick ögonen på vita. Som rullat iväg. Backat. Nerför uppfarten. På väg ner i ett dike. Men i grevens tid hindrats av en pytteliten snökarm. Typ. Päronskallen pustade ut. Av lättnad. Gav snökarmen en kram. Som tack för hjälpen.
Körde hem. Minst lika försiktigt. Käkade lite jogurttia. Packade träningsväskan. Och traskade till Fitness. Kutade en åtta på löpmattan. På lätta, nymasserade ben. Utan knutar. Töjde lite efteråt. Bastade. Och vandrade hemåt igen. Via lähikauppan. Skulle överraska sjuklediga vaimo med en pelargon, typ. Hon älskar pelargoner, päronskallar ..... och Pantteri. Päronskallen ångrade sig. Köpte en påse Pantteri i stället. Hon bjuder nog på ett par pastiller. Hemma. Päronskallen överräckte påsen med ett "grattis till sjukledigheten, eller vad man nu säger!" Tack, det var ju snällt. Varpå givaren stuvade in en Dr-Oetker-4-Cheese i ugnen. En bra början på fredagsmyset. Tyckte Päronskallen. Även om ingen. Absolut ingen. Inte ens vaimo. Hade noterat hans fjuniga bidrag. För uppmärksammandet av manssjukdomar.
Totalt: 3 547,0 km
Mål: + 126,0 km
Kanon: Dr-Oetker-4-Cheese
Kalkon: Päronskallens osynliga mustasch.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar