DR N

Dag 324

I går kväll. Kranen droppade. Halsen började gröta på nytt. Pannan brände. Käkade blå-mynthon. Kröp i säng halv åtta. Sov oroligt. Precis hela natten. Voj arma dagar!

Torsdag. Masade mig ur sängen viideltä. Inget morgonpass. Käkade gröt. Kryddat med snor-dropp. Vaimo grinade. Uääkk! Tog gula till jobbet. Betade av ett par lektioner. Kanslijobbade. Och stängde rektorsexpeditionen. Sov hela vägen hem.

Hemma. Kände mig någorlunda pigg. Eventuellt feberfri? Packade träningsväskan. Pedade till Fitness. Kutade en dryg mil på löpmattan. Skippade töjandet. Bastade länge i stället. Träffade en trevlig kille på bastulaven. Killen talade god svenska, men var knappast finne. Han berättade att han också springer. Gärna intervaller. För att ge hjärtat variation, som han uttryckte det. Jag berättade om min utmaning. Oj, då kommer du att leva länge, påstod han. I dörren till duschen. Jag blev kvar på laven. Röjkte lite och fundeerade. Killen jag nyss träffat är nog läkare? Kanske rentav kardiolog? Men vågar jag fråga? Jodå. Päronskallen vågade. I omklädningsrummet. I bara kalsongerna. Hördu, är du möjligtvis läkare? Killen nickade. Jess, jag visste det! Är du hjärtläkare? Ny nick. Jess, jag visste det. Då heter du Dr N! Killen nickade. Stum av förvåning. Förstås. Men hur visste du det? Jo. För det första. Du springer för att ge ditt hjärta variation. Typiskt läkarsnack. Två. Du talar riktigt bra svenska. Typ, som en utländsk läkare. Och. Tre. Du "lovade" mig ett långt liv. Det skulle jag också lova mina patienter. Typiskt läkarlöfte. Dr N gillade min slutledningsförmåga. Och vi skiljdes åt som goda vänner. Jag traskade hem igen. Nöjd. Belåten. Och lite mallig.
Hemma. Middagen stod framdukad. Knack-korvs-sås. Mmmmm. Käkade och kollade e-posten. Marie W från Kokkolan Matkatoimisto meddelade att boendet var fixat. Hotel Mar in the heart of Barcelona, between the Gothic Quarter and the beaches of Barceloneta. Kanon! Muy Bien! Fyra nätter för två-hundra-åttio-två juuro. Inklusive morgongröt. Utan frukost kostade det tre-hundra-sextio-sju! WTF! Trodde Marie skrivit fel. Det hade hon inte. Men Päronskallen fattar fortfarande inte hur spanjorerna räknar? Nåå-jaa. He e så tå.
Loggade dagens saldo. Landade på totalt tre-tusen-sju-hundra. Nu har jag bara drygt trehundra kilometer kvar. Göta Petter! Jag hinner ju före Luciasången.

Saldo: 10,5 km

Totalt: 3 700,0 km

Mål: + 136,0 km

Kanon: Inkvarteringen fixad

Kalkon: Halsen och snordroppet.