I går kväll. Kollade på historieätarna. Sexti-talet på tapeten. Programledarna Erik och Lotta käkade grissvansar och kotunga. Hujedamej! Men. Mindes att själv nog gillade grisfötter och blodbröd med fläskbitar. Hmmm? Kröp i säng kymmeneltä.
Tisdag. Tisdagsinvägning. Sjuttio-komma-sex. Det går åt fel håll! Käkade. Kollade ansiktsboken. Tvåan hörde av sig på Messenger. Najs! På väg från Osaka till Tokyo. Frågade om han noterat lördagens jordbävning i Nagano? Nope! Skönt att höra. Fortsatte till jobbet med gula.
Efter skoldagens slut. Käkade en tallrik jogurttia. Dags för ett kvällspass med Henry M. Ett par plusgrader. Duggregn. Kutade först till Pappas grav. Stannade där en stund. Mindes tillbaka. Den 25 maj. En söndag. Mamma ringde. Pappas hjärta hade stannat. Mindes hur jag barfota-sprang uppför trapporna. Till lägenheten. Till pappa på golvet. Ambulanspersonal överallt. Som gjorde allt för att hjälpa. Mindes också färden till intensiven i Kokkola. Med mamma och Joel i vita. Första läkarutlåtandet. Mindes allt. Så smärtsamt tydligt. Tiden läker alla sår. Det gör den nog inte. Tyvärr! Men. Det var i alla fall väldigt vackert vid graven idag. Gravljusen lyste som aldrig förr. Tillsammans med fem rosor, rosafärgade. Ångrade att jag inte hade en kamera i fickan. Fortsatte sen till Henrys kämppä. Kutade en dryg mil i duggregnet. Skönt! Benen kändes okej.
Hemma. Käkade dagens andra gröttallrik. Tog sen vita till Trädgårdsgatan. Drack kaffe med morsan. Visade henne bilder från Ettans och Tvåans äventyr i Sydostasien. Sen tittade vi på foton från Pappas barndom. Jag gillade speciellt ett foto där han står militärklädd. Tillsammans med sin lillasyster Linnea. Fortsatte sen hem igen. Möttes av en mörk och tyst lägenhet. Tände Tro, Hopp och Kärlek. Tände ett ljus. För min Pappa Kurt Vilhelm. Som jag saknar. Som vi alla saknar. Så gränslöst mycket.
Efter skoldagens slut. Käkade en tallrik jogurttia. Dags för ett kvällspass med Henry M. Ett par plusgrader. Duggregn. Kutade först till Pappas grav. Stannade där en stund. Mindes tillbaka. Den 25 maj. En söndag. Mamma ringde. Pappas hjärta hade stannat. Mindes hur jag barfota-sprang uppför trapporna. Till lägenheten. Till pappa på golvet. Ambulanspersonal överallt. Som gjorde allt för att hjälpa. Mindes också färden till intensiven i Kokkola. Med mamma och Joel i vita. Första läkarutlåtandet. Mindes allt. Så smärtsamt tydligt. Tiden läker alla sår. Det gör den nog inte. Tyvärr! Men. Det var i alla fall väldigt vackert vid graven idag. Gravljusen lyste som aldrig förr. Tillsammans med fem rosor, rosafärgade. Ångrade att jag inte hade en kamera i fickan. Fortsatte sen till Henrys kämppä. Kutade en dryg mil i duggregnet. Skönt! Benen kändes okej.
Hemma. Käkade dagens andra gröttallrik. Tog sen vita till Trädgårdsgatan. Drack kaffe med morsan. Visade henne bilder från Ettans och Tvåans äventyr i Sydostasien. Sen tittade vi på foton från Pappas barndom. Jag gillade speciellt ett foto där han står militärklädd. Tillsammans med sin lillasyster Linnea. Fortsatte sen hem igen. Möttes av en mörk och tyst lägenhet. Tände Tro, Hopp och Kärlek. Tände ett ljus. För min Pappa Kurt Vilhelm. Som jag saknar. Som vi alla saknar. Så gränslöst mycket.
Saldo: 11,0 km
Totalt: 3 763,0 km
Mål: + 144,0 km
Kanon: Vackert vid graven.
Kalkon: Inget morgonpass i morse heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar