Kanonjärerna räddade min lördagskväll. Vann semin på straffar. Får spela FA Cupfinal. Jättenajs! Firade med ännu ett lass zucchinilasagne. Ettan bekymrad. Hördu farsan. Oljelampan i vita, inte så rostiga lyser! Och jag skall till jobbet i morgon bitti. Suck och stön! Gröna kauppan hade stängt för länge sen. Tog Treken. Pedade i stället till ABC. Köpte motorolja. Pedade hem igen. Skitjobbigt i motvinden. Men är man köörlingförälder så är man. Fyllde på motoroljan. Kröp sen i säng.
Söndagsmorgon. Hemmapremiär för Jaro. Vaknade halv fem. Ryggen värkte. Mera Burana. Snart är jag ett varandrande apotek! Somnade på nytt. Sov till åtta. Käkade. Bäddade sängar. Diskade. Tvättade kläder. Off till Centralplanen halv tie. Städade öl- och biljettstugorna. I tre timmar. Hem via lähikauppan. Käkade en omelett. Hämtade andan. Vilade ryggen.
Off till Centralplanen igen. Satte mig tillrätta i biljettstuga nummer tre. Och sålde biljetter. Hörde hur bortalaget gjorde både ett och två mål. Shitt! Andra halvlek. Drog på mig ordningsvaktsjackan. Jaro förlorade matchen ändå. Shitt! Tröståt två grillkorvar. Och pedade hem.
Hemma. Kollade lite på TV. David Helenius i Helt Sjukt intervjuade Claes Åkesson, en av mina många förebilder. Han fick frågan om löpning kan gå överstyr? Och utvecklas till ett beroende? Till något helt sjukt? Javisst, svarade Claes. Men det är det värt. Han berättade också att han ibland tränat halvskadad. Och lyckats träna bort flera åkommor. "Det irriterade mår ibland bra av att irriteras" som han uttryckte det. Ljuv musik i mina öron.
Intervjun med Claes inspirerade mig till ett kvällspass. Trots att jag bara tänkt ägna kvällen till att deppa över Jaros torsk. Boston på fötterna. Kutade intervaller längs Larsmovägen, sex gånger tusen meter. Löpningen funkade bra. Kände av ryggen. Men lät den irriteras. På hemvägen hämtade jag farsans franska kärra. Behöver den i morgon bitti. Då jag skall på ett studiebesök till Snäckan i Ähtävä. I mina splitternya blåbyxor.
Saldo: 10,6 kmHemma. Kollade lite på TV. David Helenius i Helt Sjukt intervjuade Claes Åkesson, en av mina många förebilder. Han fick frågan om löpning kan gå överstyr? Och utvecklas till ett beroende? Till något helt sjukt? Javisst, svarade Claes. Men det är det värt. Han berättade också att han ibland tränat halvskadad. Och lyckats träna bort flera åkommor. "Det irriterade mår ibland bra av att irriteras" som han uttryckte det. Ljuv musik i mina öron.
Intervjun med Claes inspirerade mig till ett kvällspass. Trots att jag bara tänkt ägna kvällen till att deppa över Jaros torsk. Boston på fötterna. Kutade intervaller längs Larsmovägen, sex gånger tusen meter. Löpningen funkade bra. Kände av ryggen. Men lät den irriteras. På hemvägen hämtade jag farsans franska kärra. Behöver den i morgon bitti. Då jag skall på ett studiebesök till Snäckan i Ähtävä. I mina splitternya blåbyxor.
Totalt: 1 193,1 km
Mål: + 60,1 km
Kanon: Helt-apropå-intervallerna
Kalkon: Jaros torsk mot Inter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar