Dag 241
I går kväll. Kollade på en dokumentär om Whitney Houstons sista dagar. Ett tragiskt slut för en stor artist. Kröp i säng. Dödstrött.
I morse. Skulle gärna ha slaggat minst ett dygn till. Men, men. Ei auta. Töihin pitää mennä. Släpade mig upp ur bingen. Shorts och pannlampa. De två senaste morgnarna har jag haft bra fart under Kinvarorna. Kutat rundan på 25:02 och 25:10. Därför siktade jag på att alittaa tjugofem minuter. Första kilometern gick trögt. Typ nästan sex-minuters-tempo. Men sen fick jag upp farten. Snittade de resterande kilometrarna klart under fem. Kurvade in på gårdsplanen. Garminen visade 24:31. Bra början på en trög morgon. På väg till jobbet. Christian E bakom gula ratten. Berättade att han funderade på att sälja röda, rostiga? Till en kille i Ähtävä. Okej. Där får röda det säkert bra också. Normaldag på jobbet. Fredagsfeelis. Eleverna såg fram emot villa-avslutningen.
Efter jobbet. Päronskallen tog tvåans gula hem. Janne S bakom ratten. Tjeenare! Päronskallen tyckte att Janne såg märkligt sammanbiten ut. Va beredd! Päronskallen fattade nada. Vadd-då, beredd? Tittade sig omkring. Elever från finska yrkesskolan i Kokkola. På väg hem till Jeppis. Precis som vanligt. Men stämningen i gula verkade tryckt. Naa-lejss? Trots att det var fredag? Spända ansikten. Rädda ansikten. Förklaringen satt längst fram i bussen. En kille. Typ tretti. Typ puli-ukko. Typ tokstolle. Med stirrig blick. Och blodigt ansikte. Höll på och trakkade en snygg, ljushårig tjej. Gulp! Bäst att söka sig längst bak, tänkte päronskallen. Hittade en ledig plats. Smygsneglade på galningen. Som fortsatte trakkandet. Göta Petter! Otäckt! En jacka och en ryggsäck låg bredvid päronskallen. Det är säkert tokstollens? Bäst att jag byter plats, tänkte han. Klev upp. Flyttade typ tre rader framåt. Det borde han INTE ha gjort! I ögonvrån såg päronskallen hur tokstollen närmade sig. Och slog sig ner på andra sidan gången. Spände blicken i päronskallen. Och började ösa ur sig hotelser. På engelska! Typ. I'll kill You! I'll fu....ing kill You. Right now. You think I'm joking? Tillsammans med en massa svordomar. Både på engelska och finska. Päronskallen blev livrädd. Visste inte om han skulle låtsas att det regnade? Eller försöka lugna ner killen. Som nu närmade sig level RABIAT. Han valde regnet. Stirrade rakt fram. Rörde inte en min. I typ tie minuter. Kommer han på mig så trycker jag in armbågen i solar plexus. Allt va ja orkar. Sen får jag improvisera. Hur tusan brukar John McClane göra? Men. Ingen armbåge behövdes. Galningen steg plötsligt upp. Lomade tillbaks till etupenkkin. Men fortsatte pek-finger-skjuta mot päronskallen. Och att trakka den stackars ljushåriga. Tiden verkade stå still. Men sen agerade dagens hjälte ..... Janne S, han bakom gula ratten. Smygringde till farbror blå. Bad om assistans. Stannade sen bussen vid Strandcamping. Kling och Klang klev in. Greppade resolut tag i galningen. Som med ens förvandlades till ett lamm. Och svenskatalande. Ni kör väl hem mej, tiggde han. Med ett retfullt grin. I det samma håksade päronskallen var han sett killen förr. Göta Petter! Det är ju Skejtar-Jens, stans mest ökända skejtare. Hur tusan kunde jag missa det? Under tiden släpades Skejtar-Jens ut ur gula av Kling och Klang. Glöm det! Du ska tillbaks till Kokkola! Till butkan, upplyste lagens långa arm. Och alla i gula pustade ut.
Snackade lite med Janne bakom-ratten efteråt. Det där skötte du skit-bra! Men hur tusan kunde du hålla dig så lugn? Tja, jag antar att reaktionen kommer senare? Men sådana där idioter kör jag aldrig mer. Såheså, konstaterade dagens hjälte. Efteråt. Peedade till Polishuset. Lämnade in en anhållan om arrangerande av offentlig tillställning, Rosa Loppet den 5 oktober. Stay Tuned! Fortsatte hem. Packade träningsväskan. Peedade till Fitness. Peedade hem igen. Hade glömt mina dojor. Taas! Andra gången på en vecka! Kutade sen en knapp mil på löpmatta. Foam-rollade, töjde och bastade efteråt. Satt länge på bastulaven. Fundeerade på hemresan. Göta Petter vilken mes jag är! Tänk om jag hade stött på riktig galning. Med kniv. Eller pistol. Nu var det ju bara Skejtar-Jens!
Efter jobbet. Päronskallen tog tvåans gula hem. Janne S bakom ratten. Tjeenare! Päronskallen tyckte att Janne såg märkligt sammanbiten ut. Va beredd! Päronskallen fattade nada. Vadd-då, beredd? Tittade sig omkring. Elever från finska yrkesskolan i Kokkola. På väg hem till Jeppis. Precis som vanligt. Men stämningen i gula verkade tryckt. Naa-lejss? Trots att det var fredag? Spända ansikten. Rädda ansikten. Förklaringen satt längst fram i bussen. En kille. Typ tretti. Typ puli-ukko. Typ tokstolle. Med stirrig blick. Och blodigt ansikte. Höll på och trakkade en snygg, ljushårig tjej. Gulp! Bäst att söka sig längst bak, tänkte päronskallen. Hittade en ledig plats. Smygsneglade på galningen. Som fortsatte trakkandet. Göta Petter! Otäckt! En jacka och en ryggsäck låg bredvid päronskallen. Det är säkert tokstollens? Bäst att jag byter plats, tänkte han. Klev upp. Flyttade typ tre rader framåt. Det borde han INTE ha gjort! I ögonvrån såg päronskallen hur tokstollen närmade sig. Och slog sig ner på andra sidan gången. Spände blicken i päronskallen. Och började ösa ur sig hotelser. På engelska! Typ. I'll kill You! I'll fu....ing kill You. Right now. You think I'm joking? Tillsammans med en massa svordomar. Både på engelska och finska. Päronskallen blev livrädd. Visste inte om han skulle låtsas att det regnade? Eller försöka lugna ner killen. Som nu närmade sig level RABIAT. Han valde regnet. Stirrade rakt fram. Rörde inte en min. I typ tie minuter. Kommer han på mig så trycker jag in armbågen i solar plexus. Allt va ja orkar. Sen får jag improvisera. Hur tusan brukar John McClane göra? Men. Ingen armbåge behövdes. Galningen steg plötsligt upp. Lomade tillbaks till etupenkkin. Men fortsatte pek-finger-skjuta mot päronskallen. Och att trakka den stackars ljushåriga. Tiden verkade stå still. Men sen agerade dagens hjälte ..... Janne S, han bakom gula ratten. Smygringde till farbror blå. Bad om assistans. Stannade sen bussen vid Strandcamping. Kling och Klang klev in. Greppade resolut tag i galningen. Som med ens förvandlades till ett lamm. Och svenskatalande. Ni kör väl hem mej, tiggde han. Med ett retfullt grin. I det samma håksade päronskallen var han sett killen förr. Göta Petter! Det är ju Skejtar-Jens, stans mest ökända skejtare. Hur tusan kunde jag missa det? Under tiden släpades Skejtar-Jens ut ur gula av Kling och Klang. Glöm det! Du ska tillbaks till Kokkola! Till butkan, upplyste lagens långa arm. Och alla i gula pustade ut.
Snackade lite med Janne bakom-ratten efteråt. Det där skötte du skit-bra! Men hur tusan kunde du hålla dig så lugn? Tja, jag antar att reaktionen kommer senare? Men sådana där idioter kör jag aldrig mer. Såheså, konstaterade dagens hjälte. Efteråt. Peedade till Polishuset. Lämnade in en anhållan om arrangerande av offentlig tillställning, Rosa Loppet den 5 oktober. Stay Tuned! Fortsatte hem. Packade träningsväskan. Peedade till Fitness. Peedade hem igen. Hade glömt mina dojor. Taas! Andra gången på en vecka! Kutade sen en knapp mil på löpmatta. Foam-rollade, töjde och bastade efteråt. Satt länge på bastulaven. Fundeerade på hemresan. Göta Petter vilken mes jag är! Tänk om jag hade stött på riktig galning. Med kniv. Eller pistol. Nu var det ju bara Skejtar-Jens!
Saldo: 13,6 km
Totalt: 2 738,0 km
Mål: + 87,0 km
Kanon: Janne S
Kalkon: Päronskallen är en mes, såheså!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar