Måndag. Vecka trettiofem. Tredje veckan på höstterminen. Nokian på fyra-tjugo igen. Masade mig upp efter en orolig natt. Inte speciellt utvilad. Drog på mig kinvarorna. Och begav mig ut i augusti-mörkret. Rätt kyligt. Men satsade på shorts ändå. Benen brukar nog hållas varma. Kutade pappas runda. Benen på gott humör. Gasade på nerför Trädgårdsgatan. Spurtade lite på slutet. Efteråt. Offrade den sista lilla mjölkskvätten till morgongröten. Sorry vaimo! Ingen mjölk till morgonkaffet! Tror nog hon överlever ändå. Naa-lejss. Tog gula till jobbet. Trevliga Ari S bakom ratten. Intensiv dag på jobbet. Flera lektioner och en hel del pappersexercis. Avslutade dagen med två lärarmöten.
Päronskallen åkte hem med gula. Fortsatte direkt till torget. Till en motionshappening, Finska män på äventyr. På torget stod en långtradare parkerad. Utrustad med "motions-laboratorium." Päronskallen började sitt äventyr med att fylla i en blankett med bakgrundsfakta. Sen slussades han in i laboratoriet. Hälsades välkommen av en snygg tjej. Ahaa, det är hon som ska laborisera med mig, tänkte päronskallen full av förväntan. Men bruden skickade honom bara vidare till en stor, skäggig typ. Som stoppade en slags knipanordning i hans hand. Och bad päronskallen klämma. "Purista niin kovaa kun pystyt." Päronskallen hämtade luft till lungorna. Och puristade så han blev blå i ansiktet. Skägget kollade resultatet. Skakade på huvudet. Och uppmanade att klämma på nytt. Något bättre resultat nu. En tvåa på en skala från ett till fem. Nååjaa, tänkte päronskallen. Det enda jag behöver purista är ju tv-staken. Sen slussades han vidare till två tjejer som bad honom klä av sig. Men bara mössa, jacka, strumpor och skor. Och smörja päronfingrarna, speciellt peukalon, med en salva. Sen ställa sig på en slags våg. Först med händerna utefter sidorna. Och sen greppa en styrstång - typ. En massa siffror började samtidigt snurra. Päronskallen fattade nada. Visste inte vad det hela gick ut på. Men följde instruktionerna nogsamt. På den tredje stationen drog han snällt upp skjortan. Medan en tredje tjej sprang runt honom med ett måttband. Päronskallen drog in magen. Lite lagom myttji. Till slut fick han lägga sig ner med ett pulsbälte. Typ fem minuter. Sen var äventyret över. Och päronskallen fick resultatet på ett papper. Med typ tusen-miljoner detaljer om hans vartalo. Typ viktindex, visceralt fett, kroppssammansättning. Han fattade nada av det mesta. Men längst nere på pappret stod det att han är en idrottare. Det gillade päronskallen. Och påpekade det sen för Bjarne H. Som också hade besökt långtradar-laboratoriet.
Fortsatte hem sen. Packade träningsväskan. Och skyndade mig till Fitness. Där jag märkte att skorna lämnat kvar hemma på balkongen. Shitt, shitt! Peedade efter dojorna. Upp på mattan i fivefingers. Kutade en knapp mil. I bra fart. Hur lätt som helst. Senare på kvällen. Studerade resultatet lite noggrannare. Den maximala syreupptagningsförmågan (VO2 max) intresserade mest. Kände mig hyfsat nöjd med 54 ml/kg/min. Men hur tusan labb-folket fick fram den siffran? Det vete katten.
PS
Elitlöpares VO2 max brukar pendla mellan 65-85. Hämtade uppgiften från Johan Renströms "Hjärnfysik - en blogg om hjärnan och löpning." Läs den!
Päronskallen åkte hem med gula. Fortsatte direkt till torget. Till en motionshappening, Finska män på äventyr. På torget stod en långtradare parkerad. Utrustad med "motions-laboratorium." Päronskallen började sitt äventyr med att fylla i en blankett med bakgrundsfakta. Sen slussades han in i laboratoriet. Hälsades välkommen av en snygg tjej. Ahaa, det är hon som ska laborisera med mig, tänkte päronskallen full av förväntan. Men bruden skickade honom bara vidare till en stor, skäggig typ. Som stoppade en slags knipanordning i hans hand. Och bad päronskallen klämma. "Purista niin kovaa kun pystyt." Päronskallen hämtade luft till lungorna. Och puristade så han blev blå i ansiktet. Skägget kollade resultatet. Skakade på huvudet. Och uppmanade att klämma på nytt. Något bättre resultat nu. En tvåa på en skala från ett till fem. Nååjaa, tänkte päronskallen. Det enda jag behöver purista är ju tv-staken. Sen slussades han vidare till två tjejer som bad honom klä av sig. Men bara mössa, jacka, strumpor och skor. Och smörja päronfingrarna, speciellt peukalon, med en salva. Sen ställa sig på en slags våg. Först med händerna utefter sidorna. Och sen greppa en styrstång - typ. En massa siffror började samtidigt snurra. Päronskallen fattade nada. Visste inte vad det hela gick ut på. Men följde instruktionerna nogsamt. På den tredje stationen drog han snällt upp skjortan. Medan en tredje tjej sprang runt honom med ett måttband. Päronskallen drog in magen. Lite lagom myttji. Till slut fick han lägga sig ner med ett pulsbälte. Typ fem minuter. Sen var äventyret över. Och päronskallen fick resultatet på ett papper. Med typ tusen-miljoner detaljer om hans vartalo. Typ viktindex, visceralt fett, kroppssammansättning. Han fattade nada av det mesta. Men längst nere på pappret stod det att han är en idrottare. Det gillade päronskallen. Och påpekade det sen för Bjarne H. Som också hade besökt långtradar-laboratoriet.
Fortsatte hem sen. Packade träningsväskan. Och skyndade mig till Fitness. Där jag märkte att skorna lämnat kvar hemma på balkongen. Shitt, shitt! Peedade efter dojorna. Upp på mattan i fivefingers. Kutade en knapp mil. I bra fart. Hur lätt som helst. Senare på kvällen. Studerade resultatet lite noggrannare. Den maximala syreupptagningsförmågan (VO2 max) intresserade mest. Kände mig hyfsat nöjd med 54 ml/kg/min. Men hur tusan labb-folket fick fram den siffran? Det vete katten.
PS
Elitlöpares VO2 max brukar pendla mellan 65-85. Hämtade uppgiften från Johan Renströms "Hjärnfysik - en blogg om hjärnan och löpning." Läs den!
Saldo: 13,3 km
Totalt: 2 693,0 km
Mål: + 86,0 km
Kanon: Idrottare
Kalkon: Gripkraften
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar