Käkade den andra halvan av prinsessbakelsen framför Alexander B:s yviga skägg. Sen joxade vaimo och päronskallen med nya älykellon. Bandets längd måste justeras. Alltså kortas av. Päronskallen läste instruktionsboken. Om och om igen. Kliade sig på flinten. Hmmmm? Hämtade till slut en sax. Men hejdade sig. Strax innan han skulle börja karva i presenten. Hmmm? Hårdskivan snurrade. Kanske bäst att överlåta klippandet åt ägarinnan? Tänk om jag skulle klippa galet? Göra bandet för kort. Hemska tanke. Ropade i stället efter vaimo. Som klippte till. Med säker hand.
I morse. Päronskallen kutade pappas runda. I pygméskorna. Högerdojan klämde fruktansvärt. Vänstern kändes däremot rätt okej. Och löpningen funkade betydligt bättre än i går morse. Skönt! Falskt alarm? Päronskallen dök in i kämppän. Strax före fem. Möttes av vaimo vid köksbordet. Vad tusan? Är du redan uppe? Den hulda svarade inte. Konstaterade bara. Du är skyldig mig fem euro till. Va tusan? Jo, för att du inte stängde av väckarklockan i morse. Den väckte mig redan halv fem. Därför. Päronskallen suckade. Nickade uppgivet. Och sjönk ner i morgongröten.
I jobbet. Kämpade i flera timmar med ett skoladministrationsprogram. Höll ett par lektioner. Förberedde ett informationsmöte om flyktingmottagningen i Jakobstadsnejden. Rullade fram en videokanon. Men saknade ännu en skarvsladd. Letade i gymnastiksalens redskapsförråd. Nope. Men plötsligt. Där. Helt synligt. På skolans finaste piano. Låg nyckelknippan och pöste. Flinade mig rätt upp i naama. Men det kvittade. Jiiiihaaa! Dagens kanon, so far. Sen mindes jag. I går skulle jag ju lära ettorna en ny sång, på finska. Före lektionen tog jag ut melodin på pianot. Något jag helt förträngt. Suck!
På eftermiddagen. Andreas H, rektorskollega och bra kaar, hjälpte mig på traven med adminstrationsprogrammet. Före flyktingmötet skyndade jag mig att kuta mitt eftermiddagspass. Höll hyfsat tempo. Speciellt på slutet. Under fem minuter per kilometer. Innan flyktingmötet startade hann jag både duscha och äta en burk risgrynsgröt. Mansikkahillon kera. Rätt välbesökt möte. Bosundborna är duktiga på att ställa upp. I vått och torrt. Efter mötet liftade jag hem med de tre informatörerna. Eva-Maria E bakom ratten, Samer från Jordanien och en kille jag missat namnet på. Snackade löpning med E-M. Du måste käka bättre Ingo! Mera proteiner, mycket mera proteiner, förmanade hon. Typ ett gram protein per kilo på vågen. Det lovade jag. Bergsäkert.
I morse. Päronskallen kutade pappas runda. I pygméskorna. Högerdojan klämde fruktansvärt. Vänstern kändes däremot rätt okej. Och löpningen funkade betydligt bättre än i går morse. Skönt! Falskt alarm? Päronskallen dök in i kämppän. Strax före fem. Möttes av vaimo vid köksbordet. Vad tusan? Är du redan uppe? Den hulda svarade inte. Konstaterade bara. Du är skyldig mig fem euro till. Va tusan? Jo, för att du inte stängde av väckarklockan i morse. Den väckte mig redan halv fem. Därför. Päronskallen suckade. Nickade uppgivet. Och sjönk ner i morgongröten.
I jobbet. Kämpade i flera timmar med ett skoladministrationsprogram. Höll ett par lektioner. Förberedde ett informationsmöte om flyktingmottagningen i Jakobstadsnejden. Rullade fram en videokanon. Men saknade ännu en skarvsladd. Letade i gymnastiksalens redskapsförråd. Nope. Men plötsligt. Där. Helt synligt. På skolans finaste piano. Låg nyckelknippan och pöste. Flinade mig rätt upp i naama. Men det kvittade. Jiiiihaaa! Dagens kanon, so far. Sen mindes jag. I går skulle jag ju lära ettorna en ny sång, på finska. Före lektionen tog jag ut melodin på pianot. Något jag helt förträngt. Suck!
På eftermiddagen. Andreas H, rektorskollega och bra kaar, hjälpte mig på traven med adminstrationsprogrammet. Före flyktingmötet skyndade jag mig att kuta mitt eftermiddagspass. Höll hyfsat tempo. Speciellt på slutet. Under fem minuter per kilometer. Innan flyktingmötet startade hann jag både duscha och äta en burk risgrynsgröt. Mansikkahillon kera. Rätt välbesökt möte. Bosundborna är duktiga på att ställa upp. I vått och torrt. Efter mötet liftade jag hem med de tre informatörerna. Eva-Maria E bakom ratten, Samer från Jordanien och en kille jag missat namnet på. Snackade löpning med E-M. Du måste käka bättre Ingo! Mera proteiner, mycket mera proteiner, förmanade hon. Typ ett gram protein per kilo på vågen. Det lovade jag. Bergsäkert.
Saldo: 13,2 km
Totalt: 2 639,2 km
Mål: + 76,2 km
Kanon: Återförenades med nyckelknippan.
Kalkon: Sakkokassan är redan uppe i sex juuro. Sju, enligt vaimo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar