FORTFARANDE KRITISKT

Dag 146

I går kväll. Kollade hockeyfinalen. Halvhjärtat. Tankarna vandrade. Tillbaks till Trädgårdsgatan. Till mamma. Till pappas säng.  På intensiven i Kokkola. Ställde Nokian på halv fem. Kröp i säng. Med huvudet fullt av tankar. 

I morse. Käkade. Tog vita, inte så rostiga, till jobbet. Kanslijobbade till klockan sju. Fortsatte sen till skinnstaden. Träffade mamma och syrran som övernattat där. Fick besöka pappa. Och träffa en ung, manlig läkare. Som förklarade läget för oss. Fortfarande kritiskt. Att pappa nog aldrig kommer hem igen. Smärtsamt att höra. Men. Innerst inne. Visste jag det redan. Tackade ynglingen för hans ärliga analys. 

Lämnade mamma och syster hos pappa. Fortsatte tillbaks till jobbet. Höll ett par lektioner. Ringde Joel. Och grattade honom på tjugo-sju-års-dagen. Avslutade en lång arbetsdag med två lärarmöten. 

Efter jobbet. Tillbaka på intensiven. Hälsade på pappa. Viskade. Smekte hans huvud. Och hans händer. Drack kaffe med mamma, syrran och Corinne. Köpte några penninglotter åt födelsedagsbarnet. Önskade pappa god natt. Torkade bort en tår ur hans ögonvrå.

Skjutsade mamma och syrran till ett hotell. Fortsatte hem. Lyssnade på Helene och Thomas i bilen. Kände hur klumpen i halsen växte igen. Mötte Henrik Ö hemma på gårdsplanen. Prata med din pappa! Han hör nog, visste Henrik berätta. Träffade också jubilaren. På väg till nattjobb. Grattade honom. En snabb-kram i regnet.
Hemma. Kollade Livescore. Jaro hade förlorat i Rovaniemi. Surt. Tittade på halv-åtta-hos-mej. Norska Ägget i köket. Kul kille. Törstig som bara den. Loggade sen in på ansiktsboken. Hittade en massa värmande ord från mina vänner. Tusen tack för era omtankar! Jag uppskattar dem verkligen. Livet är tungt just nu. För oss alla. 

Saldo: 0,0 km

Totalt: 1 557,0 km

Mål: - 49,0 km

Kanon: -

Kalkon: -