BEGRAVNINGEN

Dag 165

Dagen jag så bävat för. Var här. Kravlade mig motvilligt upp. Strax efter sex. Strax efter vaimo. Som ju skulle fööna håret. Ett par timmar. Minst. Jag drog i stället på mig springkläderna. Mötte solen på trappan. Men också nordan. Vände om. Efter en mössa. Mötte Henry M vid galgbacken, prick sju. Ha du sovi naa, undrade han. Jepp, men int så myttji. Vi kutade Larsmovägen mini med en extra sväng in i Svedjenabba. Sprang förbi kyrkoherden Kaks kämppä. Henry föreslog att vi skulle överraska honom med en sång. Tror att den heter Ny är din dag, typ? En sång som passar utmärkt på födelsedagar. Och kyrkoherden jubilerade just idag. Njaaee sa jag. Han behöver nog få sova på sin nya dag! Avslutade morgonpasset med att hämta ett par liter mjölk från lähikauppan.

Halv tio. Var vi alla samlade hos pappa i kapellet vid Jakobstads sjukhus. Mamma, syrran och hennes familj, jag och min familj, mina svärföräldrar och treans flickvän. Och Henry förstås. Som läste en bön. Ledde psalmsången, Tack min Gud. Tror att alla grät. Sen fortsatte vi till Munsala kyrka. Pappa bars in av barnbarnen, Stephane och jag.

Elva. Jordfästning i Munsala kyrka. Kyrkoherden Jan-Erik Kak Nyman ledde. Talade så vackert. Så inlevelsefullt. Så varmt. Om pappa. Efter blomsterhyllningen uppträdde Henrys döttrar, Jonna och Caroline. Till fåglarna i skogen. Oerhört vackert! Det fixade inte jag. Tårarna sprutade.  

Minnesstund i församlingshemmet. En ljus. Och vacker stund. "En vänlig grönskas rika dräkt". Kyrkoherden mindes möten med pappa. "Blott en dag". Jag läste minnesadresserna. Jonna spelade violin. Henry sjöng "Som en bro över mörka vatten". Och en duett med med Caroline. Kramade dem båda. Vilka fina vänner jag har! Vid ordet fritt delades minnen. Tack Valfrid B! Tack moster Gretel! Tack kusin Ann-Britt! Och tack Pelle S! Jag höll också mitt tal. Som jag gruvat mig så för! Men. Kände mig märkligt lugn uppe i talarstolen. Antagligen en yrkesskada? Snörvlade lite. Läste lite fel. Men tror att budskapet gick fram. Naa-lejss. Psalmen "Bliv du hos mig" avslutade minnesstunden.

Halv tre. Karavanen fortsatte mot Jakobstad, Pedersöre kyrkogård. Jag undrade varför bilarna vi mötte inte stannade? Antagligen nya direktiv i körskolorna? Eller brist på folkvett? Men. Strax innan vi svängde in mot Jakobstad. Såg jag två bekanta löparprofiler, Örjan R och hans granne. Båda stannade. Tog av sig sina kepsar. Klockrent. Tack grabbar! Den gesten värmde nog mer än ni anade!
Kvart över tre. Gravsättning på kyrkogården. I Tempellunden. Vid grav två-hundra-fyrtio-nio. Med Pedersöre kyrka i bakgrunden. Kyrkoherden talade. Härlig är jorden. Soligt. Mycket vackert. Stämningsfullt. En stund att minnas. En fin avslutning för oss anhöriga. Och för pappa. Som jag älskar. Så mycket. Så gränslöst mycket. 

-------------

Dag 166
Direkt efter pappas begravning. Åkte hem till Marstranden. Ettan fortsatte till jobbet. Resten av familjen käkade pizza. Och somnade efteråt. Själv snarkade jag i tio minuter. Typ. Ville springa. Förstås. Fortfarande soligt. Vackert. Inte så kallt längre. Sprang först till graven. Mötte mamma och syrran. Blev inte speciellt överraskad. Fortsatte hem. Längs Larsmovägen Mini. Avslutade en lång dag med två fotbollsmatcher. Uruguay-Costa Rica och England-Italien. Kröp i säng klockan tre.
I morse. Dagen efter. Vaknade rätt sent. Typ nie, tror jag. Röjkte i sängen. Och fundeerade på gårdagen. Som jag bävat så inför. Tänk så fel man kan ha! Det blev ju i stället en både vacker och minnesvärd dag.  Drog på mig springkläderna. Soligt och vackert väder. Tog sikte på gravplats Pedersöre gravgård. En dryg kilometer till pappas grav. Gomorron pappa! Stannade en stund. Beundrade blomsterprakten. Fortsatte i maklig takt ut mot omfartsvägen. Vek sen in på gamla Bennäsvägen. Fick ihop sex kilometer. Käkade gröt i kuvösen. Klockan tolv samlades de närmast anhöriga till gudstjänst i Munsala kyrka. Det innebar att antalet gudstjänstbesökare steg med typ tusen procent. Minst! Sen samlade vi ihop allt käk som blivit över i församlingshemmet. Typ trehundra smörgare. Typ tvåhundra  tårtbitar. Modell extra large. Efteråt fortsatte jag med faster Linnea och kusin Marit till Jakobstads sjukhus, avdelning sex. Pappas storabror Lennart låg nu där. Jag bjöd honom på ett par tårtbitar. Som en klen tröst för att han inte kunnat komma på lillabrors begravning.
Dagens kanon väntade under brevinkastet till vår lägenhet. Min småkusin Peter L hade tagit en massa fina bilder från begravningen. Och dessutom bränt dem till två cd-skivor. Göta Petter vad glad jag blev åt dem! Visade bilderna genast åt mamma och vaimo. Som blev minst lika glada. Tusen tack Peter!
Sprang sen till Hamnskogen. Kutade bara ett varv. Men i ett rasande tempo. Återvände hem. Lagom till en kväll fylld av VM-fotboll. Och så Jaro. Förstås. På bortaplan. Mot IFK Mariehamn.

Saldo:  17,0 / 13,0 km

Totalt: 1 740,0 km

Mål: - 86,0 km

Kanon: Örjan och hans granne / Peter L

Kalkon: Bilisterna som inte stannade / Jaros torsk på Åland.