UTTERLEDEN

Dag 175

I går kväll. Kollade på Brasilien mot Kamerun. Käkade ännu en plätt. Neymar. Kung på plan. Gjorde två mål. Brassarna vann programenligt. Ställde Nokian på halv fem. Kröp i säng halv två. I senaste laget.

I morse. Masade mig ur sängen. Fortfarande proppmätt. Tisdagsinvägning. Fruktade en katastrof. Sjuttio-tre-komma-två. Min sämsta notering på jättelänge. Men väntat. Med tanke på vad jag proppade i mig i går. Käkade ändå en gröttallrik. Imodium. Och Burana.

Hämtade Ola S från Sexmansgränd klockan sex. Rattade svarta mot skidstugan i Lappfors. Ställde mig i kön för nummerlapp. Hundra deltagare. Många kända ansikten. Sen med buss till startplatsen. Mattias K uppmanade oss att följa blåa markeringar. Och sade att banan mätte typ 52-53 km. Hyfsat väder vid starten halv åtta. Typ tio grader. Mulet. Inte så blåsigt. Ola och jag slog följe med två trevliga killar, Leif N och Robert Ö. Märkte genast att vätskebältet var en miss. Flaskorna dunsade som besatta mot min ändalykt. Robert föreslog att jag skulle rotera bältet. Så att flaskorna hamnade på magen i stället. Funkade bättre. Men nöjd var jag inte. Noterade också hur jobbigt det var att löpa mellan stenar, rötter och buskar. Men bet ihop. Höger höftböjare började snart protestera. Ville inte lyfta högerfoten så högt. Fick rejält ont i böjaren. Droppade vätskebältet vid första stationen. Typ efter en mil. Dit for allt i energiväg jag släpat med mig! Shitt! Vid den andra stationen kylde jag ner höftböjaren med en ispåse. Lindrade smärtan. Marginellt. Halvvägs in i loppet bjöds vi på köttsoppa och plättar vid Sexsjön. Jag skippade käket. Kylde höftböjaren i stället. Och kutade vidare. Nu började också magen protestera. Tydligen hade jag käkat alldeles för mycket igår? Hur korkad får man vara? Flera depåstopp i skogen följde. Medan grabbarna tålmodigt väntade. Thanx! Kände mig ändå rätt fräsch i benen. Höftböjaren undantagen. Efter typ trettio kilometer. Tjejrop. Strax framför oss. Maria B, Fia S och Mimmi Ö? Jepp. Tjejerna hade sprungit på en huggorm. Som låg och solade. Mitt på Utterleden. En av grabbarna tog en käpp. Och slängde iväg odjuret. Vilken hjälte! Tjejerna tackade så mycket. Och lät oss passera. Av alla som startat hade vi nu bara två löpare framför oss. Men över två mil till målet. Tunga mil! Och magen fortsatte protestera. Funderade på att stoppa två fingrar i halsen. Men lät bli. Med tanke på de påtvingade depåstoppen. :-) Fyrtio-två kilometer passerades. Så långt har jag aldrig sprungit tidigare! Men. Tempot hade sjunkit rejält. Ibland gick vi. Sista stationen vid Bockabron. Typ sju kilometer kvar. Drack fem muggar vatten. Och en hallon-sopps-mugg. På tok för mycket! Kylde ner höftböjaren. Drygt sju kvar. Den sista sträckan småsprang vi. Eller gick. Kvartetten var sliten. Leif och jag hade det nog jobbigast. Till slut syntes taket till skidstugan i Lappfors! Vilken vacker syn! Jiiihaaa! En liten spurt nerför backen. Och så var vi i mål. Äntligen! Femtio-två kilometer takana. På drygt sex timmar, 6:15:15.
Mattias K delade ut diplom. Jag tömde en energidryck. Och bastade med resten av kvartetten. En stund senare dök tjej-trion upp. Hur glada som helst över sin prestation. Vilket de naturligtvis skall vara. Ari L skall också känna sig stolt. Han kutade hela sträckan i sina älskade Fivefingers. Vilken kille!
Hämtade skit-bältet från sista stationen. Vid Bockabron. Men bara för att jag lämnat snusdosan i det. Träffade en trevlig kille. Tror han hette Andreas F? Berättade att hans vaimo brukar läsa min blogg som godnattsaga (!) åt honom. Sov gott Andreas! Det skall i alla fall jag göra. Efter Jaromatchen. Och VM-fotbollen. Förstås.

Saldo: 52,0 km

Totalt: 1 886,0 km

Mål: - 39,0 km

Kanon: Att ha kutat 52 kilometer.

Kalkon: Magen, höftböjaren och vätskebältet förstås.