I går kväll. Låg fullständigt utpumpad i soffan. Följde med Jaros match mot Lahti på Livescore. Retfull uddamålsförlust, 1-0. Kollade hur Suarez tuggade på Cellinis axel. Någon borde nog erbjuda killen ett vegetariskt alternativ! Var tvungen att skippa elvamatchen, Grekland vs Ivory Coast. Måste få sova!
Onsdag. Vaknade seitsemältä. Sträckte på mig i dubbelsängen. Oändligt försiktigt. Vänster ben. Höger ben. Högra höftböjaren protesterade lite. Satte mig på sängkanten. Inspekterade föötre. En åt gången. Högerfoten? Två blåfärgade tånaglar. Eikä muuta. Vänsterfoten? En ilsket röd blåsa. Strax under hallux valgus. Vristen ömmade. Kände mig rätt nöjd ändå. Kunde ju ha varit mycket värre.
Kollade matchvikten. Tre kilo lättare än i går. Fattas bara. Jag brände väl långt över tretusen kalorier. Gjorde mig redo för en morgonlänken. Mössa. Shorts. Nike Free. Pappas runda. Prick fem kilometer. Började ytterst försiktigt. Kände efter. Försiktigt. Höftböjaren Iliopsoas protesterade. Oaaaajjjj! Shitt! Shitt! Gick ett par meter. Nytt spring-försök. Nope! Ei käy. Måste avbryta. Shitt! Surt! Linkade till Trädgårdsgatan, typ tvåhundra meter. Tog hissen upp. Förklarade läget. Morsan förfärades mest över mina shorts! Du måste ju ha varmt om benen! Men gav mig Burana. Lånade pappas bil. Hjälpte högerbenet över tröskeln med händerna. Rattade hem till Marstranden. Käkade gröt. Lade mig på soffan. Deppade lite. Voj arma dagar! Voj arma, arma dagar!
Tog mig i kragen. Repade mod. Hämtade Burana, Voltaren gel och kylspray från staan. Ägnade sen resten av dagen åt rehab. Piller-sprej-salva-vila-piller-spej-salva-vila. Läste en hel del. Dantes Inferno. Där var jag inte. Ännu.
På eftermiddagen. Rattade pappas bil till Trädgårdsgatan. Vandrade försiktigt hemåt. Åttahundra meter. Tog tjugo minuter. Tröstade mig med en hallonbakelse till ett-meddas-kaffi. Fortsatte rehabiliteringen. Henry M ringde. Ville ha en kaveri till Fitness? Ei onnistu! Men. I morgon bitti gör jag ett nytt försök. Hoppas, hoppas att rehabiliteringen av Iliopsoas gjort susen! Annars vet jag inte vad jag tar mig till?
Onsdag. Vaknade seitsemältä. Sträckte på mig i dubbelsängen. Oändligt försiktigt. Vänster ben. Höger ben. Högra höftböjaren protesterade lite. Satte mig på sängkanten. Inspekterade föötre. En åt gången. Högerfoten? Två blåfärgade tånaglar. Eikä muuta. Vänsterfoten? En ilsket röd blåsa. Strax under hallux valgus. Vristen ömmade. Kände mig rätt nöjd ändå. Kunde ju ha varit mycket värre.
Kollade matchvikten. Tre kilo lättare än i går. Fattas bara. Jag brände väl långt över tretusen kalorier. Gjorde mig redo för en morgonlänken. Mössa. Shorts. Nike Free. Pappas runda. Prick fem kilometer. Började ytterst försiktigt. Kände efter. Försiktigt. Höftböjaren Iliopsoas protesterade. Oaaaajjjj! Shitt! Shitt! Gick ett par meter. Nytt spring-försök. Nope! Ei käy. Måste avbryta. Shitt! Surt! Linkade till Trädgårdsgatan, typ tvåhundra meter. Tog hissen upp. Förklarade läget. Morsan förfärades mest över mina shorts! Du måste ju ha varmt om benen! Men gav mig Burana. Lånade pappas bil. Hjälpte högerbenet över tröskeln med händerna. Rattade hem till Marstranden. Käkade gröt. Lade mig på soffan. Deppade lite. Voj arma dagar! Voj arma, arma dagar!
Tog mig i kragen. Repade mod. Hämtade Burana, Voltaren gel och kylspray från staan. Ägnade sen resten av dagen åt rehab. Piller-sprej-salva-vila-piller-spej-salva-vila. Läste en hel del. Dantes Inferno. Där var jag inte. Ännu.
På eftermiddagen. Rattade pappas bil till Trädgårdsgatan. Vandrade försiktigt hemåt. Åttahundra meter. Tog tjugo minuter. Tröstade mig med en hallonbakelse till ett-meddas-kaffi. Fortsatte rehabiliteringen. Henry M ringde. Ville ha en kaveri till Fitness? Ei onnistu! Men. I morgon bitti gör jag ett nytt försök. Hoppas, hoppas att rehabiliteringen av Iliopsoas gjort susen! Annars vet jag inte vad jag tar mig till?
Saldo: 0,0 km
Totalt: 1 886,0 km
Mål: - 50,0 km
Kanon: TROR att behandlingen går åt rätt håll.
Kalkon: Den trilskande höftböjaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar