MORGONPOSTEN

Dag 253

I morse. Klev upp efter en god natts sömn. Plus det jag sovit kvällen före. Ut på banan med Adizerorna på fötterna. Benen kändes bra. Kutade pappas runda i strax-över-fem-fart. Käkade morgongröten. Packade träningsväskan. Och begav mig mot gula startplatsen. Mötte Morgonposten strax utanför dörren. Livslevande! OMG! Med pannlampa. ÖT:s tidningsutdelare. Ett bespottat gäng. Killar och tjejer som fått så mycket skit på sistone. Både IRL och på sociala medier. Folk har varit riktigt taskiga. Och visat upp sina sämsta sidor. Också Päronskallen. Men vid närmare eftertanke. Typiska I-landsproblem. Bestämde mig därför för att vara riktigt najs mot Morgonposten. Trots att jag nog blivit utan morgonlektyr i morse också. Måårning, utdelningen går allt snabbare! Måårning, jo men idag har jag dessutom PS, suckade Morgonposten. Ta det lugnt bara. Snart går utdelningen som en dans, lovade jag uppmuntrande. I gula bussen. Tänkte tillbaka på det korta mötet. På den sympatiska och trevliga. Men olyckliga tidningsutdelaren. Skämdes lite. Tänkte tillbaks till min egen karriär som postin-kantaja. Mitt första sommarjobb, 1975. Sexton vårar. I piiri viisitoista. Stans största distrikt. Den allra första jobbdagen. Trodde aldrig jag skulle bli klar. Aldrig! Chefen fick hjälpa mig att sortera. Alla arga kunder jag mötte. Vissa rentav förbannade. En gubbe hotade ge mig stryk. Jag minns fortfarande vad han hette. Mina föräldrar blev oroliga. Funderade på att komma och leta rätt på mig. Men jag fixade det till slut, naalejss! Så fortsatte det. De första veckorna var jag helt lost. Levererade Hufvudstadsbladet, typ fyra på eftermiddagen. Om jag nu lyckades lägga den i rätt låda? Torsdagarna var värst. Då skulle typ alla ha Kyrkpressen. Men, men. Så småningom. Pikku hiljaa. Lärde jag mig jobbet. Snart pedade jag med Arbetarbladet i ena handen. Och styrstången i den andra. Från postlåda till postlåda. Behövde inte ens stanna. Fixade min runda med förbundna ögon. Nästan. Tio somrar jobbade jag sen som brevbärare. Tio somrar! I distrikt femton. Världens bästa sommarjobb. Såheså!
Lång dag på jobbet. Avslutade den med ett möte inför skolans hundra-års-jubileum, next year. Liftade sen söderut med Karl-Johan F. Klev av i Risöhäll. Kanonväder. Lätta ben. Typ strax-under-fem-minuters-fart. Svängde in mot stan vid Sunds. Fortsatte till gröna kauppan. För att hämta ett paket. Saknade legitimation. Och trodde det skulle skita sig. Men legget behövdes inte! Flickorna i gröna infon visade mig i stället till en maskin, modell adventskalender grande de lux. Matade in min super-hemliga kod i maskinen. Och vips. En lucka öppnades till vänster. Pling. Kikade in i kalendern. Och greppade ett mjukt paket. Supernajs! Fick faktiskt lite jul-fiilis! Från gröna kauppan kutade jag vidare till gula startplatsen. Möttes av en konstig syn? Där. På gräsmattan. Skuttade typ tie ungdomar. Killar som strippade. Tjejer som strippade. Med kläderna utbredda i gräset. I en lång, lång rad. Jag fattade nada? Men naa-lejss kul såg de ut att ha.
Hemma halv sju. Tyst i lägenheten. Lade mig på sängen. Pustade ut tillsammans med morgontidningen. Det gick precis lika bra att läsa den efter jobbet. Såheså.

PS
Det mjuka paketet gömde en retrotakki, Suomen Maajoukkuelogolla.

Saldo: 13,1 km

Totalt: 2 893,1 km

Mål: + 110,1 km

Kanon: Jackan passade perfekt.

Kalkon: Att päronskallen ibland stämt in i klagokören.