Keskiviikko-iltana. Kollade på Sveriges Mästerkock. Gillade deltagarnas Club Sandwichar. Men de var nog ändå chanslösa mot mina varma smörgare med edamerost och prickig korv. Kanske aningen snyggare. Men absolut inte godare. Rullade lite med foam-rollern innan jag slängde mig i säng. Pust!
I morse. Käkade. Packade träningsväskan. Skrapade framrutan på röda isbilen. Lyckades inget vidare. Fick i alla fall fram ett pyttelitet titthål. Rattade försiktigt fram till gula startplatsen. Henrik från Esse bakom ratten. Halvvägs. Gula Scanian började hacka. Stannade nästan. Shitt! Hamnar vi i snödrivan nu? I sommarskorna. Men efter lite kråtande fick Henkka igång linjebilen igen. Och jag kom till jobbet. Bara ett par minuter senare än vanligt. Pust!
En lång arbetsdag väntade. Och ett föräldramöte på kvällen. Bäst att genast ta tjuren vid hornen. Kanslijobbade och höll ett par lektioner. Rastvaktade. Hujedamej va kallt det var i sommarskorna. Tog sen tvåans buss tillbaks till Jeppis. Direkt från gula stationen till Fitness. Klev upp på mattan halv tre. Rätt tomt i salen. Men folk dök upp efterhand. Pontus B och Cay H. Sade åt Pontus att jag nog kunde tänka mig att testa Bemern. Och. Ifall testet föll väl ut så kan du ju göra ett tillägg i marknadsförings-broschyren, "Testattu hulluun" / "Funkar också på päronskallar". Det tyckte vi alla var ett bra förslag. Ha, ha, ha.
Sen dök Jonas H och Philip M upp. Men då var alla löpmattorna redan ockuperade. Boyzen stod och trampade. Otåliga. Till slut blev en matta ledig. Jonas rusade genast fram till den. Phille såg så besviken ut så jag överlät min matta åt honom. Dagens goda gärning. Check. Njae. Inte riktigt. Jag hade noterat att mattan vid ingången till spegelsalen blivit ledig. Kutade fyra avslutande kilometerar på den i stället. Bastade. Och hastade tillbaks till Larsmo. Till ett föräldramöte i Cronhjelmskolan. Men först skulle jag käka middag med rektorskollegorna, chefen och kvällens föreläsare, en entusiatisk skolbibliotekarie från Ahvenanmaa. Bibliotekarien heter Elspeth R. Hörde henne under rektorsdagarna i höstas. Minns hur jag halvsovande plötsligt spratt till under föreläsningen. En skolbibliotekarie som snackar om fotbollsspelaren Diego Forlan? Nämnde hon verkligen Diego Forlan, Uruguays megastjärna på fotbollshimlen? Henne måste jag nog lyssna på. Föreläsningen handlade om hur viktigt det är med förebilder. I Diegos fall var det inte hans trollkonster på fotbollsplanen. Utan att han läste böcker. Eller. Han lät sig åtminstone fotograferas med en bok i sin hand. Och det räcker långt för att få läströtta fotbollsspelande killar att tänka om. Och kanske gå till biblioteket. Att DF dessutom gjort en avstickare till Elspeths skola på Åland försämrade naturligtvis inte hans lyskraft direkt.
Gös på menyn vid Strandis. Inte något man käkar varje dag precis. Men en riktigt god firre. Sen fortsatte sällskapet till föräldramötet. Mötet inleddes med ett elevuppträdande. Knäpptyst i salen. De inledande tonerna till "You raise me up". Då hände det som inte får hända. Päronskallen hade glömt att ställa Nokian på ljudlös. Paul McCartney hävde upp sin stämma i Hey Jude. Päronskallen i full panik. Började febrilt rota i byxfickorna. Tusan, tusan! Skämdes som en hund. Fick till sist tag på telefonuslingen. Äntligen. Päronfingrarna hittade avstängningsknappen. Sjönk sen ihop. Vågade inte kolla föräldrareaktioner.
Men jag noterade att glädjande många Larsmoföräldrar var på plats. Och. Jag märkte hur de sög i sig av Elspeths entusiasm. Ett riktigt trevligt föräldramöte. Ett viktigt föräldramöte.
Saldo: 13,0 km
Totalt: 387,0 km
Mål: + 57,0 km
Kanon: Föreläsningen med Elspeth.
Kalkon: Glömde ljudlösa knappen.
Sen dök Jonas H och Philip M upp. Men då var alla löpmattorna redan ockuperade. Boyzen stod och trampade. Otåliga. Till slut blev en matta ledig. Jonas rusade genast fram till den. Phille såg så besviken ut så jag överlät min matta åt honom. Dagens goda gärning. Check. Njae. Inte riktigt. Jag hade noterat att mattan vid ingången till spegelsalen blivit ledig. Kutade fyra avslutande kilometerar på den i stället. Bastade. Och hastade tillbaks till Larsmo. Till ett föräldramöte i Cronhjelmskolan. Men först skulle jag käka middag med rektorskollegorna, chefen och kvällens föreläsare, en entusiatisk skolbibliotekarie från Ahvenanmaa. Bibliotekarien heter Elspeth R. Hörde henne under rektorsdagarna i höstas. Minns hur jag halvsovande plötsligt spratt till under föreläsningen. En skolbibliotekarie som snackar om fotbollsspelaren Diego Forlan? Nämnde hon verkligen Diego Forlan, Uruguays megastjärna på fotbollshimlen? Henne måste jag nog lyssna på. Föreläsningen handlade om hur viktigt det är med förebilder. I Diegos fall var det inte hans trollkonster på fotbollsplanen. Utan att han läste böcker. Eller. Han lät sig åtminstone fotograferas med en bok i sin hand. Och det räcker långt för att få läströtta fotbollsspelande killar att tänka om. Och kanske gå till biblioteket. Att DF dessutom gjort en avstickare till Elspeths skola på Åland försämrade naturligtvis inte hans lyskraft direkt.
Gös på menyn vid Strandis. Inte något man käkar varje dag precis. Men en riktigt god firre. Sen fortsatte sällskapet till föräldramötet. Mötet inleddes med ett elevuppträdande. Knäpptyst i salen. De inledande tonerna till "You raise me up". Då hände det som inte får hända. Päronskallen hade glömt att ställa Nokian på ljudlös. Paul McCartney hävde upp sin stämma i Hey Jude. Päronskallen i full panik. Började febrilt rota i byxfickorna. Tusan, tusan! Skämdes som en hund. Fick till sist tag på telefonuslingen. Äntligen. Päronfingrarna hittade avstängningsknappen. Sjönk sen ihop. Vågade inte kolla föräldrareaktioner.
Men jag noterade att glädjande många Larsmoföräldrar var på plats. Och. Jag märkte hur de sög i sig av Elspeths entusiasm. Ett riktigt trevligt föräldramöte. Ett viktigt föräldramöte.
Saldo: 13,0 km
Totalt: 387,0 km
Mål: + 57,0 km
Kanon: Föreläsningen med Elspeth.
Kalkon: Glömde ljudlösa knappen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar