Avslutade gårdagen tillsammans med Svärjes Mästerkock och Maria Wern. Skrattade gott åt mästerkock-bruden som serverade fiskpinnar och pulversås. Domartrion skrattade inte. Och Mannerström skällde ut pulver-sås-bruden. Maria Wern hade det också kämpigt. Tillsammans med en massa brudar. Och en seriemördare. Ensamma ute på Stora Karlsö. Jag kröp i säng vid elvasnåret. Dödstrött. Benen värkte. Före aftonbönen lovade jag dem en pekkanen i morgon, alltså idag.
Onsdag. Steg upp viideltä. Käkade. Och tog gula till jobbet. En arbetssam dag väntade. Massor av kanslijobb och flera lektioner. Avslutade jobbdagen med ett rektorsmöte. Föredragningslistan var flagg-stångs-lång. Chefen hade i alla fall dukat upp med kaffe och grisar. Armadis gott. Mötet drog ut så pass att jag missade bussen. Räddades av farmor Åsa L-N. Som skjutsade mig till WW-verkstaden. Vita, inte så rostiga, hade under dagen nagelfarits av nitiska besiktningsgranskare. Och underkänts. WW:s verkstadschef räknade upp en massa brister. P-knutarna glappade (?), styrfjädern hade brustit (?), bromsarna tog ojämnt! Till och med vinterdäcken fick underkänt. Päronskallen fattade nada. Bara att ett nytt verkstadsbesök kommer att gräva ett hål i hans lompakko. Ett djupt hål. Voj, arma dagar! Skrotbilarna blir min död. Men. Men. Päronskallen var ändå tvungen att boka en ny verkstadstid. Och hoppas att februarilönen skall täcka monsterfakturan.
Rattade hemåt i mörkret. Röjkte och fundeerade. Jag borde nog snart avyttra mina skrotbilar. Jonas A avbröt mina anti-bil-feber-tankar. Hej Ingo, har du boken om Zlatan? Njaaeee, jag har visserligen sett boken bland ettans tavara. Men inte på länge. Bad att få ringa upp Jonas lite senare. Möttes av en tom och mörk lägenhet. Vaimo i jobb. Tvåan på vift. Letade efter Zlatan i hela lägenheten. Med klent resultat. Ringde Jonas och berättade utgången. Lovade återkomma ifall jag skulle råka snubbla över killen från Rosengård.
Funderade sen lite på att faa-uut-å-spring. Men kom ihåg mitt löfte. Från i går kväll, strax före aftonbönen. Lade mig därför i stället på soffan. Med fötterna i högläge. Och en av vaimos prydnadsfiltar uppdragen till nosen. Zzzzzz.
Vaknade en timme senare. Fortfarande tyst i lägenheten. Fortsatte fundeera. Tankarna flög framåt. Till morgondagen. Till torsdagen den 9 januari. Ett helt okej datum. Om det inte vore för kallelsen till Stefan B:s tortyrkammare. Tror att jag har berättat om min skräck för tandläkarstolar, rosenborrar och rotfyllningar. Konstaterade att skräcken inte avtagit. Snarare tvärtom. Kände redan hjärtklappningar. Bara tjugo timmar kvar. Till att kliva upp i stolen. Till att ta ett krampaktigt tag i handtagen. Bli vågrät. Känna sylvassa nålar. Långt inne i munhålan. Hujedamej! Obs! Min tandläkarskräck beror INTE på Stefan. Han kan nog sin sak.
Slog ifrån mig tandläkartankarna. Tänkte på något roligare i stället. På att det i morgon är tävlingsdax, HOP-HAB Cup. Min första tävling sen misslyckandet i NYCM. En racer-tia ut till Schaumans Östra Port. Med start- och målgång vid Brahes bastu. Siktar på att springa sträckan på fyrtiofem minuter. Det måste gå. Naa-lejss.
Vid sextiden kände päronskallen att hans mage kurrade rejält. Lät nästan som om den hojtade efter Helmigröt och havtornssoppa. Kokade en grötkastrull. Mixade gröten med soppan ur kylen. Aaaaagh! Borde nog bjuda Mannerström på denna delikatess, tänkte päronskallen. Senare i kväll skall han kolla hur det går för Maria W och brudarna i mörkret ute på Stora Karlsö. Ja, ifall han vågar titta förstås!
Saldo: 0,0 km
Totalt: 104,0 km
Mål: + 16,0 km
Kanon: Helmigröten höll mäster-kock-klass. (enligt päronskallen)
Kalkon: Besiktningen.
Rattade hemåt i mörkret. Röjkte och fundeerade. Jag borde nog snart avyttra mina skrotbilar. Jonas A avbröt mina anti-bil-feber-tankar. Hej Ingo, har du boken om Zlatan? Njaaeee, jag har visserligen sett boken bland ettans tavara. Men inte på länge. Bad att få ringa upp Jonas lite senare. Möttes av en tom och mörk lägenhet. Vaimo i jobb. Tvåan på vift. Letade efter Zlatan i hela lägenheten. Med klent resultat. Ringde Jonas och berättade utgången. Lovade återkomma ifall jag skulle råka snubbla över killen från Rosengård.
Funderade sen lite på att faa-uut-å-spring. Men kom ihåg mitt löfte. Från i går kväll, strax före aftonbönen. Lade mig därför i stället på soffan. Med fötterna i högläge. Och en av vaimos prydnadsfiltar uppdragen till nosen. Zzzzzz.
Vaknade en timme senare. Fortfarande tyst i lägenheten. Fortsatte fundeera. Tankarna flög framåt. Till morgondagen. Till torsdagen den 9 januari. Ett helt okej datum. Om det inte vore för kallelsen till Stefan B:s tortyrkammare. Tror att jag har berättat om min skräck för tandläkarstolar, rosenborrar och rotfyllningar. Konstaterade att skräcken inte avtagit. Snarare tvärtom. Kände redan hjärtklappningar. Bara tjugo timmar kvar. Till att kliva upp i stolen. Till att ta ett krampaktigt tag i handtagen. Bli vågrät. Känna sylvassa nålar. Långt inne i munhålan. Hujedamej! Obs! Min tandläkarskräck beror INTE på Stefan. Han kan nog sin sak.
Slog ifrån mig tandläkartankarna. Tänkte på något roligare i stället. På att det i morgon är tävlingsdax, HOP-HAB Cup. Min första tävling sen misslyckandet i NYCM. En racer-tia ut till Schaumans Östra Port. Med start- och målgång vid Brahes bastu. Siktar på att springa sträckan på fyrtiofem minuter. Det måste gå. Naa-lejss.
Vid sextiden kände päronskallen att hans mage kurrade rejält. Lät nästan som om den hojtade efter Helmigröt och havtornssoppa. Kokade en grötkastrull. Mixade gröten med soppan ur kylen. Aaaaagh! Borde nog bjuda Mannerström på denna delikatess, tänkte päronskallen. Senare i kväll skall han kolla hur det går för Maria W och brudarna i mörkret ute på Stora Karlsö. Ja, ifall han vågar titta förstås!
Saldo: 0,0 km
Totalt: 104,0 km
Mål: + 16,0 km
Kanon: Helmigröten höll mäster-kock-klass. (enligt päronskallen)
Kalkon: Besiktningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar