SOM VANLIGT

Dag 7

Långt styrelsemöte med Jaro Junior i går kväll. Kom hem först halv tie. Sjönk ner i TV-soffan. Med en näve Fazerina. Mmmmm. Kollade min gamla blogg, En mil om dagen. Noterade att den nu passerat två-hundra-tusen sidvyer (200 446). Det ger ett snitt på nästan 550 läsare om dagen! Helt otroligt! Sen fastnade jag framför en actionrulle på TV:n, Die Hard II. Funderade på att se hela filmen. Men förnuftade mig. Och hoppade i säng vid elvasnåret. Somnade. Överraskande snabbt faktiskt. Najs. Det trodde jag inte.

Steg upp fem. Som vanligt. Tisdagsinvägning, sjuttio-två-komma-fyra. Som vanligt. Käkade chiagröt. Som vanligt. Pedade iväg till busstationen. Ganska vanligt. Skulle till att sätta i mig längst fram i bussen. Till höger bakom gula-chaffisen, Lasse B. Då jag märkte. Att en tjej hade satt sig där! Lagt beslag på MIN plats! Men det var falskt alarm. Tjejen skulle egentligen med bussen till Vasa. Satt bara och värmde sig i väntan på den. Så hon steg snart upp. Och överlämnade MIN plats åt mig. Då var allt. Igen. Precis som vanligt. Och. Som ni alla redan torde veta. Päronskallen gillar vanligt. 

I skolan. Var allt precis som vanligt. Jag kanslijobbade. Höll ett par lektioner. Käkade skollunch. Och avslutade dagen med ett budgetmöte. Jag visste precis vilka budgetdirektiv vi skulle få. Förlåt Carola L, Camilla N och Annette K! Andreas H hjälpte mig att få igång Wilma på nytt. Som vanligt. Efter mötet liftade jag hem med Andreas. Klev av vid gröna butiken. Traskade till busstationen. Och pedade hem igen. 

Väl hemma. Tyst i lägenheten. Bytte genast om till träningskläder. Och packade träningsväskan. Stoppade också ner mitt enda par farmare. Som fått ett jättestort hål i grenen. Undrar hur länge hålet funnit där? Jag upptäckte det i morse. Då jag letade efter en handske. Som jag lagt på bussframsätet. Rakt under avloppet. Shitt, shitt, tänkte jag då. Skolans rektor kan ju för böveln inte gå omkring med bjällrorna i luften! Till all lycka hittade jag ett par bortglömda farmare i skolan. Byxorna var både rena och hela. Men minst sju nummer för stora. Härstammade från tiden då jag painade nästan nitti. Ett par elever hade nog under dagen påpekat det för mig. Jag hade låtsats att det var mina nya julklappsbyxor.

Som sagt. Tog träningsväskan med de trasiga farmarna. Och rattade vita, inte så rostiga, till SyFix. Möttes av ett anslag. "SyFix håller stängt denna vecka." Voj arma dagar! Vad gör jag nu? Tja. Jag får väl fortsätta med XXXL-byxorna veckan ut. Och låssas att de är jättemoderna. Fortsatte till Fitness. Droppade träningsväskan i vindfånget. Och rattade vidare till WW-butiken. Parkerade vita utanför. Och stack in nyckeln till verkstadskillarnas pomo. Drog sen upp snoro. Och började kuta hemåt längs Larsmovägen. Ganska sakta. Ronny S pedade upp vid min sida. Jag skruvade upp farten rejält för att hinna snacka lite med honom. Funkade bra. Tack Ronny! Sprang till Fitness. Bytte om till fivefingers. Och kutade en dryg femma. Bredvid Johanna L. Jämngammal med ettan. Benpendlade efteråt. Och jobbade lite med tvättbrädan. Avslutade passet i bastun tillsammans med en liter glögg och en kille som kallas Jänis. Jag minns faktiskt inte hans riktiga namn. Förlåt! Traskade sen hem i januarimörkret. Allt. Ja allt var äntligen precis som vanligt, tänkte päronskallen mycket förnöjt.
I morgon funderar jag på att unna mig årets första vilodag. Jag har nu sprungit fyrtiotvå dagar i sträck. Och måste medge att det börjar kännas i mina gamla ben. Eventuellt tar också blogg-ingo ut en pekkanen. Men å andra sidan. Då är ju inte allt. Som vanligt. 

Saldo: 12,0 km

Totalt: 104,0 km

Mål: + 27,0 km

Kanon: Vardagen är här igen.

Kalkon: Hålet i grenen.