måndag 3 februari 2014

TACK FÖR MEJ!

Dag 34
Arsenal mot Crystal Palace i går kväll. Väntad hemmaseger. Och så var "vi" tillbaka i serietoppen. Avslutade kvällen med en dokumentär från Kunskapskanalen, Löparbyn Etiopien. Den handlade om två tjejer, Alemi och Hawii. Som inspirerats av att flera framgångsrika långdistanslöpare och olympiska mästare kommit just från deras lilla by Bekoji. I dokumentären drömmer flickorna om att ta sig ur fattigdomen. Och den enda vägen ut för dem är att bli löparstjärnor. Vilket ju inte är det lättaste. Men flickorna var envisa. Och tränade stenhårt. Tyckte lite synd om dem. Men nu fattar jag varför långloppens resultatlistor ser ut som de gör.
I morse. Vaknade. Kollade Nokian. Fem över fem! WTF! Varför har telefonskrället inte väckt mig på utsatt tid? Kollade alarmfunktionen. Ahaa! Päronskallen hade beställt väckning först om en timme. Typiskt honom! Hann ändå bra med gula. Ari S bakom ratten. Glad som lärka. Skojade med alla. Typ. En kille stabil kille i tjuogoårsåldern klev in i bussen. "En vuxen till Kokkola, tack!" Ari spände ögonen i grabben. "Ajokorttisi!" Ynglingen bara gapade. "Näytä ajokorttisi!" Ynglingen fattade äntligen. Fumlade surmulet fram sitt körkort. Och muttrade fram ett miksi. "Kai minun on pakko tarkistaa että olet aikuinen!" Stort jubel framme i bussen. Jag tyckte lite synd om killen. Det gjorde Ari tydligen också. "Förlåt. Jag skojade bara lite" tröstade han. Efter flera år i Svärje talar han riktigt bra svenska. Men killen verkade inte speciellt road av skämtet. Snarast ilsken. Jag slätade genast ut mina skrattmuskler. Bäst att inte reta honom ännu mer.
Lång dag i jobbet. Avslutade med två lärarmöten. Missade bussen. Men fick skjuts med en kollega, Charlotte R. Thanks! Velade för mig själv i bilen hem. Jag vilar idag? Njaaee. Jag springer lite på mattan? Njaaeee. Några dagars total-vila? Kunde inte bestämma mig. Okej. Jag bestämmer mig sen. Men först måste jag i alla fall få upp blodsockret. Na liiti. Så gör jag. Tyst och mörkt i lägenheten. Drack Oboj och käkade ett par smörgare. Kollade klockan. Om jag skyndar mig. Så hinner jag nog med en dryg mil på mattan. Sagt och gjort. Träningsväskan var färdigpackad. Hastade iväg till Fitness. Drog på mig Fivefingers. Sprang en dryg mil. Kändes hur bra som helst. Bastade. Och fortsatte sen direkt till ett årsmöte med FF Jaro Junior. Fick äran att hålla i ordförandeklubban. En ny styrelse valdes.  Och efter det sista klubbslaget tackade jag för mig. Kändes lite vemodigt. Men. Men. Allt har ju sin tid. Och jag har trots allt jobbat för Jaros juniorer i tjugosex år. Det är nästan halva livet det.
Rattade röda, rostiga hem till Marstranden. Sjönk ner i soffhörnet. Tillsammans med vaimo och en rejäl Göteborgs Rapé. Aaaaagh! Henry M ringde. Ville ha mig ut i morgon kväll halv sju. Njaaeee. Då ligger jag hos Sune, min hovmassör. 

Saldo: 11,8 km

Totalt: 444,0 km

Mål: + 70,0 km

Kanon: Ari S

Kalkon: Borde nog vila, men vill inte.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar