måndag 24 februari 2014

KÄRT ÅTERSEENDE

Dag 55
Söndagskväll. Så ska det låta. Och en thriller från TV4. Namnet har jag glömt. Kom i säng först långt efter midnatt. Men har man sportlov så har man.
Sovmorgon. Ack så skönt! Steg upp åtta. Käkade. Tog det piano. Kollade ansiktsboken. En massa fördömande/hånfulla kommentarer. Alla riktade mot den svenska hockeyspelaren som dopat sig. Med Zyrtec, en allergimedicin. Jag har själv käkat Zyrtec mot nässelfeber. Tror knappast att den är särskilt prestationshöjande. Inte i en hockeyrink heller. Läste också en artikel om minister Arhinmäki. Som deltagit i Lejonens bronsfirande. Och supit sig full. Slocknat vid bordet. Arhinmäki är minister, idrottsminister! Han har rest till OS på skattebetalarnas kostnad. Det reagerar åtminstone jag betydligt kraftigare på!
Packade träningsväskan för ett Fitnessbesök. Tänkte ta cykeln. Min dyra, fina Trek. Som jag omsorgsfullt vinterförvarat i ett förråd. Klev in i förrådet. WTF! Där stod tre mommo-peedar. Men ingen Trek. Voj raatis, raati. Miten on mahdollista? Att en cykel-tjuv har brutit sig in i förrådet. Och snott min ögonsten! Sportlovshumöret sjönk under nollstrecket. Cykeln hade ju kostat skjortan. Åtta-hundra juuro! Minst. Tog rostiga, röda till stan. Fick ett infall. Och gjorde en sväng till gula startplatsen. Trodde inte mina ögon. Där stod ju min trotjänare. Omsorgsfullt fastkedjade vid cykelställningen. Hur tusan? Päronskallen gick på högvarv. Antagligen har jag någon gång under vintern cyklat  till stationen. Och sen på hemvägen glömt hur jag tog mig dit. Antagligen har cykeln stått där i flera veckor. Kanske månader? Utan att jag sett den! Skit samma. Hjärtat tog ett glädjeskutt. Körde hem röda, rostiga. Traskade tillbaks till gula startplatsen. Nöjd och glad. Befriade Treken ur fångenskapen. Pusi, pusi! Struntade i att sadeln gav mig en dyngsur byxbak.
Fortsatte till Fitness. Egentligen vilodag i dag. Men kunde inte hålla mig borta från mattan. Kutade en dryg mil. Lugnt och försiktigt. Måste ju spara på benen till lördag. Jobbade lite med fläsket. Töjde, foamrollade och bastade.
Besökte Sportia Mattsson. Sneglade på ett par röda Adidas Boston. Men rätt nummer saknades. Tja. Kinvarorna får duga i Botniahallen. Underlaget lär vara hårt. Men knappast hårdare än asfalt ändå. Pedade vidare till gröna butiken. Köpte tonfisk och sallad. Skall försöka få bort ett par kilo barlast till  rejset. Antagligen kommer jag att misslyckas. Men he e så tå.
Hemma igen. Bjöd vaimo på en ägg-tonfisk-sallad. Hon kontrade med en smoothie. Lade mig i treans säng och läste Tove L:s blogg. Hon hade just sprungit Sevilla Marathon på en fantastiskt bra tid, 2:54:39. Blogginlägget var också kanonbra! Rocknrollrunning

Saldo: 11,7 km

Totalt: 640,0 km

Mål: + 35,0 km

Kanon: Att Treken kom till rätta.

Kalkon: Idrottsminister Arhinmäki.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar