fredag 7 februari 2014

SLUTVILAT

Dag 38
Kollade på XL-galan i friidrott. På etiopiskan Genzebe Dibaba. Från löparbyn Bekoji. Som krossade världsrekordet på 3000 meter. Med över sju sekunder. Vilken fantastisk löpartjej! Firar sin tjugotredje födelsedag nu på lördag. Precis som vår tvåa.
Fredag. Skuttade ur sängen. Tredagarsvilan avklarad. Kollade matchvikten. Hoppsan. Här hade det hänt saker. Nästan två kilo fläsk på tre dagar. Från sjuttioen-komma-åtta till sjuttiotre-komma-sex. Tja. Att klättra på väggar, töja på köksbord och käka runebergstårtor bränner tydligen inte så många kalorier. Skit samma. Nästa tisdag är jag tillbaka på sjuttiotvå-komma-fyra. Vare-sig-jag-vill-det-eller-inte. Såheså!
Med Markus W till jobbet. Berättade att han kutat en femma under tjugo. Imponerades. Tänk att kunna kuta så snabbt i snön. Mötte i skolan en jätteledsen kollega, Sophia S. Också hon brukar springa. Inte så ofta. Men då hon gör det så springer hon långt. I går hade hon sin vana trogen varit ute på ett långpass. Och halkat. Slagit i huvudet. Och högerhanden. Som nu värkte våldsamt och svällt upp. Nu var hon på väg till sjukhuset. För att kolla om handleden var bruten. Ett par timmar senare återvände hon. Med handen i gips. Och med stränga order av doktorn att hålla handen stilla. I fyra veckor! Jag som knappt klarade tre dagar!
Annars var det normal fredagsfeeling på jobbet. Mannagrynsgröten till lunch var dagens höjdare. Jag lassade i mig två stora portioner. Och vid skoldagens slut var jag fortfarande stinn som en tunna. Somnade i bussen hem. Zzzzzzzzzzzz.
Fortsatte sen direkt till Fitness. Min plan var glasklar. Först en dryg mil utomhus och sedan en knapp på mattan. Förväntningarna var skyhöga. Jag hade ju vilat i tre dagar. Töjt mycket. Och fått massage i tisdags. I dag borde löpningen verkligen flyta.
Redan efter den första hundringen märkte jag att så inte var fallet. Långtifrån. Benen kändes stumma. Andningen var ansträngd. Det gick helt enkelt tungt. Från första steget. WTF! Hur är det möjligt? Enligt all logik. Enligt alla förståsigpåare. Så borde ju tredagarsvilan ha gett mig vingar. Så var det inte. Försökte speeda upp tempot. Nope. Jobbigt. Jobbigt. Kämpade mig igenom Larsmo Maxi. Snittade 5:34 min/km. Kalkonfart! Fortsatte på mattan inomhus. Trögt också på den. Pinade  ihop två mil. Men kände ingen större glädje på bastulaven efteråt. Till råga på allt hade jag glömt handduken hemma. Shitt! Shitt! I fortsättningen struntar jag nog i att ta lediga dagar. Rejält överskattade. Tror jag.
Fortsatte hem. Käkade köttsoppa. Tredje dagen i följd. Varken vaimo eller ettan gillar uppvärmd mat. Jag känner ingen skillnad. Och har inga problem med att äta ensidigt. Bara det är gott. Loggade mina kilometrar jogg.se. Noterade att jag bara rasat fyra placeringar. Ner till femtiofjärde plats. Inte så illa som jag befarat. Bjöd sen in mina Löpglädjevänner till en gemensam morgonlänk i morgon bitti. Det är slutvilat nu. För nu skall päronskallen börja träna. Som aldrig förr. Som Genzebe Dibaba. 

Saldo: 20,0 km

Totalt: 464,0 km

Mål: + 46,0 km

Kanon: Att vara på banan igen.

Kalkon: Tredagarsvilan

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar