tisdag 11 februari 2014

PASSERADE 500

Dag 42
I går kväll. Trött och hängig. Kranen droppade. Aaaaatttttjiii! Mera Burana. Grönt te med honung. Vick på bryysti. Och Mynton blå, extra voimakas. Gick och lade mig före tie. Somnade faktiskt heti. Sov hela natten. Tackochlov!
Vaknade fem före fem. Näsdroppet hade övergått i ett stilla vårregn. Hostade och nös. Tisdagsinvägning. Sjuttio-tre-komma-fyra. Ett kilo mer än förväntat. Voj skåånis. Mera Burana. Te. Och typ tio knäckebröds-smörgare. Jami. Aptiten var det  absolut inget fel på. Traskade iväg till gula startplatsen. Nollgradigt. Slaskigt. Blev våt om föötre. Sprang sista tvåhundra för att hinna i tid. Hann precis. Morsade på Taru bakom gula ratten, huomenta. Sjönk ner på etupenkkin. Snöt mig. Redo för en ny arbetsdag.
I jobbet. Bytte till torra strumpor. Kanslijobbade. Höll ett par lektioner. Käkade korvsås till skollunch. Gillade skarpt. Tog en portion till. Fick en snabbskolning i hur nya kopieringsapparaten funkar. Och skickade ett brev åt elevernas föräldrar. Tog tvåans buss hem. 
Hemma. Bytte till torra strumpor. Drack Oboj. Käkade ett par smörgare. Packade träningsväskan. Drog på mig gumppare. Och stövlade iväg till Fitness. Trångt i omklädningsrummet. Drog på mig Fivefingers. Tog också med mig en bunt pappersnäsdukar. Hittade en ledig matta. Kändes lite jobbigt i början. Men löpningen funkade allt bättre efter hand. Började på tio km/h. Skruvade upp tempot med 0,3 km/h efter varje kilometer. Avslutande tolfte kilometern gick på fyra och en halv minut (13,3 km/h). I övermorgon borde jag prestera samma fart utomhus. I tio kilometer! Hur nu det skall gå till? Töjde efteråt i spegelsalen. Bastade. Konstaterade på bastulaven att jag i dag passerat min första femhundring. Gav mig själv en klapp på axeln. Och stövlade sen tillbaks till Marstranden.
Middagen stod framdukad. Korvsås. Typiskt! Käkade dagens tredje korv-sås-portion. Efter käket fortsatte jag med vaimo till gröna butiken. För att fylla kylen. Och handla en ny dammsugare. Vaimo skulle förstås ha den bästa. Och dyraste. Jag lyckades smuggla ner nyaste Juoksija i gröna kärran. Hem sen.
Lade mig genast i treans säng och läste en intressant artikel i smuggeltidningen. Den handlade om vilans betydelse, Lepo huipentaa kunnon. I den utgick man från att vilan har stor betydelse för att kroppen skall kunna prestera normalt. Matti Heikkinen, VM-guldmedaljören i Holmenkollen 2011, brukade ha två vilodagar i veckan. Dessutom efter varandra.
Å andra sidan. Anders Gärderud, olympisk guldmedaljör på 3000 meter hinder, hade ett helt annat upplägg. Gärderud lanserade i stället formeln 10 x 52 x 7 x 2. Alltså tio år, varje vecka, sju dagar i veckan, två gånger om dagen. Ju mer du tränar desto bättre blir du. Tja. Matti tog VM-guld. Gärderud tog OS-guld. Antagligen finns det fler vägar till toppen.
Senare på kvällen. Ringde morsan. Berättade att vaimo smittat mig. Och att jag var ordentligt förkyld. Har du varit hemma från skolan idag då, undrade morsan. Jag visste nog att hon skämtade. För hon vet så väl att en fjuttig förkylning inte stoppar hennes päronskalle.

PS
Vaimo hittade nog smuggeltidningen. Så nu kräver hon mig på åtta juuro.

Saldo:12,0 km

Totalt: 503,0 km

Mål: + 41,0 km

Kanon: Första femhundringen avverkad.

Kalkon: Förkylningen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar