torsdag 13 februari 2014

JUMBO

Dag 44
Päronskallens Arsenal mot Ettans Manchester United i går kväll. Spännande värre. Satt nerbäddad i soffan. Bet på naglarna. Stönade varje gång hemmalaget tappade bollen. Högt tempo. Men chansfattigt. Matchen slutade mållös. Okej. En poäng är ju bättre än ingen poäng alls. Kröp i säng vid midnatt. Lätt besviken. Låg och vred mig en god stund mellan lakanen. Hostade. Steg upp. Te och ett par smörgare. Kröp ner i ettans säng. Somnade genast.
I morse. Tre timmar senare. Väcktes av Nokian. Armadis tröitto. Shitt. Skippade käket. Tog gula till jobbet. Röjkte och fundeerade på etupenkkin. Skall jag tävla i kväll? Å ena sidan. Men. Å andra sidan. Sköt upp beslutet.
I jobbet. Höll ett medarbetarsamtal. Och en mattelektion. Var med treorna till simhallen i Jeppis. Återvände till skolan. Käkade laxsoppa. Köpte en soppburk. Hem med gula. Snackade en stund med chaffisen Janne S. Fortsatte till Trädgårdsgatan. Överräckte laxsoppan åt mina föräldrar. Fick ett paket Juhla Mokka i stället. Sen hem. Slängde mig genast i säng. Försökte sova. Host, host. Steg upp. Smorde halsen med Vick. Och drack mera honungste. Kollade Aftonbladets nätbilaga. "Justyna Kovalczyk vann OS-guld med bruten fot". Tio kilometer klassisk längdskidåkning. Imponerande. Heja Polen! Men. Det var hennes förklaring jag fastnade för. "Det är min fot, det är jag som bestämmer". Naturligtvis. Så är det. Och just därför. Kan jag också ställa mig på startlinjen i kvällens lopp. Galet. Javisst. Men det är ju min kropp, det är han som bestämmer. Såheså.
Äntligen var The Beslut fattat. Päronskallen letade fram träningskläderna. Laddade Garminen. Packade träningsväskan. Och tog röda, rostiga till startplatsen vid Brahes bastu.
Flera HOP-HAB:are redan på plats. Fick startlistan av ordförande Leif K. Som upplyste mig att jag faktiskt vunnit förra deltävlingen. WTF? Det hade jag ingen aning om. Men najs förstås. I kväll skulle jag starta ensam. Fjorton minuter efter första löparen. Bakom mig hade jag fyra kanoner. Bjarne H (30 sek), Kjell K (30 sek), Fredrik H (1 min) och Bo L (4,30 min). Öppnade så hårt jag vågade. Tungt! Förtvivlat tungt! Redan efter drygt en kilometer passerades jag av Bjarne, Kjell och Fredrik. Bo kom ikapp vid fyra. Låg nu sist i fältet. Jobbigt värre! Försökte skruva upp tempot. Men det var lönlöst. Låg rejält över 5 min/km. Göta Petter! Inte ens maratonfart på en tia! Huh, huh! Hoppades komma ikapp någon rygg. Men. Icke sa Nicke. Tog mig i alla fall i mål. Stapplade in till Brahes bastu som sista man, jumbo. Vilken flopp! Min sämsta tid någonsin, 50:21. Sju minuter sämre än senast! Ordförande trodde att jag taktikerat.
På bastulaven. Grabbarna förundrade sig över mitt bottennapp. Tja, jag tänkte att ifall Justyna kan ta OS-guld med en bruten fot. Så skall väl jag klara av att springa en tia med lite stegring. Det blev tyst på laven. Tills Kurt K kom med förklaringen. Jo, men det fattar du väl. Justyna hade fel i foten hon! Stort jubel bland svettiga HOP-HAB:are.
Rattade röda hem. Drack Oboj. Slängde mig på soffan. Fullständigt utpumpad. I morgon vilar jag. Såheså.

Salo: 9,6 km

Totalt: 524,6 km

Mål: + 40,6 km

Kanon: Kurt K:s kommentar.

Kalkon: Jumboplaceringen

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar