I går kväll. Efter besöket hos mina föräldrar. Kollade på Sveriges Mästerkock. Spännande. Zappade sen över till SVT1. Till Jills veranda. Countrystjärnan hade bjudit in svårt cancersjuke Kristian Gidlund till Nashville. Ett fascinerande möte. Naket och avskalat. Kristian berättade öppet om sin sjukdom. Om sina drömmar. Det har han också gjort i bloggen "I min kropp". Som sommarpratare i P1 och i en bok med samma namn. Han hade med sig en låt som betydde mycket för honom, Blue eyes cryin in the rain. Den sjöng han tillsammans med Jill i slutet av programmet. Oerhört stämningsfullt. Kristian dog i höstas. Bara några månader efter inspelningen.
I morse. Steg upp sju. Vilodag med tanke på lördagens race. Hmmm? Käkade. Och kollade på Vetenskapens Värld. Tack Henrik W! Programmet handlade om myter och sanningar kring träning. Intressant! Vikten av vardagsmotion poängterades. Och att man skall akta sig för att sitta stilla för mycket. Så är det nog. Efter programmet läste jag Kristian Gidlunds gripande blogg. Den startade i mars 2011. Läste ett år framåt. Imponerades mest av hans öppenhet gentemot läsarna. Starkt!
Sen blev päronskallen fruktansvärt rastlös. Vaimo var ute på vift. Visste inte riktigt var? Och han ville röra på sig. Trots att jag utlyst dagen till vilodag. Skit samma. Päronskallen packade träningsväskan. Och traskade iväg till Fitness. Sprang. Bara lite, en halv mil. Jobbade med fläsket. Bastade. Och kände sig lugn på nytt. Antagligen har han blivit helt beroende av att få svettas varje dag.
Jag fortsatte dagen tillsammans med vaimo. Som hade sin lediga dag. Till gröna butiken. Hittade ett nytt nummer av Runners World. Som jag försökte smussla ner i kundvagnen tillsammans med en gelpåse. Hoppla, hoppla. De där grejorna får du allt betala själv, upplyste den hulda. Som handlade ingredienser till sin smarriga snålsoppa. Som päronskallen lovat tillreda.
Hemma. Päronskallen var vrålhungrig. Drog på sin kockmössa. Och ställde sig vid spisen. Bad om hjälp. Försökte följa instruktionerna. Men hade svårt med mängderna. Vatten, potatis, morötter, buljong, selleri, fänkål, paprika, blomkål, persilja, gräslök. Plus smakhöjarna créme fraiche och koskenlaskija. Allt skulle kokas upp i jättekastrull. Check, check, check. Äntligen. Tog en tesked. WTF! Soppan smakade ingenting! Absolut ingenting. För lite av nånting? Vaimo kom till undsättning. Du måste ha i en till buljongtärning. Och dubbelt mera fänkål och selleri. Aj, aj, kapten! Till slut fick soppan sin rätta smak. Mmmm. Päronskallen käkade två mega-portioner. Men nästa gång skall han nog hålla sig till att bära matkassarna. För kock lär han nog aldrig bli! Såheså.
Sen blev päronskallen fruktansvärt rastlös. Vaimo var ute på vift. Visste inte riktigt var? Och han ville röra på sig. Trots att jag utlyst dagen till vilodag. Skit samma. Päronskallen packade träningsväskan. Och traskade iväg till Fitness. Sprang. Bara lite, en halv mil. Jobbade med fläsket. Bastade. Och kände sig lugn på nytt. Antagligen har han blivit helt beroende av att få svettas varje dag.
Jag fortsatte dagen tillsammans med vaimo. Som hade sin lediga dag. Till gröna butiken. Hittade ett nytt nummer av Runners World. Som jag försökte smussla ner i kundvagnen tillsammans med en gelpåse. Hoppla, hoppla. De där grejorna får du allt betala själv, upplyste den hulda. Som handlade ingredienser till sin smarriga snålsoppa. Som päronskallen lovat tillreda.
Hemma. Päronskallen var vrålhungrig. Drog på sin kockmössa. Och ställde sig vid spisen. Bad om hjälp. Försökte följa instruktionerna. Men hade svårt med mängderna. Vatten, potatis, morötter, buljong, selleri, fänkål, paprika, blomkål, persilja, gräslök. Plus smakhöjarna créme fraiche och koskenlaskija. Allt skulle kokas upp i jättekastrull. Check, check, check. Äntligen. Tog en tesked. WTF! Soppan smakade ingenting! Absolut ingenting. För lite av nånting? Vaimo kom till undsättning. Du måste ha i en till buljongtärning. Och dubbelt mera fänkål och selleri. Aj, aj, kapten! Till slut fick soppan sin rätta smak. Mmmm. Päronskallen käkade två mega-portioner. Men nästa gång skall han nog hålla sig till att bära matkassarna. För kock lär han nog aldrig bli! Såheså.
Hoppsan. Tänkte glömma berätta. Anmälde mig idag till GöteborgsVarvet Marathon. Den 19 september 2021. Snacka om att ha långsiktiga mål.
Saldo: 5,0 kmTotalt: 671,0 km
Mål: + 33,0 km
Kanon: Jills veranda.
Kalkon: Borde ju ha vilat idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar